Lowa har sprungit ett lopp för första gången i sitt liv, Minimarathon 2012. Det var en pirrig och peppad tjej som vaknade söndagen den 3/6. På med bästa löparkläderna (och galoniser eftersom det ösregnade) och så superspringskorna. Uppvärmning med pappa och sedan dags för startskottet och oj vad hon sprang, snabbare än blixten. När pappa M frågade om de skulle stanna och dricka vid vätskekontrollen så var svaret från Lowa ”nej, nu kör vi”. Det var precis det hon gjorde och när hon spurtade in i mål på Stadion så hade hon på drygt 6 minuter sprungit hela 1170 meter utan att stanna.

Lowa var fantastiskt stolt och sken av lycka. Att våga ställa upp i ett lopp och att dessutom genomföra det med bravur har fått Lowa att växa otroligt mycket. Kan tillägga att medaljen har burits högtidligt runt halsen alltsedan loppet.