Playitas

Som jag älskar sol och värme och det är precis det jag nu får på Fuerteventura. Min åttaåring sa idag ”tänk om man alltid kunde ha det såhär”. Ja, tänk om. Sedan är det givetvis skillnad på semester och vardag men jag inbillar mig att en vardag i varmare klimat skulle vara lite ljusare och lite lättare.

Hittills har vi badat, mycket. Jag har kört ett Zumbapass, Martin har gymmat och jag och Lowa har joggat och promenerat tillsammans. Lowa får väldigt lätt håll så vi tar det lugnt och försiktigt. Efter vår eftermiddagstur tog vi ett dopp i poolen. Det var nästan bara vi där så vi dök efter ringar runt om hela bassängen. 

Efter middag och strandpromenad så gick jag och Wilja hem innan Lowa och Martin. Vi fick en magisk liten stund där vi spelade Uno och jag försökte lära Wilja reglerna. Det är fantastiskt att få tid både tillsammans och med var och en enskilt. 

   
 

Annonser

Åsnan och vattnet

Jag gnäller kring avsaknaden av motivation till att simma. Samtidigt kan jag vara envis som en åsna och den egenskapen letade jag rätt på i onsdags så att jag pallrade mig iväg till mastersimningen med gott humör. Det var roligt att träffa alla simkompisar som nästan börjat tro att jag hade förolyckats på Koster eftersom det hade gått så lång tid sedan jag var på masters och simmade. I själva verket var det ju min Kinaresa och en förkylning som hade hindrat mig.

Passet för dagen var alldeles lagom.

  • 150 m uppvärmning
  • 6×25 m växla simsätt
  • 12×25 fjäril (4 utan fenor)
  • Bröstsimsvändningar
  • 200 m bröstsim med vändning
  • 16×25 m frisim arm med platta istället för dolme start 40
  • (8×50 m medley)

Hoppade över den sista punkten på simpasset då jag kände att pulshöjningen inte skulle gå i linje med min tidigare förkylning.

  

Simning och bristen på motivation 

Om känslan för löpning är på topp så fortsätter min simning att vara i en rejäl svacka. Kan inte förmå mig att gå och simma. Känns bara tråkigt och jobbigt. Inte jobbigt som i att simningen i sig är jobbig utan jobbigt som i att ta sig till simhallen, byta om osv. 

Jag skulle behöva hitta något som motiverar mig att hålla igång simningen. För ett år sedan tränade jag mot Engadin. Nu tränar jag inte mot någonting simrelaterat. Jag behöver nog hitta några swimruns eller något triathlon att anmäla mig till.

Saken är den att jag tyckte att både Engadin och Koster var så sjukt häftiga upplevelser att de övriga swimrunlopp jag har kört känns lite halvmesiga avseende upplevelsen. Jag vill ha kicken och wow-effekten.

  

På grönbete

Som en kalv på grönbete. Det är den liknelse som bäst beskriver min känsla av att kunna sticka ut och springa på lunchen. Efter att ha spenderat en och en halv vecka i Shanghai där jag var förpassad till hotellets löpband och därefter ha legat hemma sjuk så var det med lätta ben och ett lika lätt sinne jag tog ett lugnt distanspass på lunchen.

Jag brukar nog se rätt sammanbiten och koncentrerad ut när jag springer men idag studsade jag fram som ett litet barn med ett leende.  

 

Snart hemma

Efter en intensiv jobbresa till Shanghai är jag nu äntligen på väg hem. Har saknat barnen, Martin och kattungarna väldigt mycket men har samtidigt fått uppleva och lära mig mycket nytt.

Hade tänkt springa utomhus men det var svårt med all trafik plus att miljön inte kändes helt hälsosam att springa i med alla avgaser. Har nött löpband och tränat lite styrka i hotellgymmet istället.

 
    
 

På resande fot

Först var det Koster och jag lovar, Race report kommer. Hann bara hem och droppa väskorna innan det var dags att pallra sig till Arlanda för att flyga till Shanghai. Kommer att befinna mig här den kommande veckan och räknar med sporadisk uppdatering här i bloggen.

Har redan hunnit inviga hotellgymmet med 5 km löpband och blandad styrka. Allt för att hålla mig vaken och vrida dygnet rätt för den här tidszonen.

  

Galet men med glimt av något bra

Urk, det här är en sådan där dag då det liksom snurrar i huvudet när jag nu sitter på Roslagsbanan hemåt. Och det beror inte på att jag just druckit en öl på den korta tid jag spenderade på en avskeds-AW för en kollega. Näe, det beror på att min hjärna har jobbat på helvarv, med full fart och med gasen i botten hela dagen. 

Att fixa, planera, packa och organisera för tre dagar weekend med swimrunäventyr och dessutom fixa, planera, packa och organisera för tio dagars arbete i Shanghai, det ställer lite krav på min kapacitet.

För att ge hjärnan ett kortare break så sprang jag åtta kilometer på lunchen. Rundan gick runt Årstaviken och det är med glädje jag kan konstatera att järntillskottet verkar ge effekt. Löpningen gick bra mycket lättare och snabbare än den gjort på länge. Det här är precis de positiva vibes jag behöver just nu.