Inspiration

För snart ett år sedan var jag på en inspirationsföreläsning med Annelie Pompe. Det jag tog med mig därifrån var att stå vid mitt ord gentemot mig själv. Det handlar om att ha tillit till sig själv och sina egna beslut. Jag ska kunna lita på mig själv.

En annan lärdom var att träna på det man vill bli bra på och så målspecifikt som möjligt. Innan Pompe besteg Mount Everest så tränade hon t ex på att springa i kyla med snöbollar i händerna. Detta för att lära sig hantera utmattning och kyla. Vänja kroppen vid det den skulle utsätta sig för.

Det är den här inspon jag plockar fram när jag svajar och inte tycker att det är alltför lajbans att transportlöpa hem när det är blött, mörkt och kallt. Jag har ett väldigt tydligt mål inför 2015 och det är att genomföra Engadin Swimrun den 11:e juni och om jag sviker mig själv nu, vad säger att jag inte gör detsamma när jag ska springa i höga berg och simma i iskalla alpsjöar i sommar?

Med det sagt påbörjar jag nu min transport hemåt.

PS. Jag glömde mina löparhandskar men jag antar att det härdar inför kalla simningar.

IMG_4975 IMG_4977

Annonser

Fjäril och det här med fenor

Efter gårdagens masterssimning inser jag att jag måste backa i mitt uttalande om att jag ”avskyr fenor”. Det finns tillfällen då jag gillar fenor och det är när jag tränar fjärilssim. Jag upplever det lättare att hitta tekniken i kicken med fenor och då fyller de en funktion.

Gårdagens masterssimning innehöll många längder fjäril. Med och utan fenor. Vi fick nöta teknik och simma sammansatt och detta på tvären i bassängen för att det skulle vara en mer överkomlig distans. Det roliga med passet var att vi utöver 28 tvärvändor fjäril även fick träna dyk från kanten, intervaller i par, voltvändningar och andningskontroll. Ett av de roligaste passen jag har kört eftersom det var pulshöjande och samtidigt kändes spännande och lite busigt.

Jag tror starkt på att ibland slänga in oväntade inslag i träningen för att undvika att träningen blir tråkig och tillrättalagd.

IMG_4961

Det här med fenor

När jag införskaffade fenor att använda som kompletterande utrustning under min simträning så hade jag höga förväntningar. Förväntningar på att det skulle gå turbosnabbt och ge mig en ordentlig skjuts i mina intervaller. Riktigt så blev det inte. När jag får på mig ett par fenor så känns det som att någon fäst ett par heliumballonger på mina fötter. Det är hopplöst och varje gång min masterscoach säger att vi ska köra med fenor så sjunker mitt mod. Jag avskyr verkligen fenor. Resten av gänget simmar i den där turbofarten som jag trodde att jag skulle simma i, medan jag harvar på. När jag väl får ta av mig fenorna är det med lättnad och frihetskänsla.

Ett tag funderade jag på om det var fenorna det var fel på men Martin simmade utan problem 1000 m lätt och enkelt med likadana fenor och jag har sett att många har samma modell som jag har. Den slutsats jag kan dra är att jag inte är kompatibel med fenor eller andra ”hjälpmedel” såsom dolme. Jag simmar helt enkelt bäst utan pryttlar och det känns riktig bra. Tittar man t ex på TI så undviker man alla typer av hjälpmedel.

IMG_4825

Löpning i vinterskrud

Löpning i ett snötäckt vinterlandskap kan vara vackert. Så där så man tappar andan vackert. Det kan också vara jobbigare och tyngre än barmarkslöpning. Ibland är det halt, moddigt eller svinkallt. Men det är det som lockar mig, att det kan vara förföriskt och samtidigt utmanande tufft.

IMG_4860

Jag transportlöpte en bit på vägen hem i torsdags och det var i ett ymnigt och virvlande snöfall som jag tog mig fram. Lite lätt ångestladdat var det precis när jag klev av t-banan för att därefter påbörja min 7 km långa transportsträcka. Jag vet att jag måste pressa mig förbi det där första motståndet för när jag väl är förbi så vet jag att en lättnad och frihetskänsla infinner sig. Känslan av att kunna ta sig från en punkt till en annan till fots. Till och från kände jag en bubblande lycka över att få löpa i snöfallet. I alla fall fram till att jag möttes av en oplogad gångväg och tvingades springa med mjölksyrastumma ben i något som bäst hade forcerats med snöskor.

