Glad dag

Vissa dagar är fyllda av så mycket glada saker att det (nästan) kan fylla mitt glädjeförråd i en månad.

Vi har börjat vår jakt på nytt kök och var på besök hos en köksleverantör och pratade luckor, vitvaror och annat under ett par timmar imorse. Att tänka att vi äntligen (efter åtta år i huset) ska få bygga ”vårt” kök känns fantastiskt.

Sedan en sådan sak som att vårsolen skiner här i Stockholm och att jag fick dra på mig trädgårdshandskarna och beskära rosbuskarna. Sådant gör mig glad. Och att få sitta i solen med en kopp kaffe och bara mysa medan Wilja springer runt barfota och plockar blommor.

I mitt glada tillstånd plockade jag fram chinsbaren och testade med handflator både framåt och bakåt. Fick även ett ryck och skrev teoriprovet från löpcoachutbildningen i förra veckan.

Nu låter det som att jag haft en väldigt aktiv dag men känslan är att jag haft en dag med välgörande återhämtning.  

   

Annonser

Komma hem

Vi (som i jag, Martin och barnen) har haft en skön semester i Sälen den senaste veckan. Miljöombyte är bland det bästa som finns för att skapa kvalitetstid inom familjen och för att få uppleva nya spännande saker tillsammans.

Samtidigt är det en speciell känsla att få landa i sitt eget hem igen. Kändes extra välkomnande att hitta vackra lila scilla i rabatten.

20140323-185334.jpg
Mys med mini och hennes snuttar.
20140323-185427.jpg

15 minuter NTC

15 minuter är bättre än noll minuter. Ibland är det svårt att få tid till träning och idag var just en sådan dag. Fixade frukost till mig och tjejerna medan Martin var ute på långpass och samtidigt bakade jag Västerbottenpaj till kräftisen vi skulle på senare idag. Det fina vädret inbjöd dessutom till lite trädgårdsfix och jag spenderade en bra stund med att plocka plommon från gräset för att sedan kunna klippa gräsmattan. Antagligen sista gången för året, vilket ger ett sting av sorg i hjärtat.

Hade en vision av att hinna riva av ett NTC-pass på 45 min men efter att ha pysslat med barnen fanns där ingen tid kvar. Tänkte att en minut är dock mer än ingen minut så jag plockade fram hantlar och medicinboll och drog igång ett 30 minuters NTC-pass i alla fall. Hann bara köra 15 min innan det var dags att packa in familjen i bilen, men jäklar vad bra det kändes att ändå ha kört den där kvarten. Var skakis i hela kroppen och tror att effekten blev minst lika bra som att köra ett helt pass i mesfart.

Dagens visdomsord får därför bli: Sluta underskatta de kortare passen och tillåt dig själv att känna dig nöjd.

Kesoreklam

Lillfia i familjen älskar keso. Hon äter keso till allt och fröken var riktigt glad när jag hade tagit med keso till badet idag.

20130728-211442.jpg

På träningfronten börjar jag få in en riktigt fin känsla i min simning nu. Älskar att simma i Rösjön och om jag tidigare kände mig ansträngd vid längre sträckor så tycks jag ha hittat ett lugn som får mig att glida fram längre sträckor utan problem.

Har haft en tuff löpvecka med både backintervaller och 800 metersintervaller. 800 metersintervallerna körde jag runt Mörtsjön och det är mer kuperat och ett mjukare underlag än jag är van vid (asfaltslöpning). Hade tänkt mig ett långpass idag men jag körde Enstas enmilare istället. Här är det återigen kuperat och mjukare men jag tycker att jag hade bra driv i benen idag. Börjar dessutom ana att jag löper bättre med mina Acceleritas än med mina dämpade Pegasus. Jag har nog kört Enstas 10 km utan paus tidigare men de senaste gångerna har jag fått känna mig besegrad. Dock inte idag. Jag körde på och matade på i backarna. Kanske är det kvalitetspassen som gett utdelning eller så är det yogapasset igår som hjälpt till att förbereda mig. Näst sista backen i Ensta är lång och seg men efter att ha kört backintervaller där tidigare i veckan så visste jag att det bara var att köra.

Måste tillägga att jag höll ett öga på Amfibiemannen igår och att jag allt är lite sugen på att köra nästa år. Kanske blir det ett mixlag med maken? Nu får jag längta lite till Ångaloppet istället.

Park- och trädgårdshäng

Sprang långa backar igår. Inte jättebrant, men en av de backar som suger när man kör femman eller tian i Ensta-spåret. Hade siktet inställt på åtta omgångar men började vela på väg dit. Kanske skulle jag bara köra sex omgångar istället. Nej, jag ändrade taktik och tänkte att jag skulle ta det lugnt och fint uppför backarna och sträva efter god teknik. Det gjorde backarna överkomliga och när jag var klar hade jag kört drygt fem km backe upp- och nedför. Det kändes tungt i låren mot slutet så jag tror jag fick den effekt jag var ute efter. Återigen ramlar jag in på det här med att intervaller och framför allt backintervaller inte behöver göra en kräkfärdig.

Har ägnat mig åt återhämtning, park- och trädgårdshäng idag. Körde två korta yogapass ute i trädgården och det var väldigt rogivande. Önskar att det var möjligt att utomhusyoga året runt.

Sommarbullar

Jag har känt mig sliten efter gårdagens supertusingar. Det var dock en trevlig bekantskap och jag kände mig lite extra stolt när jag sprang förbi en bekant på Tibble IP och hon tyckte att jag sprang snabbt. Sådant är gott för självförtroendet.

Dagen har inkluderat rabarberskörd, saftkok och bullbak. Körde Leilas recept på vetebullar från A Piece of Cake. Fyllde hälften med vaniljkräm och de övriga med smör, socker och vaniljsocker. My godness, vilka goda och fluffiga bullar. Det var bättre än köpebullar från finbageri.

Har även gjort fint runt plommonträdet i trädgården. När vi fick fiber indraget i huset grävdes en hel del stora stenar upp och dessa pryder nu stammen runt trädet. Grannen kom förbi och gav komplimanger medan Lowa tyckte det såg ut som en grav.

20130718-182623.jpg

Skakis i armarna

Någon regelrätt styrketräning är det inte tal om, men igår klättrade jag runt i vårt plommonträd och idag har jag klippt häck så att armarna skakar. Orkar inte ens lyfta ett vattenglas.

Sommarben brukar man prata om. Ni skulle se mina armar som nu är sönderrivna av kvistar och brännässlor. Vill man få trädgården fin, får man lida pin.

20130713-135321.jpg