Nästa vecka flyttar jag in

Rösjön, jag gillar dig och det är därför det var med visst vemod som jag igår simmade sista utepasset för denna säsong. Men det var ett bra pass där jag kände mig bekväm och avslappnad (om man bortser från när det plötsligt dök upp en liten skog av sjögräs och paniken pep till en liten stund).

Sofia och jag simmade från Täbybryggan och runt ön, med några små stopp för att snacka lite. Jag stormtrivs där i vattnet och jag testade att laborera med att lägga på benspark (något som är lätt att glömma med våtdräkt). Fick känslan att det gav mig ett härligt driv och det ska bli spännande att se hur det kommer kännas att flytta in simningen inomhus och köra utan våtdräkt.

Odenhage-ångaloppet-123
Bild hämtad från Ångaloppet’s photstream på Flickr.

Annonser

Plurret väntar

På väg hem för att hämta lillfia på dagis och planen är att passa på och mysa lite extra medan storasyster är på äventyr med sin bästis. Tycker att jag har märkt att Wilja behöver lite extra mammatid nu när dagis dragit igång efter sommaren och jag tror att det delvis kan bero på att hon saknar Lowa. Det är klart att det blir en omställning även för Wilja, som varit van vid att ha storasyrran hos sig på dagis, nu när Lowa börjat i skolan.

Ikväll står utomhussimning (måhända det sista passet) på schemat. Är ärligt talat lite nervös. Var i finfin simform där i början av augusti när jag lyckades klämma in simning var och varannan dag. Nu känns dessa dagar avlägsna och det kan gå precis hursomhelst. Gästas dessutom av ovälkomna tankar såsom att det kommer vara kallt, mörkt och jobbigt. Inte de bästa peppförutsättningarna med andra ord…

20130829-154751.jpg

Utomhusträning

Baksida lår, framsida lår, rumpa, mage, rygg, axlar, triceps, biceps and so on. Jag har träningsvärk i stora delar av kroppen och jag fullkomligt älskar känslan.

Jag måste erkänna att jag har varit dålig, nästan usel på att köra styrka den senaste tiden. Det har varit full fokus på löpning, simning och yoga. Visst har jag slängt in lite styrka i form av P90X eller NTC, men de tillfällena har varit få. Avsaknaden av styrketräning fick mig att genast tacka ja när Sara frågade om jag ville hänga med på ett utomhusträningspass på lunchen.

Vi var fyra peppade tjejer som stack iväg till utomhusgymmet som ligger i nära anslutning till Liljeholmskajen. Lisa hade satt ihop ett pass med sex olika övningar som vi betade av i intervallform.

1. Negativa pull ups.
2. Burpees med en sten som svingades upp över huvudet vid stående.
3. Grodställning (djup och bred knäböj) fram till planka, sidoplanka till stjärna.
4. One leg squats med TRX.
5. Planka, armhävning, stående hund, planka, planka på armbågarna.
6. One leg utfall med bakre ben i TRX.

Vi körde först ett varv där varje övning kördes enligt följande: 60 s, 45 s, 30 s med 15 s vila mellan. Därefter 60 s med byte av övning i vilan. 45 s med byte av övning i vilan och avslutningsvis 30 s med byte av övning i vilan.

Passet var så jäkla skoj och jag var endorfinhög långt in på eftermiddagen. Inser att jag har saknat den rena styrketräning så jag får rikta ett stort tack till Sara, Lisa och Ullis som lät mig haka på.

20130828-211234.jpgBilden på fyra starka och glada tjejer har jag lånat från Lisa.

Kanske lite galen

Jag fick idag höra talas om UltraVasan som kommer att gå nästa år. Löpning från Sälen till Mora och visst 90 km löpning låter kanske väl tufft, men det finns även en kortare variant på 45 km. Jag må vara galen men av någon anledning så lockar utmaningen mig. Tanken på att få beta av kilometer efter kilometer tilltalar och jag kan för mitt liv inte förstå var dessa tankar kommer ifrån. Jag som svor över den eländiga terrängen under Ångaloppet och jag som har en mage som hatar längre distanser (Lidingö Ultra 26 km aka misär). Vad är det som händer i mitt huvud egentligen?