Dagens långpanna på 16 km med Sofia började med ungefär samma känsla i ett par kilometer, fast i snömodd. Där hade vi antagligen behövt någon sorts svävande skor för att ta oss fram. Resten av rundan visade sig bli en trevligare historia och vi cruisade runt Rönningesjön, genade genom Ensta-spåret och avslutade med att oavsiktligt krascha ett par hinder i en pulkabacke.

IMG_4844

Maxad mix

Under senaste mastersonsdagen så fick jag praktisera alla fyra simsätt och ungefär lika spännande, pirrigt och roligt som det var att lära sig crawla, är det nu att träna fjäril. Första gångerna ägnade jag mig åt någon sorts sprattlande överlevnadssimning. Nu blir det bättre för varje gång och det är fjärilssimmet som ger den största kicken just nu. Crawl har istället börjat kännas trevligt, tryggt och lite bekvämt, i jämförelse.

Känslan av att känna hur fjärilskickar och armtag synkas och hur jag får ett nästintill magiskt och överraskande driv framåt är fantastiskt. Jag är en junkie för att lära mig nya saker, det är där jag finner störst motivation.

Har svårt att avgöra om bröst- eller ryggsim ska få hamna på min jumboplats över simsätt. Bröstsim känns trist, jobbigt och ineffektivt. Liten utdelning för mycket jobb (vilket antagligen pekar på avsaknad av teknik snarare än att simsättet i sig skulle vara dåligt). Mitt ryggsim ska vi inte alls tala om då det är bedrövligt och ångestframkallande. Skitjobbigt helt enkelt.

2015/01/img_4854.jpg

B-backen i Tanto

Lunchbackar för mig brukar ofta innebära att jag springer i den så kallade blodsmaksbacken i Tanto. Från båtklubben upp till fotbollsplanen och sedan vidare upp till hundrastgården.

Det är en ganska så vidrig backe (vilket kan anas av namnet). Dels är den låååång, men den är även lurig. Den planar ut lite på vissa ställen och man känner hur hela kroppen precis hinner börja jubla innan det återigen blir brant. Det där bubblande jublet tystnar rätt snabbt.

För att göra upplevelsen av denna hat(kärleks)backe lite trevligare så springer jag den gärna med sällskap. Då blir allt runtomkring backlöpningen så mycket gladare (även om backen fortfarande är vidrig). Idag fick jag min energikick genom att springa med Sara, Kicki och Lisa som är tre starka och positiva löpare.

Förutom positiv effekt på humöret så är jag övertygad om att träningseffekten blir högre när vi är fler som springer tillsammans. Vi jagar och blir jagade. Jag kör garanterat hårdare med sällskap. Kanske inte snabbare, men med kortare vila och mer fokuserat. Det blir dessutom svårare att plötsligt få för sig att minska antalet intervaller. Som idag när det redan efter första intervallen kändes som att sex intervaller kunde få räcka och jag strax därefter såg mig själv kuta alla nio intervaller ändå.

Jag är både tacksam och glad att jag har så många träningskompisar. Tack! ❤️

2015/01/img_4816.jpg 2015/01/img_4810.jpg

Tankar att tro på

”Don’t believe in everything that you think” är visdomsord som jag hittade i en påse Yogi-te. Orden träffade mig och även om jag litar på min intuition och känsla så poppar det ibland upp tankar som inte är verklighetsförankrade.

Igår tacklades jag med tankar kring min mastersimning. Inte min simning generellt utan just måndagspassen med mastersgruppen. Jag upplever passen som rätt hårda eftersom det är lång bana, många är snabba och det blir en viss del ryggsim. I avsaknad på teknik så tar mina ben slut när vi ryggsimmar och det sitter sedan i passet igenom.

Förra veckans pass blev något av en negativ upplevelse eftersom jag inte lyckades ta mig igenom hela passet. Kroppen sa stopp och jag bröt i förtid. Här skulle man kunna tänka att det faktiskt är vettigt att bryta om kroppen inte är helt hundra. Istället kände jag mig dålig och började tuta i mig själv att jag inte hör hemma i gruppen. Det är sådana tankar som jag inte ska tro på.

Istället för att ge upp i detta läge valde jag att möta nervositet och rädsla och gå till träningen igår. Det gick bra och nu jobbar jag vidare på att avdramatisera dessa måndagspass.

Med det sagt. Om något inte går som du hade hoppats. Våga prova igen.

2015/01/img_9334.jpg