Den här veckan har gått i löpningens tecken. Den misstänkte förkylningen skrämde jag bort med en vilodag och ett backpass.
Veckans löpning
Helgen har dock gått i familjemysets tecken. Igår var Loppan och jag på bio och idag var hela familjen och badade på Vilundabadet. Okej att önska sig lite mer helg?
Snuvig, killig i näsan och begynnande bomull i huvudet. Jag har gått och grämt mig över att jag inte anmälde mig till något av Lidingöloppen, men nu när det verkar som att jag har en förkylning på g så känns det rätt skönt att inte behöva springa imorgon. Ställde även in mitt tilltänkta backpass idag för att jag helt enkelt var för trött. Man ska lyssna på kroppen och lära sig när den behöver vila.
2014 har potential att bli ett riktigt fint tränings- och tävlingsår. Jag har redan börjat sondera terrängen och jag vet att min vapendragare Sofia gör detsamma. Känns som att Stockholm Marathon, Ångaloppet och Hofors Adventure Race är givna (gäller bara att lyckas knipa en plats i de olika loppen).
Bubblare och nya bekantskaper som redan nu är spikade är Göteborgsvarvet och Amfibiemannen (som jag kommer köra i mixlag med Martin). Det kommer med stor sannolikhet bli några lopp till. Återstår att se vilka det blir.
Måste även få tillägga att jag har bra flyt i min sim- och löpträning. Igår körde vi en del intervaller på simningen och även övningar där vi fick laborera med antal andetag. Känns som att jag är jämn och fin i intervallerna och att jag klarar utmaningar med andningen utan problem.
När jag gav mig ut på min intervallrunda på land under lunchen idag så önskade jag att jag kunde hitta samma flow i löpintervallerna och efter en trevande uppvärmning så föll jag faktiskt in i ett perfekt tempo. Börjar ana att jag kanske får ett bättre löpsteg när jag trycker på med lite fart. Roligt att få vara på topp!
Jag tror bestämt att någon valt att signera min bok.
Jag gillar det här med transportlöpning och extra mycket när jag får sällskap av Martin. Känns bra att ha någon att prata med plus att jag tenderar att hålla ett bättre tempo när han är med och drar. Vi är lyckligt lottade som får hjälp av farmor med hämtning på måndagar så min plan och förhoppning är att vi ska kunna transportlöpa hem varje måndag.
På kvällen hade jag gymdate med Jessica och jag fick så gott som vända i dörren. Vi skulle testa gymmet på nJoy och värmde upp med 15 min på löpbandet. Mina ben tyckte väl att det var sådär efter långpass på söndag och löpningen hem, men jag körde på. Därefter testade vi lite maskiner och det var precis lika tråkigt och forcerat som jag alltid tyckt. Man tvingas sitta, stå i konstiga ställningar och det gör ont på de mest udda ställena. Tacka vet jag fria vikter, där känner jag mig hemma. Rundade av med 2000 m rodd och jisses vad det kändes.
Måndag betyder (sedan förra måndagen) transportlöpning hem. Det känns dock lite mastigt att klämma i med ett långpass à 20 km för att transportera sig hem så jag börjar med att transportera mig själv en bit på vägen.
Nu är det dags att dra igång långpassöndagarna igen och jag kan ärligt säga att jag ser fram emot det. Idag blev det långpass tillsammans med en ljudbok i lurarna. Det kändes lagom att starta med 15 km nu när jag inte har kört strukturerade eller återkommande långpass på ett tag.
Jag tänkte ut en ungefärlig sträckning och stack ut. Långärmat, keps, långa byxor och vätskebälte. Det var rätt varmt så efter några kilometrar åkte kepsen av. Benen var pigga och jag kände mig tillfreds i löpningen…tills magen började bråka. Jag hatar att min mage ska vara så trasslig. Efter en teknisk paus fick jag dock upp farten och den positiva känslan igen.
Jag älskade att springa idag och jag längtar efter nästa löppass. Min främsta styrka är uthållighet och därför vill jag köra långt och länge, men jag vet att jag måste hålla tillbaka och börja bygga upp försiktigt.
På eftermiddagen var det familjemys i Cirkusparken där det bjöds på Cirkusfestival. Tjejerna lekte, gick tipsrunda och testade att gå på lina.
Vilken dag! Jag och tjejerna åkte ut till syrran och hälsade på. Eftersom dagen bjöd på fantastiskt väder satt vi ute större delen av dagen och barnen röjde loss både inne och ute.
Den stora höjdpunkten var nog när Roy kom på att de skulle bada och hela gänget (förutom Ava) fick hoppa i bubbelpoolen. Det stojades, stänktes och busades tills hela gänget var skrynkliga som små russin.
Nu har både Lowa och Wilja uttryckt väldigt tydligt att de minsann också vill ha en pool. Mitt argument att det är dyrt att köpa och ha pool bet inte på Lowa som föreslog att Tomten kanske skulle ha råd att köpa en pool till henne i julklapp. Söta lilla knasfian.
Fullt ös hela dagen fick barnen att somna tämligen ovaggade ikväll vilket i sin tur gav mig massa tid för träning (eftersom M är ute på galej). Rev av några av styrke- och rörlighetsövningarna i övningsbanken för Röhnisch Running School. Var inte nöjd efter det så det fick bli ett kortare yogapass med fokus på armar. Känns att det var ett par veckor sedan jag körde yoga.
Det här med backintervaller… Har hört att det ska vara bra grejer och jag har ju testat lite försiktigt på egen hand. Kanske lite väl försiktigt…
Sara bjöd in till ett backpass på lunchen och jag var snabb på att tacka ja. Jag har ju bestämt mig för att försöka bli kompis med just backar och då tackar man ju inte nej till ett sådant ypperligt initiativ. Vi fick även sällskap av Lisa på detta lilla backäventyr.
Måste erkänna att backar skrämmer mig lite och då är det skönt att ha några med sig som vet hur de ska tacklas. Sara spelar i en helt annan division än jag när det kommer till löpning och hon pinnade upp för backen från båtklubben i Tanto åtta gånger som en graciös gasell. Lisa och jag fick jobba lite mer och jag tog sikte på ett elskåp en bit upp i backen när jag efter första intervallen insåg att jag skulle klappa ihop om jag försökte ta mig hela vägen upp till toppen. Och vilket elskåp sen, det blev en riktig kompis där det stod och bara väntade på att jag skulle komma och hänga över det för att återfå något som kan liknas vid normal andning.
Passet var tufft, men jag gillar tufft. Även om jag svär och bannar mig själv när jag är mitt uppe i det. Det är dessutom precis den här typen av träning jag behöver. Att ta steget ut ur bekvämlighetszonen och att göra det med råge. Våga pusha mig själv lite till och att dessutom få göra det med trevligt och motiverande sällskap. Vi är så jäkla bra!
Handpaddlarna fick följa med till crawlträningen igår.
Linda Doktár 