Hurra

Hurra, för det är min födelsedag!

Dagen startade med frukost och sång (från enbart Martin eftersom barnen inte riktigt stämde in i sången som det var tänkt). Lyxfrukost med god smörgås, kaffe, juice, vindruvor och American cookies (to die for).

Fick ett presentkort på personlig löpträning med Fredrik Zillén. Här ska det slipas på löpteknik och löpekonomi.

Dagen har fortsatt i trevlig form med att jag blev bjuden på lunch av vår säljare. Ikväll vankas det dessutom någon form av restaurangbesök med familjen.

När det gäller åldersnoja så lyser den än med sin frånvaro. Jag känner mig stark och fick ett fint kvitto på att jag klarar en hel del när jag i söndags hängde med Sofia ut på långpass. Jag har haft lite problem med att hålla ett bra tempo och framför allt att hålla motivationen uppe när jag sprungit på egen hand. Oj vad fantastiskt bra det gick med Sofia som utomordentlig farthållare och peppare i sega uppförsbackar. Vädret var strålande och sällskapet trevligt och vips så hade vi tagit ett varv runt Brunnsviken och klockade in 19 km (!) på två timmar. Allt utan paus och vila.

Jag var endorfinhög resten av den dagen och lever fortfarande i ett litet lyckorus. Ser riktigt fram emot nästa långpass.

20120131-141735.jpg

20120131-141806.jpg

Betongklumpar

Idag har det känts som att jag har släpat runt på mina ben, snarare än att de släpade runt på mig. För att inte tala om känslan av att ta sig upp för alla trappor på jobbet. Ouch.

Vadan detta då? Jo, igår stack jag ut på en liten löprunda i snömodden och nog fick jag jobba för mina 7 km. Det var tungt att springa i snö som halkade runt under fötterna och jag fick jobba hårt med hela kroppen för att parera det hala underlaget och inte tappa fotfästet.

Kändes som att knäna tog rätt mycket stryk och idag ömmar det fint i alla delar av benet.

Idag är en annan dag och inte vilken dag som helst. Fredag firas med italiensk paj och kärleksmums. Allt står och bubblar i ugnen.

Skjuts in i ugnen…

20120127-171350.jpg

Back in business och dagarna försvinner

Hinner inte riktigt med några av mina intressen just nu. Omställningen till att gå från föräldraledig till att arbeta tar sin lilla tid. Det känns fortfarande otroligt roligt att jobba och under de här veckorna har jag vid flera tillfällen känt att jag tycker om mitt jobb. Den känslan kan jag ärligt säga att det var bra länge sedan jag hade senast.

På hemmafronten är det full fart framåt. Tjejerna får allt mer utbyte av varandra i takt med att W blir äldre. Jag känner att vi är inne i en harmonisk period just nu där samspelet i familjen fungerar bra. Det enda lilla gnisslet är att nattsömnen blir störd eftersom W börjat vakna pga hunger varje natt. Hon är så liten och nätt och jag tror att vi måste ladda med mer mat och fett under dagen.
Dags att cykla hemåt.

20120126-171018.jpg

Uppiggande

Efter en tuff vecka med sjuka barn och sjuk make så var helgen välkommen. Det är slitigt att gå till jobbet när sömnen varit lidande i flera nätter på grund av sjuka småttingar.

För att peppa mig själv fick surdegen komma ut ur kylen igår. Frallor till frukost och nybakta baguetter på kvällen.

20120122-195536.jpg

Streptokocker i huset

Wilja fick ta en halsodling hos husläkaren idag och den feber och de eksem hon har på hela benen och armarna beror på streptokocker. Tydligen har eksemen dessutom blivit inflammerade. Stackars liten.

Vabbandet fortsätter och det är lite typiskt att detta kom just som jag börjat på nytt uppdrag. Mest synd är det om lillan som det kliar och gör ont på. Nu väntar en tiodagars penicillinkur och insmörjning med stark kortisonkräm.

20120117-123049.jpg

Långpass, min utmaning

Igår var det dags för ett längre löppass igen och jag byggde upp massa nervositet innan. Jag har svårt att komma över 13 km utan att storkna och jag misstänker att det beror på flera faktorer.
1. Jag måste hålla ett lägre tempo för en lägre puls som jag orkar arbeta på längre.
2. Jag måste ladda med mer energi innan.
3. Jag behöver jobba på den mentala biten.

Jag pinnar alltid på i ett på tok för högt tempo och inbillar mig att eftersom det känns bra de första kilometrarna så kommer det fortsätta kännas bra. Så är såklart inte fallet eftersom jag då jobbar med en för hög puls. Att min hjärna dessutom är inställd på ”snabbt är bra” funkar inte så bra i det här sammanhanget.

Jag är ganska säker på att jag är en bättre kortdistanslöpare än en långdistansare. Det var ju på de riktigt korta distanserna jag var bäst under min korta friidrottsperiod i mellan-/högstadiet. Det betyder dock inte att det är omöjligt att lära sig att springa långt och länge. Är man målinriktad och envis så går det mesta.

Det värsta är att jag kommer hem och känner mig dålig för att jag inte lyckades springa 15 km. Det är här, samt innantill passet, som den mentala biten kommer in. Jag tycks ha nått en tröskel i min löpning och det är nu jag behöver jobba för att ta mig över den.

Jag kan, om jag vill.