På tungspetsen låg titeln Skridskoåkning och lata dagar. En halv sekund senare konstaterade jag att det inte var sant. Jodå, skridskoåkning har vi ägnat åt oss men att påstå att dagarna innan och under jul är lata, det är allt annat än sant när det kommer till mitt sätt att handskas med dem.

Det ska fixas, städas, planeras och handlas. Jag är inte bra på att slappna av eller stressa ner inför storhelger och hela den senaste veckan har susat och rusat förbi medan jag står där med hjärtat i halsgropen. Jag kan börja se charmen i att resa bort över julen. Avdramatisera och avväpna alla galna förväntningar och krav (som jag slänger upp som en gigantisk mur framför mig själv).

Frågan är hur det skulle kännas att vara borta över jul. Kommer jag att sakna att fira med släkten om vi reser bort? Kommer barnen tycka att det är urtrist att bara fira med mamma och pappa? Vad kommer släkten att tycka?

Så har jag även testat att simma ett onsdagspass med masters teknik nivå 2. Det var riktigt bra drag och väldigt givande.

Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig eftersom jag hade hört att det skulle vara mer fokus på bröst- och fjärilssim på onsdagarna. Riktigt så svart eller vitt var det inte. Igår frisimmade vi större delen av passet.

200 valfri uppvärmning
2×50 frisim (testlängder för att känna av fart inför de 12 50:orna)
12×50 frisim start 1:10
50 bad
4(100 medley + 50 frisim) vila 20 s
2(3×50) frisim med progressiv fart över de tre 50:orna
50 bad

Vi fick själva välja starttid för 50:orna och en riktlinje var att starttid 1:00 är ett krav för att få tävla för masters. Jag delade bana med en tjej och vi bestämde oss för starttid 1:10 eftersom vi båda landade runt 50 s på våra testlängder. Det kändes helt överkomligt och att testa en snävare starttid ligger nära tillhands nästa gång.

Det blev dessutom väldigt mycket tydligare för min del att det går snabbare att simma på en 25-metersbana pga vändningarna. Större skillnad än vad jag trodde att det skulle vara.

Medleysektionen av passet var lite spännande eftersom det var första gången jag körde fjäril utan fenor. Visserligen bara enarmsfjäril men det är fantastiskt att jag tar mig fram.

Den här hösten har varit mörkare än vanligt och det påverkar mig så mycket mer än vad jag skulle önska.

Jag försökte ta tillvara på solen och ljuset under gårdagen. Var ute på ett långpass utan krav på fart eller längd. Jag stannade och fotade, vände ansiktet mot solen och lät kroppen styra.

När mörkret trycker ned mig så behöver jag vara extra snäll och ödmjuk mot mig själv. Inte stressa och inte pressa. Ta det för vad det är och inte straffa mig själv om jag inte orkar eller lyckas med sådant som funkar fint när ljuset är här.