Tillbaka i bassängen

Det var med ett stort motstånd som jag letade rätt på alla simpryttlar såsom platta, fenor, dolme och paddlar och begav mig till simhallen igår strax efter kl 21. Jag var ungefär noll sugen. Dels till följd av trötthet och den sena timmen men även pga ett uns av prestationsångest (av oförklarlig anledning). Var lite rädd att ha tappat stinget totalt och att inte kunna hänga med.

Det var nästan så att jag önskade att nattningen av barnen skulle dra ut på tiden eller att barnen skulle vara otröstliga och inte låta mig gå. Nattningen drog inte ut på tiden och barnen var inte otröstliga. Darn. Dealade lite med mig själv men kom fram till att jag var tvungen att åka. Om inte för min skull så av ansvarskänsla gentemot min swimrunpartner Sofia. Koster swimrun väntar och då pratar vi 7 km simning i sannolikt stökigt vatten och att inte underhålla simningen känns respektlöst både mot mig själv och mot Sofia.

Väl på plats var det roligt att träffa alla mastersimkompisar och att simma i bassäng. Kände mig stabil och tyckte att simningen gick bra. Detta trots att vi använde djävulsfenor en stor del av passet som såg ut enligt följande i långbana:

  • 200 m insim växla simsätt varje 25:a
  • 10×50 m varav 25 teknik, 25 sammansatt
  • 8×50 m rygg teknik med fenor
  • 2×50 m benspark, andningsövning med fenor
  • 400 m (25 cu, 25 ss) med fenor
  • 4×100 m (25 m cr ben, 25 m br arm/fj ben) med fenor

 

Annonser

Stockholm swimrun 2015

 
Det har tagit tid att landa och bli människa igen efter lördagens Stockholm swimrun. Dels för att jag i veckan känt mig hängig och tävlingen därför slet extra hårt på mig, men även för att kvällen efter tävlingen inte gav utrymme för vila. Det var bara raka vägen hem, packa i tre timmar och därefter sätta sig i en bil mot Strömstad mitt i natten. Låt säga såhär, jag som tycker att det är knepigt att sova sittandes somnade ovaggad i bilen. Sov dock uselt och söndagen var som en lång zombiedag där jag vid upprepade tillfällen var på väg att somna sittandes (varav en gång på en gungbräda med Lowa). Nog om tröttkoma, låt oss tala om loppet.

Kände mig rätt lugn inför loppet och upplevde att jag hade bra koll på utrustningen. Det enda smolket i bägaren var en infektion i kroppen som satte stopp för all uppladdning och dessutom gav mig en känsla av skenande puls och övertrötta ben dagarna före loppet. Var in i det sista inte helt säker på om jag skulle kunna köra, men viftade bort och tänkte att jag kör efter bästa förmåga. 

Ett par dagar innan loppet så uppgraderade jag min gamla Orca S4 till en swimrun race-dräkt med sponsringshjälp från Integrera Information Norden. Vilken skillnad det skulle visa sig att vara. Fri rörlighet i axlarna och en dragkedja fram som var guld värd på löpsträckorna.

   
 
Hämtade upp lagkamrat Sofia och mötte sedan upp Theresia, Malin, Mårten och Johannes för lite prerace-häng. Solen sken och humöret var på topp. Sofia och jag la upp taktiken att vi skulle hänga på i första löpningen och sedan se till att simma på för att slippa kaoset i Ålkistan. Vi drog på rätt hårt och kom ner i vattnet. Sofia la sig först och började mata på. Jag hade lite svårt att få in lugnet under de första minuterna pga kylan i ansiktet. När det släppte så var det bara att glida på efter Sofia. Kände mig hela tiden trygg och stabil och Ålkistan som förra året bjöd på kaos gick nästintill obemärkt förbi. Tyckte det var mer turbulent strax därefter då vi gjorde en skarp sväng åt vänster och folk gjorde allt för att gena över mig. Höll mig lugn och fortsatte att metodiskt ta mig framåt och när vi klev upp ur vattnet gjorde vi det som fjärde damlag. Vi hade dessutom simmat om drygt 30 lag vilket kändes fantastiskt. 

