Hofors Adventure Race 2014 race report del 1

Dags att sätta ord på detta års mest kittlande, tuffaste och framför allt längsta äventyr.

Uppladdningen inför Hofors Adventure Race var lite spännande. Lyckades klämma in inköp av nya terrängskor och cykelskor inklusive SPD-pedaler de skälvande dagarna innan loppet. På fredagen testsprang jag mina nya Inov8 X-talon 212 och på lördagen tränade jag på att klicka i och ur cykelskorna i pedalerna. Det blir lite extra spännande när man testkör utrustning till långlopp i sista sekund. Det är lite så jag (inte) jobbar…. Men när man börjar få lite långloppsrutin så blir man kanske lite lugnare i sina förberedelser…eller nåt.
IMG_1463.PNG
IMG_1476.JPG

Packade in hela familjen i bilen för att åka till Högbo Brukshotell och möta upp Sofia och Jonas. Åt en fantastisk middag och förberedde utrustning. En plastback fylldes med energi och extrakläder (förstärkningsplagg och ombyten). På morgonen åt vi varsin stor frukost och stack sedan mot Hofors för att checka in och hämta ut dagens kartor.

IMG_1496.JPG
IMG_1493.JPG

Vi ägnade en timme åt att gå igenom kartor och markera ut en planerad rutt. Därefter lite cykelfix innan det var dags för start.

Prolog – löpning
Fem löpkontroller skulle plockas och det var folk överallt. Vi hade innan start bestämt oss för att ta det lugnt eftersom en lång dag väntade.

MTB nr 1
IMG_1498.JPG
Ut ut fållan och börja trampa. Vi körde på rätt hårt och pulsen pep iväg. Vi gjorde således precis tvärtemot vad vi hade sagt innan och det var helt och hållet mitt fel. Jag blir oerhört stressad när resten av startfältet drar iväg och vill gärna försöka hänga på. Kroppen var lätt chockad.

Orienteringen var lätt och vips var vi vid TA1.

Löporientering nr 1
IMG_1499.JPG
Vi joggade iväg och hittade en kontroll vid en gammal murken trädstam. Dessvärre var det även här ett gäng jordgetingar hittade oss. Misstänker att de var en aning förbannade över att lag efter lag klampade in i deras vardagsrum.

Det stack till i knävecket och jag försökte vifta bort (det jag då trodde var en broms). Ytterligare ett stick i knävecket och när jag tittar ner hänger där en getingjävel. Efter ett tiotal stapplande meter löpning så känner jag att det även sticker på ovansida fot och visst, där sitter ytterligare en geting mellan plös och strumpa. Klart att första gången man blir getingstucken ska vara under mitt livs längsta lopp och dessutom i knävecket och på foten av alla ställen. Det positiva är att jag nu vet att jag inte är allergisk. Tjohej.

Resten av löpningen gick okej. Vi sprang lite fel på ett ställe men det ordnade snabbt upp sig. Löpningen kändes dryg och lång. Under denna sträcka var det dessutom en obligatorisk simpassage och det var en chockartad upplevelse att försöka crawla med kläder och utan brillor. Galet jobbigt!

Vi valde dessutom att simma både fram och tillbaka för att inte riskera att lSofias telefon skulle få bada. Det tog tid och såhär i efterhand så hade det antagligen gått snabbare att springa.

IMG_1513.JPG

IMG_1510.JPG

Annonser

Vilovecka – say what?

Jag är usel på att låta kroppen få vila från träning regelbundet. Jag brukar slänga in en vilodag eller två när jag känner att det behövs men jag tror aldrig att jag haft en hel vilovecka.

Under Hofors Adventure Race aka 10-timmarsracet och kanske framför allt efter Hofors så sa jag att jag absolut skulle ha en vilovecka efter Kebnekaise. Att tävla två helger i rad och att därefter bestiga berg kan få resultera i lite välförtjänt vila.

Nu kan ni kanske gissa vad det första jag gör är. Ja, inte är det att vila. Istället drar jag ut på lunchintervaller och flåsar som ett djur redan under uppvärmningen. Intervallerna då? Ja de gick såklart uselt eftersom kroppen och hjärnan tyckte jag var dum i huvudet som ens försökte.

Vad är det för fel på mig? Hur jäkla svårt ska det vara att vila!?

Marsvinet Margareta

IMG_1670.JPG

Berg

På hög höjd finns fjäll och gröna dalar. Det som inte finns är internetanslutning och det är lätt att tro att jag försvunnit från jordens yta. Så är givetvis inte fallet. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att befinna mig runt och på Sveriges högsta berg, Kebnekaise.

