Månadsarkiv: april 2016

Dagen som kom och gick

Publicerat i Familjen av

Idag gick vi in på dag fem med feber för minstingen i familjen och efter ett besök hos läkaren visade det sig att hon har streptokocker i halsen. Att komma fram till den slutsatsen var inte helt lätt eftersom W fick fullskalig panik vid provtagningen och bet ihop munnen och höll händerna framför munnen samtidigt som hon med tårarna sprutande hjärtskärande skrek efter min hjälp. Att höra sitt barn skrika efter mamma med rädsla för livet i rösten är fruktansvärt och trots att det bara handlade om att ta ett prov i svalget så kände jag att jag där och då upphörde att vara mammahjälten som skyddar från allt ont och läskigt. 

Känslan av svek svider i bröstet och jag har nog aldrig känt att jag har fallerat så hårt som idag. Vet inte hur mycket (eller ens om) W kommer att bära det här med sig men jag vet att jag kommer att ha svårt att skaka av mig känslan. Samtidigt är det när sådana här känslor kommer fram som jag inser hur mycket mina barn betyder för mig. Hur mycket jag älskar dem och hur viktigt det är för mig att de kan lita på mig. Alltid och för alltid. 

Ulvjakten race report

Publicerat i Allmänt av

Så. Jäkla. Kul. För att vara en person som fullkomligt avskydde allt som liknade orientering i skolan så finner jag det förvånansvärt roligt att få en karta i handen och försöka ta så många kontroller som möjligt.

 

Inför och under Ulvjakten hade Sofia och jag en väldigt avslappnad inställning till tävlingen. Vi var där för att ha roligt och för att få uppleva. Något som tycks vara ett vinnande koncept för oss. Samma synkade, starka och positiva egenskaper som vi använde på Koster Swimrun, plockade vi fram under Ulvjakten. 

Kartan fick vi öppna när starten gick och vi var snabbt på den med orange överstrykningspenna för att planera dagens rutt. Vi hade såklart inte en susning om hur många kontroller vi skulle hinna på tre timmar men gjorde en plan som kändes hyfsat rimlig. Hade två bonuskontroller på slutet som vi skulle ta i mån av tid.

Visade sig att vi hade underskattat vår egen förmåga rätt rejält och efter att ha virrat runt lite i början så plockade vi kontroll efter kontroll och tuffade på som små ånglok däremellan. Vi hade helt enkelt jäkligt kul och vår strategi att ta en utflippad selfie när vi var vilse, låga på energi eller allmänt uppgivna, behövde aldrig tillämpas.


Efter två timmar hade vi plockat alla kontroller enligt plan samt de två bonuskontrollerna. Vi hade navigerat smart och gjort kloka vägval som var vågade ibland men som föll bra ut. Inte ens det nyckfulla vädret som levererade kyla, hagel och regn, fick oss på dåligt humör denna dag. 

Hade vi vetat innan att vi skulle vara så stabila hade vi kunnat plocka fler kontroller i början av loppet men när vi väl sprang i mål efter 2 h och 15 minuter så var dessa kontroller för långt bort. Vi fick således softa, käka godis och korv medan vi väntade in övriga lag.

Vår insats räckte till en tredjeplats bland damlagen och vi vann varsin *trumvirvel* kexchoklad och en brevkniv (delad vårdnad). En synnerligen märklig och högst godtycklig prisutdelning. 
    

Timmerbil

Publicerat i Löpning av

I måndags hade jag behövt en timmerbil för att transportera mina stockar till ben till jobbet. Allt till följd av söndagens långpass tillsammans med Sofia. 

Vi har vårt rullande schema med långpassfokus och att jaga höjdmeter är ett av dessa. Vi smidde våra planer dagarna innan och tippade på att följande skulle vara en vinnande formel i Väsjöbacken: 5(2 km + 3 backar á 500 m + 4×250 trappsteg). 

Efter en omgång reviderade vi planen till att enbart omfatta tre varv eftersom ett varv visade sig ta ca 60 min. Det var ett mentalt hyfsat lätt pass eftersom vi gick i uppförsbackar och trappor men det kändes ganska tidigt att ovana muskler fick jobba.

   

 

Migrändag nu igen 

Publicerat i Allmänt av


När det blir lite intensivt så tenderar jag att få migrän. Kroppen har varit skakis hela veckan och jag har aktivt prioriterat extra vila och sömn. Trots det så vaknade jag med migrän idag. Det är alltid lika surt men bara att acceptera och rida ut.
Petade i mig migränmedicin och sov bort i stort sett hela förmiddagen. Det är lite så min migrän funkar. Sova, sova, äta lite, sova lite till. 

För att få någon form av liv att återvända till min sega kropp efter migränen hade släppt så satte jag på mig nya Icebugsen och testknatade på gräsmattan i trädgården. Längtar efter att få löpa och swimrunna med dem.

 

Fjäril utan fenor

Publicerat i Simning av


Onsdagsträning med masters betyder praktisering av fler simsätt än frisim. Ofta är det en hel del fjäril, bröstsim och medley. 

  • 200 uv
  • 6×25 fj teknik m fenor
  • 12×25 fj/fr start 55 s
  • 300 m br (25 löst, 25 hårt)
  • 6×75 arm (fr, udda, fr)
  • 2 min fr ben kontinuerligt hårt
  • 6 min fr ben fartlek
  • 6×25 fj/fr hårt start 1:15

Onsdagens träning blev en härlig mix av fjäril, bröstsim och frisim. Simmade tillsammans med Anette som tyckte att vi skulle testa att simma utan fenor på serien om 12×25 där det var fjäril åt ena hållet och frisim åt andra hållet. Jag testade att simma en 25:a utan fenor i måndags så tänkte att det var värt ett försök.