Alla våra kommande simsträckor kändes starka och stabila pch simningen gav återhämtning från det som visade sig vara den stora utmaningen, löpningen. Hjärtat rusade och benen började stumna redan halvvägs in i loppet. Värst var det efter att vi kommit upp ur vattnet och så fort vi möttes av minsta motlut. När vi knatade upp på Hagakullen ville jag typ dö. Iaf tills vi var uppe och jag fick börja springa utför. 

  
En sak som bidrog till att löpningen kändes miserabel, lång och hopplös var att utbudet av vatten och energi var torftigt längs banan. Vi sprang i gassande sol i många timmar och arrangörerna hade gjort en grov underskattning av behovet av vätskestationer längs banan. Detta drar ned betyget avsevärt på tävlingen som sådan. Det är inte acceptabelt att de tävlande drar på sig vätskebrist eller att energin tar slut på stationerna.

Var dessutom inte alls mentalt förberedd på att en bra simning skulle medföra att vi senare i loppet skulle bli passerade av ett stort antal lag som var svagare simmare men desto starkare löpare. Det var otroligt svårt att inte känna sig dålig när lag efter lag passerade oss och vi var tvungna att ta till alla möjliga mentala knep för att inte bli alltför påverkade. Vi fick påminna oss om att vi hade simmat galet bra och dessutom så pass bra att det tog två till tre timmar för dessa lag att komma ikapp.

Jag hade dessutom problem med illamående och en huggande känsla under vänster lunga (antagligen någon form av kramp) och dessa faktorer drog ner löpningen på något sorts lägsta nivå. Jag som tycker om att springa… 

  
Till sist (men inte sist) sprang vi i mål på 4:13 och en 11:e plats. Jag är väldigt stolt över vår insats och känner att vi gjorde ett bra lopp. Jag känner mig helt trygg med Sofia och det är otroligt skönt att kunna skala av den osäkerhet som det kan vara att köra med någon man inte känner. Nu laddar vi om och när vi får löpningen att klaffa, då kommer det bli ett riktigt fyrverkeri.

Stockholm swimrun 2014 – race report

Solen sken och blåsten skakade i träden när jag strax efter kl 11 i lördags begav mig till Stora Skuggan där Stockholm Swimrun skulle starta. Min kollega och patrullkamrat Kicki var redan på plats och hade hunnit hämta ut våra simmössor och nummervästar. Det bjöds på lunch men med känsliga magar så ville vi inte chansa och hade därför med oss egen lunch som vi petade i oss under pre race mötet. Säkerhetsregler drogs och vi fick även veta att den sista simsträckan hade blivit indragen på grund av en ilsken svanfamilj. Kort därefter var det dags att plocka fram utrustning och kläder för att göra sig i ordning för start. Jag smorde in knä- och armveck, nacke och insida lår med vaselin. Även fötterna fick sig en omgång och därefter hoppade jag i våtdräkt, strumpor och skor. På med nummerväst, magväska (med liten vattenflaska, energibar, nötter och russin), simmössa, simglasögon, paddlar och lina i karbinhake.
IMG_0192 IMG_0193

Alla startade samtidigt men fem lag i varje klass fick starta något längre fram i startledet. Vet inte riktigt varför man gjorde så för så fort startskottet gick så sprang alla i klunga efter fyrhjulingen som skulle hålla takten nere fram till första simsträckan. Det kändes otroligt skönt att få glida ner i vattnet efter första löpsträckan. Vi hade bestämt oss för att behålla all utrustning på under hela loppet eftersom sträckorna var så pass korta att det inte kändes värt att cabba ner eller ta av simmössa. Första löpningen blev något varm med hellång dräkt och simmössa men samtidigt gick det över förväntan att springa i dräkten. Kicki drog första biten på simningen som var den längsta simsträckan under dagen (ca 1400 m). Det var många människor i vattnet men det gick ändå bra tills vi kom till Ålkistan. Strax innan hade vi bytt så att jag drog istället och i den relativt smala passagen blev det lätt kaotiskt. Det var folk överallt och jag förundras över hur folk bara kör på utan uppsikt. Jag försökte hålla koll på omkringsimmande för att undvika att slå/sparka eller simma på någon men det fanns dessvärre rätt många som fullständigt struntade i artt visa hänsyn. De simmade över en, slog en i huvdet och kryssade fram och tillbaka. Jag fokuserade på att skydda huvudet (nästan som en boxare) och att metodiskt ta mig framåt. Kände att jag hade Kicki i linan bakom mig men hann vid flera tillfällen tänka att det är ett under om linan håller och inte trasslar in sig i någon annans lina, fötter eller armar. Hade vi inte haft lina hade vi garanterat tappat bort varandra, den saken är klar. Kicki berättade senare att linan hade trasslat in sig i ett annat pars lina och att en stor knut hade uppstått.

