Barnkalas coming up

Det drar ihop sig till kalas för vår lilla solstråle Wilja. Tjejen med ett stort mått av humor, livsglädje och egen vilja. För att preppa för kalaset har jag idag bakat drömmar och sprungit backintervaller. Drömmarna för att bjuda på under kalaset. Och backintervallerna för att vara redo att möta ett gäng kalassugna tjejer på lördag.

Annonser

Löpcoachat både hit och dit

Jag gillar att löpcoacha och blir alltid full av energi efter mina pass. Den här våren så coachar jag främst i Runacademys regi samt i en nystartad löparklubb på jobbet. Det är fantastiskt roligt att se hur mycket vilja och styrka folk besitter och hur mycket mer de klarar än de kanske tror.

Idag var vi ett större gäng som körde intervaller på Zinkensdamm och trots att det snöat regnblandat slask de senaste dagarna så sken solen på oss.


 

Bakvänt triathlon 

De avslutande dagarna av påsken 2017 har jag spenderat delvis utomhus. Jag kan ärligt säga att jag är trött på den evighetslånga vinter vi tycks befinna oss i. På något sätt är det ändå härligt att få vara ute i naturen och ta in nya mjuka stigar och höga kullar med frisk luft som biter i kinderna.

I söndags struntade jag fullständigt i att det var påskdag och hängde med Johan ut på en trailtur som tog oss från Rösjön i Täby till Södra Törnskogens naturreservat i Sollentuna och tillbaka. Det var en väldigt fin runda där vi fick tassa på allt från grusväg till ängar, skogsstig och obanad terräng. Över bergsknallar och på stig genom grönaste mossa, genom snår och träskmark.

Inga krav på prestation eller fart och det är det bästa jag vet. Det lyfter mig till oanade höjder och jag kan tassa runt för alltid (eller tills vattnet tar slut). Denna gång klockade vi in ca 2,5 timme av själavård och lugn.

På måndagen var det dags att premiärcykla mountainbike efter det bakväxelhaveri jag drabbades av i höstas. Det kändes ovant och jag var lite harig där underlaget var av mer teknisk karaktär. Samtidigt utmanade jag mig själv att testa att cykla på vissa ställen där instinkten sa att jag borde leda cykeln. Kan ju inte släpa runt på en cykel utan att cykla, tänkte jag för mig själv och trampade på.

Avrundade hela påskhelgen med att simma tillsammans med Kicki och Johan i Långbro. Fokus arm föll ganska väl ut med tanke på de sammanlagt fem timmar jag spenderat på cykel eller till fots dagarna innan.

 

Trippa trappor

Det har varit lite öde på trappfronten sedan Kickis och mitt pass på Zanzibar men idag letade vi rätt på en trappa om 90 steg. 90 steg är ju nästan ingenting (om man planerar att trava 4444 steg i Flørli) men om man kör flera vändor upp och ner så skrapar man ändå ihop en del steg.

90 steg

  • 5 x löpning uppför
  • 4 x två steg i taget
  • 3 x jämfotahopp

45 steg

  • 2 x knäböj
  • 1 x breda sidoböj/störtloppsböj

Det här med backar

Jag hade en period då jag fullkomligt avskydde backintervaller. Jag ville kräkas, dö och sedan gråta en skvätt varje gång jag hamnade i situationer där backintervaller stod på schemat. För att ta kommando över situationen så bestämde jag mig för att bli en bättre, starkare och framför allt mer van backlöpare.

Jag började springa backe ungefär en gång i veckan och varierade långa och korta backar. Jag sänkte farten och satsade på teknik och det gav utdelning. Efter min backsatsning hade jag aldrig ångest inför backlöpning utan visste att jag kunde tugga på och kunde (nästan) se fram emot kommande backtillfällen.

Nu har jag av olika anledningar låtit backträningen falla bort och det var därför med mycket skräck och väldigt lite förtjusning som jag igår begav mig till blodsmaksbacken i Tanto. Började försiktigt med enbart sex futtiga backar och kände avskyn ligga och pyra under ytan under första intervallen. Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk eller utebliven backträning. Det är bara att ta tag i det eftersom det inte blir bättre ju längre man väntar på att göra något åt saken. 

Singletrack med dubb

img_2717-1 img_2714

Sprang den hederliga gamla rundan kring Årstaviken på lunchen idag. Norra sidan, platt som en pannkaka, och med renplogad asfalt som underlag. Detta i kontrast mot den södra sidans kupering och upptrampade singletracksmala stigen av hårt packad snö och is.

img_2715-1 img_2713

Träning och energi

Det var rätt länge sedan jag kände mig riktigt stark under träning. Det har varit alltifrån att jag varit sliten efter tävling (läs Rockman) till muskelbristning, till evighetssnuva med hosta, till mental stress som kommit i vägen för det. Det är många olika saker som kan påverka träningen och det är ibland värdefullt att påminna sig själv om att man behöver ta hänsyn till helheten. Till livet i stort.

Men bara för att det är tungt en period så behöver det inte vara så för alltid. Plötsligt vänder det och i lördags sprang jag Enstamilen på lätta ben. Stärkt av det så  vågade jag mig på ett löpintervallpass på lunchen igår. Och jag kände mig stark och full av energi.

Passet såg ut enligt följande:

  • 2 km uppvärmning 
  • 4×90 s (60 s vila)
  • 4×60 s (60 s vila)
  • 4×30 s (60 s vila)
  • 2 km nedjogg

Jag sprang intervallerna på bana och ökade farten i takt med att intervallerna blev kortare. Vilan blev stå/gåvila.

På kvällen var det dags för tillfälle nummer 6 på den kurs i pardans som jag går tillsammans med Martin. Vi fick fortsätta öva på social tango och jag måste säga att det tilltalar mig mer än cha-cha som var den första dansen vi fick lära oss. Tangon känns roligare och mer spännande.

I slutet av lektionen introducerades vi till swing/jive och det är nog den dans vi hittills haft svårast för. Martin svängde runt och jag hade svårt att hänga med och tappade bort mig i nästan varenda snurr.

För att toppa dagen så stack vi till simhallen och körde ett kvällspass. Jag har en fin känsla i simningen just nu och hoppas att jag kan hålla igång under vintern.