Var rätt mör när jag stapplade hem efter 25,5 km löpning igår. Så pass mör att jag stretchade lite i minsta laget, vilket jag inser idag. Låren värker och jag ångrar den bortglömda stretchen något fruktansvärt.
Är i alla fall mäkta stolt över att jag lyckades få ihop drygt 25 km, även om de sista kilometrarna var av en mindre bra kvalitet.
Har hittat en ny salladsdressingfavorit.
Idag är det stan som gäller. Det är skönt att byta miljö ibland men jag känner mig lite lost när jag inte har min vanliga arbetsplats.
Sprang hem från jobbet, med ryggsäck, och visst var det lite jobbigare än att springa utan, men det gick ändå bra.
Slog även på stort och anmälde mig till Milspåret. Jag får egentligen alltför mycket prestationsångest för att springa lopp, men antar att det är något som kan vara bra att träna på. Springa lopp för att det är en morot för träningen snarare än för att mäta mig med andra…
Igår blev det långpass med Sofia igen. Det var ett tag sedan vi kunde springa tillsammans och det var precis som alltid trevligt med sällskap. Att skrapa ihop ett par timmar är rätt tradigt på egen hand och någon att prata med och få pepp av underlättar vid långpass.
Det blev en sväng från Sofia bort till KTH och tillbaka igen. Jag kände mig stark och löpningen gick lätt. Dessvärre har mitt vänsterknä börjat protestera. Inte så mycket under löpningen, som efter. Idag är det framför allt smärtsamt att ta sig upp och ner i trappor.
Tog en runda i sågapånespåret på Polishögskolan idag. Spåret är, i mina mått mätt, väldigt kuperat och hur gärna jag än vill få ihop tre snabba kilometer så går det inte. En dag, en dag ska jag känna att jag övervinner spåret utan att känna mig manglad när jag är klar.
Just nu känns träningen som ett borde. Jag borde springa på lunchen, jag borde springa mer intervaller, jag borde träna mer styrka, jag borde känna mig motiverad, jag borde springa långa långpass. Men jag har ingen lust…
Träningsomotiverad, det är ordet för dagen, kanske t om för veckan.
Är på väg hem från Marions Gastro Diner. Bowlingen med kollegorna var trevlig, men maten var ingen höjdare. Tragisk nachotallrik och en ännu mer tragisk hamburgare efter det. Känner mig sliten och trött och längtar efter helgen.
Blubb blubb blubb…
Jag gillar att jobba ”ute i skogen”. Det är naturnära och lugnt och man kan springa i motionsspåret på lunchen. Idag hade jag dock möten både innan och efter lunch så då fick jag låna en plats inne på Kungsholmen. Måste säga att det är rätt trevligt att sitta centralt också. Nära till t-banan och nära till mysiga luncher med M.
Linda Doktár 