Efter Ålkistan så fick vi mer plats och kunde ta oss till uppstigningspunkten. Vi hade klarat kaoset och den långa simningen riktigt bra. Vi sprang en kortare bit innan det var dags att simma igen. Kände tidigt att vi var starka i vattnet och att paddlarna hjälpte mycket. Vi var dessutom stabila i navigeringen. Turades om att dra på olika sträckor och jag tyckte att det funkade fint. När man låg längts fram så navigerade man och när man låg bakom så fokuserade man på linan och den lilla knut vi hade knutit mitt på linan. Knuten hjälpte oss att veta att vi var på lagom avstånd bakom den andra.

Efter andra simsträckan väntade den första checkpointen och vätske-/energistation. Vi hade varit nervösa över att hinna till den första checkpointen som i den initiala planeringen låg redan efter 70 min. Senare utökades tiden till att omfatta 130 minuter istället. Vi klockade in vid checkpointen efter 66 minuter. Vi petade i oss vatten och kärleksums och pinnade iväg på tredje löpsträckan. Nu kändes det tungt och varmt att springa. Hälften av simningen var avklarde men vi hade nästan 17 km löping kvar. Det kändes långt trots att vi höll ett lugnt tempo (för att orka hela vägen) och blev omsprungna av ett flertal lag. Jag längtade till simningen som kändes som vila. Väl framme vid nedstigning så var det en hög brygga. Bara att slänga sig i och börja simma. Uppstigningen som väntade vid Haga var rätt nasty. Det var dy och det var inte särskilt trevligt att simma i. Försökte ställa mig upp men sjönk djupt ner i dyn och bestämde mig för att ändå simma några meter till. Tydligen såg jag krigsmålad ut för Kicki tyckte att jag skulle skölja av mig vid vätskestationen som väntade uppe vid koppartälten. Här petade jag i mig en smoothie för att få i mig energi. Drack vatten och lite av den Resorb jag själv hade med mig i mina soft flasks.

Ut på nästa löpning och denna gick i Hagaparken längs vattnet bort till Lings grav. Vi simmade upp till cykeltunneln och fick klättra upp över ett staket. Vid uppstigningen började baksida lår hos Kicki att protestera genom att krampa. Vi stannade till och försökte häva krampen som dock inte släppte förrän vi började småspringa. Snart var vi inne i skogen och på väg till Ulriksdals handelsträdgård där ytterligare vätska och energi väntade. Här vågade jag mig på ett glas sportdryck och lite gazpacho som faktiskt funkade riktigt fint som energi. Sprang återigen ner mot vattnet och träffade på Martin och barnen. Kramades lite innan vi fortsatte bort till bryggan som ägs av polishögskolan. Nu var det dags för Edsviken och Kicki drog oss fint genom vågorna ut till Kaninholmen. Här var det så pass mycket vågor att jag var tvungen att växla över till två och fyrandning eftersom vågorna gjorde det svårt att andas åt vänster. Kaninholmen bjöd på skogslöpning i relativt kuperad, om än kort, form. Därefter var det dags för dagens kortaste simning om ca 80 m.