Ju mer skruvat, desto mer intressant. 90 km känns som sagt orealistiskt, men 45 km kan ju tänkas vara överkomligt…kanske. Ett inte så litet och inte heller så kort äventyr.

15 minuter NTC

15 minuter är bättre än noll minuter. Ibland är det svårt att få tid till träning och idag var just en sådan dag. Fixade frukost till mig och tjejerna medan Martin var ute på långpass och samtidigt bakade jag Västerbottenpaj till kräftisen vi skulle på senare idag. Det fina vädret inbjöd dessutom till lite trädgårdsfix och jag spenderade en bra stund med att plocka plommon från gräset för att sedan kunna klippa gräsmattan. Antagligen sista gången för året, vilket ger ett sting av sorg i hjärtat.

Hade en vision av att hinna riva av ett NTC-pass på 45 min men efter att ha pysslat med barnen fanns där ingen tid kvar. Tänkte att en minut är dock mer än ingen minut så jag plockade fram hantlar och medicinboll och drog igång ett 30 minuters NTC-pass i alla fall. Hann bara köra 15 min innan det var dags att packa in familjen i bilen, men jäklar vad bra det kändes att ändå ha kört den där kvarten. Var skakis i hela kroppen och tror att effekten blev minst lika bra som att köra ett helt pass i mesfart.

Dagens visdomsord får därför bli: Sluta underskatta de kortare passen och tillåt dig själv att känna dig nöjd.

Bellmanstafett med jobbet

Igår var det dags att springa lopp igen och denna gång var det Bellmanstafett som stod på schemat. Företaget jag jobbar på var representerade med två lag och jag körde tredje sträckan i lag nummer två.

Det som är lite roligt med Bellman är att man behöver ha koll på ungefär hur snabbt man springer så att man vet när det är dags för växling. Jag brukar springa fem km på ca 27 min men efter pepp från Martin, Sofia och Kicki så siktade jag in mig på 25 min. Jag visste att det skulle bli tufft och att jag skulle få jobba med hög puls, något som jag inte är så van vid eftersom jag framför allt tränat för att springa långt.

Jag stack iväg och gick ut hårt. Kanske för hårt eller så var det just det som gjorde att jag sprang i mål på 25 min och 9 sek. Så jäkla bra och precis enligt plan.

Kan tilläggas att jag var rätt trött när jag passerade världens bästa supporter Sofia. Pepp pepp och sista biten svor jag lite mindre över hur vidrigt det är att springa 5 (och 10) kilometerslopp.

Uppför backen, nedför backen

Hittills har jag haft en lätt ansträngd relation till backar. Vi är inte riktigt kompisar om man säger så. Jag vill dock kunna möta en backe utan att fasa och utan att mentalt behöva bygga ett berg av en kulle. Såå…min plan är att göra en ansats till att lära känna backarna i mitt närområde.

I måndags hittade jag två riktiga godingar ca 2 km hemifrån. Någon typ av skidbacke (läs brant) och en slingrande bilväg (läs lååång) som tog en till och från denna skidbacke. Bestämde mig för att fyra gånger uppför skidbacken skulle vara målet för dagen.

  1. Fin fart och hela vägen upp i ett svep.
  2. Fin fart fyra femtedelar av backen sedan andpaus innan löpning uppför resten.
  3. Fin fart tre fjärdedelar av backen sedan andpaus innan löpning/gång till toppen.
  4. Fin fart (nåja) halva backen och sedan någon sorts släpande uppför resten.

Därefter tog jag bilvägen och det var en befrielse att få löpa utför. Insåg att backen ner var väldigt lång och kunde därför inte låta bli att ta en sväng upp igen innan jag sprang hemåt (bara för att bevisa att jag minsann kunde).

Skidbacke?20130821-075032.jpg

Dags för långärmat och reflexväst igen…
20130821-075039.jpg