IMG_1779.JPG

Kängor på sommaren

Det drar ihop sig till Keb och fötterna har skråmor, skavsår och blåmärken på ett flertal ställen efter söndagens lopp i Hofors. För att redan nu försöka ana mig till eventuella problemområden (som jag då kan jobba förebyggande med) så åkte vandringskängorna på till jobbet idag.

Knasigt, varmt och lite udda såhär på sensommaren men det har känts bra. Tror att jag och mina Haglöfs Astral ska kunna bli bra vänner de närmaste dagarna.

IMG_1518.JPG

Dags att byta skor

Jag körde mitt första swimrunlopp 2012 och då föll valet av sko på Icebug Aceleritas 2. Jag har varit väldigt nöjd med skon och den har visat sig vara så pass hållbar att jag har kunnat använda den som terränglöpning-, vinter-, och swimrunsko fram till och med Ångaloppet 2014. Två år av tuffa prövningar och jag har blivit alltmer förtjust i skon. Efter söndagens Ångalopp så insåg jag dock att det är dags att säga tack och hej till dessa vapendragare. Det har gått hål på ovansidan och innersulan ska vi egentligen inte ens tala om. Under Ångaloppet kände jag tidigt att jag fick en blåsa under foten och vid närmare inspektion av skon efetr loppet så visade det sig vara innersulan som hade släppt och knölat ihop sig.

IMG_1448.JPG
Nu blir det till att köpa ett par nya skor och det fort eftersom jag behöver ett par till Hofors Adventure Race på söndag. Nya skor så tätt inpå ett race kanske du tänker nu. Skavsår från nya skor eller skavsår från gamla skor spelar kanske inte så stor roll, som min kollega Kicki så klokt sa.

IMG_1357.JPG

Ångaloppet 2014 race report

Redan under förra hösten började Sofia och jag fundera på om vi skulle testa AIM Challenge eller köra Ångaloppet då dessa skulle gå samma helg. Vi anmälde oss till AIM, men insåg i början av maj (under Lidingö halvultra) att vi trots allt ville köra Ångaloppet. Jag är väldigt glad över det beslutet för vi fick en fantastisk dag ute vid Ånga igår.

IMG_1391-2.JPG

Stack iväg till Ånga så att jag var där vid kl 10 på morgonen. Sprang på Roger och Linda (Team Surikat) och lyckades därefter tappa bort mitt och Sofias tidtagningschip. Lätt panik. Efter att ha backtrackat genom gräset till chiputlämningen och hunnit få ännu mer panik så hittade jag till slut chippet (i min väska). Pusta ut.

IMG_1383-0.JPG

IMG_1380-1.JPG

Vi preppade för start och värmde upp lite eftersom vi visste att obanad terräng väntade. Förra året drog vi på oss mjölksyra i princip direkt. I år så sprang jag i skogen och log för att det kändes härligt lätt. Vet inte om det berodde på lugnare tempo, att jag sprungit mycket mer med skor med lågt drop eller att jag är bättre tränad (mentalt och fysiskt). Kanske en kombination.

Förra året svor jag över terrängen och undrade varför jag gjorde det jag gjorde. Jag hatade att springa på de tekniska partierna för att det var så jäkla jobbigt. I år kändes det helt annorlunda. Vi kunde inte alltid springa, men jag kände aldrig att jag inte orkade lyfta benen utan tyckte det var roligt med stock och sten.

Den sträcka fram till vätskekontroll och första simning som var hemsk i mitt minne gick som i ett nafs. Det var väldigt härligt att slänga sig i vattnet och vi simmade så galet bra. Sofia drog och jag låg i lina bakom. Stabilt simmade vi om många andra.

När vi stack ut på havsvarvet var vi starkare och piggare än någonsin. Vi fortsatte att springa och simma och jag kände aldrig den där totala tröttheten som kan komma på långlopp. Jag mådde bra rakt igenom och petade i mig duktigt med energi och vatten där det bjöds. Lyckades undvika vurpor och stukningar, men fastnade med hela benet i en klippskreva vid uppstigning och är lite svullen och skrapad. Antagligen ingenting mot hur det hade sett ut om jag inte haft calf guards. Slog dessutom i vänster knä när jag slängde mig i vattnet på ett ställe men det är sådant man får räkna med.

Jag är väldigt stolt och glad över vår prestation och framför allt den känsla vi fick bära med oss genom hela loppet. Känslomässigt var detta ett av mina absolut bästa lopp.

Om man kikar på tiden så kapade vi 6 minuter på förra årets tid, men då bansträckningen skiljer sig så är det inte jämförbart. Skulle tro att vi hade gjort en ännu bättre tid med en identisk bansträckning.

Ångaloppet, jag älskar dig!

IMG_1387.JPG

Swimrunbränna
IMG_1392-1.JPG