IMG_0206 IMG_0202

Ut på längsta löpningen men med ett litet stopp vid Ulriksdals slott där Martin och tjejerna slutit upp med Mats och killarna. Vi fick varsin dadelboll och lite Pepsi och fortsatte vår väg mott Bockholmen. Nu kändes det att vi var på väg ”hemåt”. Vi hade avverkat mer än hälften av löpningen vilket kändes väldigt bra. Vägen mot nedstigningsplatsen mot Bokholmen kändes oändligt lång även om den var lättlöpt. Små backar kändes som berg och det var riktigt skönt att få hoppa i vid Bockholmen. Jag drog denna gång och vågorna drog i mig. Jag började dessutom känna av vänster axel som nu var riktigt trött. Vi ålade oss upp på en klipphäll och fortsatte över ön till vätske-/energistationen där det serverades köttbullar. Dessa hoppade vi över men vi tog lite sportdryck och vattebn. Simningen som följde skulle vara 300 meter men jag tror att de var uppemot det tredubbla. Nu var vi tillbaka nedanfr Ekhagen och Lappis och en mer teksnik skogslöpning följde. Kicki hade vid det här laget kramp i båda benen, men som den kämpe hon är så var det inget som stoppade henne. Började känna mig frusen och tror att det främst berodde på energibristen. Vi hade nu varit ute i ungefär 3,5 timme.

Glada i hågan fortsatte vi och pratade lite om att vi trodde att vi enbart hade simningen i Laduviken kvar. Det visade sig dock vara en simsträcka kvar i Lilla Värtan och här blåste det på friskt. Ett tag kändes det som att vi simmade i en pool med jetstrålar. Vi kom upp och nu var målet nära men jag fasade ändå lite för stigningen mot Fiskartorpet. Innan vi kom dit så sprang vi längs en lång grusstig med solen i ögonen och löpningen kändes tung, så tung. Vi gick en del i uppförsbackar och svårsprungen terräng och Kicki tog en gel för att orka ändå in i mål. Jag petade i mig en näve blöta nötter och russin och plötsligt bar det av neråt utan att vi ens hade uppfattat att vi kommit till toppen av hoppbacken. Ner i laduviken och den bjöd på en hel del undervattenskrafs och dy vid uppstigningen. Sista löpningen återstod och vi kopplade loss oss och drog av simmössa och brillor. Jag hade ungefär noll kvar att ge och det kändes som att jag harvade på ettans växel. Jag måste gå en stund var det enda som malde i mitt huvud men Kicki var mer målfokuserad och jag vill ju inte vara den som gör att vi börjar gå när det är 400 m kvar till mål. När det är så nära då går man inte, så är det bara. Vi klockade in i mål på 4:32 och på en 7:e plats av damlagen och blev varmt mottagna av våra respektive familjer som hade plockat ängsblommor åt oss.

IMG_0215

Vilken kick! Vi fixade det och 4 timmar försvann nästan i ett nafs. Längtan efter nästa swimrun är stor.

Stockholm swimrun 2014 – utrustningen

En fråga som alltid dyker upp när man pratar swimrun är vilken utrustning man behöver. Det är till viss del individuellt hur man väljer att utrusta sig (men arrangörerna brukar ofta kräva viss obligatorisk utrustning). Följande utrustning körde jag med under Stockholm swimrun (en solig och blåsig dag i mitten av juni).IMG_0234

  • Simmössa (tillhandahålls av arrangören)
  • Simglasögon Aqua Sphere Vista
  • Sport-bh och trosor i merinoull från Icebreaker
  • Våtdräkt Orca S4 med långa ben och ärmar
  • Nummerväst (tillhandahålls av arrangören
  • Multisportklocka Suunto Ambit 2S
  • Malmstens handpaddlar storlek small
  • SPIbelt midjeväska (för att kunna fästa lina och ha med energi)
  • 4 m lina i karbinhake (ej med på bild)
  • 2 st soft flask 1,25 dl från Salomon med Resorb sport
  • Gococo Light sport löparstrumpor
  • Icebug Acceleritas

Utöver denna utrustning hade vi i patrullen med en Sportident-sticka, en visselpipa och en karta i vattentätt fodral.

Vi velade länge kring huruvida vi skulle klippa dräkten eller inte. Vi valde att behålla både ben och ärmar och jag upplevde aldrig att det var något problem. Kanske hade vi sprungit snabbare i en avklippt dräkt men det är tveksamt. Varmt blir det nog oavsett och med vaselininsmorda knä- och armveck så var vi även förskonade från skavsår.