Planen var att starta utan fenor men att kanske lägga på efter ett par vändor. Jag var sprudlande glad när jag klarat hela serien utan fenor. Känns helt crazy att jag plötsligt kan hantera fjäril utan fenor och dessutom göra det med fart framåt. Är fortfarande lite hög på känslan av att ha klarat det så pass bra.

Avslutningen på passet var 6×25 där varannan 25:a skulle vara udda och även där valde vi att köra fjäril. Anette peppade åter till att köra utan och med mitt flyt hängde jag genast på. De sista två var sega som sirap men det är en petitess.

 

Risk för upprepning

Publicerat i Träning av

Jag har ju börjat gå på gym. Sådär en gång i veckan och även om det kan tyckas vara i knappaste laget för att kunna kalla sig för ”någon som gymmar” så vill jag understryka att det här är stort för mig. Att konsekvent träna på gym med tunga vikter, må så vara en gång i veckan, har aldrig tidigare hänt. 

Jag har visserligen tränat styrka kontinuerligt tidigare och då tänker jag främst på mina tre månader med P90x för några år sedan. Något som jag däremot gjort, om än oregelbundet, är att träna styrka utomhus med egen kroppsvikt och gummiband.


Igår var jag lite sliten efter mina dubbla måndagsintervaller och bestämde mig för att köra styrka istället för att springa. Jag värmde upp genom att springa 3 km och körde sedan ett upplägg om fyra övningar där jag alternerar mellan dessa fyra i 60 s, 45 s, 30 s och slutligen 15 s. Jag kör med andra ord ett varv med varje övning i 60 s för att därefter följa upp med ett varv med varje övning i 45 s osv. Mellan övningarna vilar jag 15 s och den totala tidsåtgången blir 14 min.
För att hålla koll på tiden och när det är dags att vila eller påbörja en ny intervall använder jag en app som heter Ultratimer. 

  
Följande upplägg körde jag igår

  1. Rodd med gummiband
  2. Knäböj
  3. Negativa chins (hoppa upp och släpp kontrollerat efter på vägen ned)
  4. Armhävningar

Därefter körde jag två tabata-serier med två övningar som jag fått av naprapaten.

  

Trösklar i bassängen

Publicerat i Simning av

Gårdagens bassängpass med träningsgruppen var lika roligt som förra veckans pass. Variation och utmaning är helt klart min melodi. 

Jag minns än idag mitt första möte med intervaller med starttid. Det sitter inpräntat i minnet och bubblar upp lite då och då. Inte längre som något obehagligt utan mer som en påminnelse om hur saker kan te sig olika beroende på erfarenhet. Samtidigt är det en påminnelse om att ha en ödmjuk inställning till mina egna upplevelser och när det kommer till vad andra upplever som svårt, otäckt eller kanske lätt. Ödmjukhet är generellt något som ligger mig varmt om hjärtat. 

När jag coachar andra och när jag själv blir coachad så är ödmjukhet och lyhördhet något som jag värderar högt och något jag själv vill förmedla.

Om vi slänger en snabb blick på det roliga passet så såg det ut såhär:

  • 150 uv
  • 4×25 koordination (fr arm med br ben, fr arm fj ben, br arm fr ben)
  • 4×12,5 m (undervatten, max)
  • 8×25 start 35
  • 50 löst
  • 7×50 start 1:15
  • 50 löst
  • 8×25 start 35
  • 100 ej frisim
  • 2×25 slow motion
  • 4×25 andas 2, 1, 0, 0

Jag kände att jag simmade kontrollerat och jämnt i huvudserien om 8×25, 8×50, 8×25. Det var dessutom en fin dag för andningskontroll.  

 

Älskade tröskelpass

Publicerat i Löpning av

Jag funderar lite på om det faktum att jag gillar tröskelpass betyder att jag gör något fel. Tröskelpass ska ju vara vidriga rackare som man känner hatkärlek till. Jag tycker att de är rätt trevliga men kan givetvis skriva under på att de samtidigt är jobbiga. De är kontrollerat jobbiga på något sätt.

Jag har ett pass på 5×800 m som jag gärna tar till när jag vill pressa mina tider och ligga nära mjölksyra i benen. Älskar att känna att jag flyter fram och att benen jobbar sig mot mjölksyra utan att flåset tar kol på mig. 

Idag sprang jag över Årstabron och den har ett lätt motlut åt ena hållet och tre av fem intervaller gick åt det hållet. Brukar stå/gåvila i 60 s mellan intervallerna och joggar igång när det är ca 10 s kvar för att ha fart med mig in i intervallen. Under dagens pass gick jag ut försiktigt på första intervallen men höjde successivt farten så att de två mittersta hamnade 15 s snabbare än den första. De sista två landade nästan 30 s snabbare än den första. 

  

Maghaveri 

Publicerat i Löpning av


Gah, jag är rätt less på att min mage då och då havererar på långpass. Samtidigt har jag blivit något av en fena på att hantera det och när magen pajade efter 17 km idag så lyckades jag hålla både humör och tempo uppe under de 6 km jag behövde ta mig för att komma hem. Att min telefon med maratonpodden i lurarna dessutom la av samtidigt som magen tog jag som ytterligare ett tecken på att det var dags att runda av.

Hade egentligen tänkt mig ett pass runt 27 km men fick ta snabbaste vägen hem och landade således på 23 km. Jag är inte så noga med det där och känner mig nöjd och glad så länge känslan är fin. 

Till dagens mest positiva upplevelser måste jag lägga den skogsslinga jag hittade i anslutning till Mörtsjöspåret. Galet kuperat men vackert och stilla. När jag får springa i skog så struntar jag fullständigt i tid och tempo och stannar gärna upp och tar in naturen. Jag älskar verkligen att springa i skogen och borde se till att göra det mer.