Foten mår fortfarande dåligt och i natt (varför startar det alltid på natten?) blev lillasyster W magsjuk. Lång natt med lite sömn och det känns som att det kommer krävas en kraftansträngning att ta sig igenom dagen.
Håller alla tummar för att magsjukan inte sprider sig till resten av familjen.
Min fot värker och är svullen.
Första advent svepte förbi i en rasande fart. Vi plockade fram ljusstakar, stjärnor och pynt redan i lördags och jag älskar stämningen det förde med sig.
På söndagsmorgonen var det min tur att sova ut och det fick mig att nästan missa Sofias och mina intervaller. Det blev ett regnigt och blåsigt träningspass (pga stormen Berit) och det tog ett bra tag innan jag återfick värmen efteråt.
Hade en del känningar i mitt vänstra knä efter lördagen långpass på knappa 14 km, men det kändes ändå bra. Värre blev det på kvällen när vi kom hem från kalas hos syrran och högerfoten började krångla. Det känns som att något gått sönder i foten och tyvärr tror jag det beror på överbelastning.
Nu börjar det likna något. Lussekatterna och de vaniljsockerfylllda saffransbullarna är klara. I ugnen står de med mandelmassa.
I samma ”något för alla”-anda har vi buffrat upp med glögg. Framför allt lättvinsglögg eftersom det är det vi gillar bäst. Blossa Äpple, Dufvenkroks Chili Choklad och Blossa Arabica är årets premiärer för vår del.
Första advent stundar och även om vi inte kommer vara hemma så mycket imorgon så adventsbakas det för fullt.
Och vänder man ryggen till så har man mjöl på golvet.
Så var pepparkaksdegen satt. Nu ska den bara få vila lite.
Vissa dagar är bättre än andra. Dagar som idag när det är blött och grått och aldrig blir ljust tillhör inte den kategorin. Har ägnat dagen åt att vara trött och nu när jag äntligen tog mig i kragen för att sticka ut och springa så har min pulsklocka fått frispel. Den stänger av sig och klagar på low battery samtidigt som den envisas med att tala om att den är laddad när jag väl stoppar den i laddaren.
Längtar till våren då små motgångar som denna inte känns lika tuffa.
Har fastnat för en ny ljudbok med namnet The Hunger Games och jag försöker hitta så mycket ledig tid som möjligt för att kunna lyssna. Jag älskar riktigt bra böcker med duktiga uppläsare som får hela ljudboksupplevelsen att kännas lite som en superlång bra film. Enda nackdelen är att det alltid känns lite vemodigt när boken tar slut.
Igår såg vi filmen The Help (eller Niceville som är den svenska titeln). Har tidigare lyssnat på ljudboken med samma namn och om man vill läsa boken skulle jag rekommendera att man lyssnar på den på engelska.
Var lite rädd för att gårdagens löpning skulle bli ner som en pannkaka, men inte ens sega backar satte krokben igår. Dryga 6 km avverkades med pigga ben, stabil andning och puls. Inga nära-döden-upplevelser denna gång.
Något jag har upptäckt är att jag ibland får illusionen att jag springer extremt långsamt för att sedan överraskas när pulsklockan visar att jag har ett högre tempo än jag brukar.
Running works in mysterious ways!
Linda Doktár 