Veckomål i min löpning

Det finns ett par mål som det ska mycket till att jag tummar på när det kommer till löpning. Det första är att jag springer minst 20 km i veckan. Ofta blir det mer, men det ska mycket till för att jag ska springa färre kilometer än så. Enda tillfället jag var tvungen att avvika från min plan var när jag hade benhinneinflammation och inte ville riskera att missa Stockholm Marathon.

Målet om 20 km i veckan har jag haft de senaste 18 månaderna.

Ett nyare men minst lika viktigt mål är att jag springer ett backpass per vecka. För ett år sedan avskydde jag backar och gjorde allt för att undvika dem. Nu har jag lyckats komma över den tröskeln och har efter min (och Sofias) anmälan till Engadin swimrun satt upp som mål att springa backe en gång i veckan. Sedan kan jag tumma lite på vad som är regelrätt backe. Är jag väldigt sliten (som förra veckan) så kanske jag springer en kuperad slinga med många backar istället för att enbart springa vanliga intervaller upp- och ned.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_4181.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3958.jpg

Annonser

Skridskoåkning

På tungspetsen låg titeln Skridskoåkning och lata dagar. En halv sekund senare konstaterade jag att det inte var sant. Jodå, skridskoåkning har vi ägnat åt oss men att påstå att dagarna innan och under jul är lata, det är allt annat än sant när det kommer till mitt sätt att handskas med dem.

Det ska fixas, städas, planeras och handlas. Jag är inte bra på att slappna av eller stressa ner inför storhelger och hela den senaste veckan har susat och rusat förbi medan jag står där med hjärtat i halsgropen. Jag kan börja se charmen i att resa bort över julen. Avdramatisera och avväpna alla galna förväntningar och krav (som jag slänger upp som en gigantisk mur framför mig själv).

Frågan är hur det skulle kännas att vara borta över jul. Kommer jag att sakna att fira med släkten om vi reser bort? Kommer barnen tycka att det är urtrist att bara fira med mamma och pappa? Vad kommer släkten att tycka?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_4087.jpg

Snölöpning

IMG_4060-0
Under juldagen dalade äntligen några snöflingor ner här i Stockholm. Jag har haft totalvila efter min simbonanza om 10 000 m den 22/12 men längtade efter att få testa min nya multisportklocka Garmin 920XT samt att få springa på snötäckta vägar. Igår kväll tog jag mig ut på en lätt runda om drygt 7 km och passade på att njuta av ljuset som snön ger.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_4062.jpg /home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_4057.jpg

En lördag med kvalitet

Min främsta kvalitetstid är att få vara med min familj. Det kommer alltid att hamna högst på min prioriteringslista. Jag mår som bäst när familjen är i harmoni och vi upplever saker tillsammans.

Sedan värdesätter jag mina intressen som i mångt och mycket handlar om olika former av träning och äventyr. Kärnan är fortfarande min familj och av den anledningen försöker jag anpassa min träning till att ske när den inte tar tid från mig och familjen.

Jag kanske springer backintervaller en lördagskväll eller långpassar på väg hem från jobbet. Det handlar om att planera och att inte vara rädd för att planera om när det behövs. Svårare än så är det inte.

Parkhäng med mina tjejer på dagen.
/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3950.jpg /home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3947.jpg

Backintervaller på kvällen.
/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3965.jpg

Samlaren

Sedan ett par veckor tillbaka samlar jag på dagsljus, vila och sådant jag tycker om att göra. Att ta sovmorgon, dricka mitt morgonkaffe och äta min gröt i stillhet för att därefter ge mig ut i två timmar. Det laddar mig med ny energi.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3913.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3914.jpg

Mastersonsdag med Täby Sim

Så har jag även testat att simma ett onsdagspass med masters teknik nivå 2. Det var riktigt bra drag och väldigt givande.

Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig eftersom jag hade hört att det skulle vara mer fokus på bröst- och fjärilssim på onsdagarna. Riktigt så svart eller vitt var det inte. Igår frisimmade vi större delen av passet.

200 valfri uppvärmning
2×50 frisim (testlängder för att känna av fart inför de 12 50:orna)
12×50 frisim start 1:10
50 bad
4(100 medley + 50 frisim) vila 20 s
2(3×50) frisim med progressiv fart över de tre 50:orna
50 bad

Vi fick själva välja starttid för 50:orna och en riktlinje var att starttid 1:00 är ett krav för att få tävla för masters. Jag delade bana med en tjej och vi bestämde oss för starttid 1:10 eftersom vi båda landade runt 50 s på våra testlängder. Det kändes helt överkomligt och att testa en snävare starttid ligger nära tillhands nästa gång.

Det blev dessutom väldigt mycket tydligare för min del att det går snabbare att simma på en 25-metersbana pga vändningarna. Större skillnad än vad jag trodde att det skulle vara.

Medleysektionen av passet var lite spännande eftersom det var första gången jag körde fjäril utan fenor. Visserligen bara enarmsfjäril men det är fantastiskt att jag tar mig fram.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3905.jpg

Frisimsbonanza

Jag har börjat vänja mig vid söndagarnas långpanna i bassängen, 90 min med Täby Sim master teknikgrupp 1. Jag brukar vara härligt trött i hela kroppen efter dessa pass.

Trots detta bestämde jag mig för att utmana mig själv och byta till teknikgrupp 2 för att få mer fart och längd i mina pass. Förutsatt att coachen bedömde att jag skulle klara det. Förra veckan testkörde jag och formligen smög mig ner i vattnet av nervositet som fick ett extra påslag när jag insåg att vi skulle simma i 50-metersbassäng.

Jag brukar simma 50-metersbassäng när jag simmar själv också men det här var annorlunda. Högt tempo bland medsimmarna medförde högt tempo för mig. Långa (och många) intervaller både med och utan fenor. Det var lite som en käftsmäll, fast en trevlig sådan (dock tveksamt om det finns sådana). Jag var nog lite chockad efteråt och även om det kändes bra och som att det här kommer att kunna ta min simning till nya nivåer så blev jag osäker. Fixar jag verkligen det här?

Jag svajade i min övertygelse och fick tvinga iväg mig själv igår. Tryggt och bekvämt mot nytt och okänt. Not really my thing. Men jag gick dit och dränkte de demoner som jag bar med mig. Jag kände mig stark, det var roligt och det gav en kick utan dess like. Jag känner redan att jag tagit ett kliv över osäkerhetströskeln.

/home/a/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3893.jpg /home/s/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3740.jpg