27/30 – om tio år

Om tio år fortsätter jag att våga. Jag vågar följa mitt hjärta och ägna mig åt saker jag tycker om. Jag delar träningsglädje med min man och med mina döttrar. Jag cyklar, simmar och springer. Jag inspirerar och blir inspirerad. Jag lever i harmoni.

Annonser

Episkt träningspass

Inget SL-kort betyder transportcykling när man bara har en dag kvar innan sommarsemestern drar igång på riktigt. Idag fick jag premiärcykla min nya skönhet till jobbet och det kändes mindre slitigt än på gamla Ruben och jag var inte halvt död när jag kom fram. Vet inte om det gick så mycket fortare men jag var rätt nöjd att benen var med mig överhuvudtaget med tanke på söndagens swimrunlångpass med Sofia.

Vad var det då för swimrunpass? Jo, Sofian och jag drog till Rösjön och simmade över till Sollentuna-sidan för att därefter springa till Väsjöbacken. Väl där drog vi fyra backintervaller. Gång uppför, löp utför. Det var så varmt i våtdräkten att det kändes som att huden skulle ta eld i vilken sekund som helst. För att överleva var vi tvungna att sjunka ned i det lilla vattenhålet nedanför backen. Very classy.

Efter fyra vändor i backen stack vi tillbaka till Rösjön och simmade över till Täby-sidan där vi hade base camp med vätska och energi. Efter 12 minuter (som jag fortfarande inte fattar vart de tog vägen) så gjorde vi om allt igen. Över Rösjön, bort till Väsjöbacken, fyra vändor upp (med pit stop i näckrospölen) och sedan tillbaka och över Rösjön. För att sluta med fanan högt så drog vi två korta backar upp till parkeringen och en minisimning till flytbryggan innan vi ansåg oss klara.

Under dagen drack jag kopiösa mängder vatten, vätskeersättning och sportdryck. Klämde dessutom i mig åtskilliga fruktpuréer, dumlekolor, en halv bar, tre GT-tabletter och en bit delicatoboll. Jag tyckte att jag hanterade vätske- och matintaget riktigt bra och slapp de värsta frossbrytningarna, huvudvärken och energidipparna. Till och med magen höll sig på mattan utan krångel och då avslutade jag under sista backen med att dra i mig en winforce gel för första gången.

Det här passet var fantastiskt bra. Härdande och stärkande på så många olika sätt. Allt som allt var vi ute i knappt fyra timmar och jag (som inte ofta får träningsvärk) stapplar runt som en stelopererad.

26/30 – träning utomlands eller på resande fot

Löpning i Strömstad

Oavsett resmål så tar jag med löparskor och kläder efter väder. Brukar även försöka komma ihåg att packa ner gummiband för att kunna köra styrka på resande fot. Jag behöver få in träning även när jag är borta för att må bra och då får man ta till de medel man har. Finns det pool så brukar jag även försöka simma men ofta kan det vara lite bökigt eftersom poolerna sällan är anpassade för simning utan snarare är inriktade på plask och lek.

Styrka i Hamburg

Uteträning

Styrka på Teneriffa

Backintervaller på Teneriffa

25/30 – sporter jag utövat

Jag har hunnit avverka ett antal sporter sedan barnsben. De flesta utövade jag inte särskilt länge men samtidigt är det så jag fungerar. Jag vill vidga mina vyer och testa nya saker och stannar inte gärna upp och nischar in mig. Jag tycker om att ha en bredd oavsett om det gäller arbetsliv eller sportutövande. Det är då jag trivs bäst.

Först ut är simningen som jag ägnade mig åt när jag var 6-7 år och som jag för ett år sedan återupptog i form av mastersimning. Jag tycker om att känna mig trygg i vattnet och att kunna ta mig fram obehindrat.

Därefter följer fotbollen som jag utövade mellan 8-11 års ålder i Högdalens AIS. Vi hade superfula röd- och gulrandiga tröjor och jag minns känslan av sträva knickers, stela fotbollsstrumpor och illaluktande benskydd. Vi spelade uteslutande på grus och jag spelade back. Ett år var vi till Gothia Cup och jag minns hur vi mötte ett lag från Kina som hade elaka dobbar på sina skor.

Fick därefter ett ryck och började på friidrott i Huddinge AIS någon gång i mellanstadiet. Jag tyckte det var roligt att springa och hoppa längd. Häcklöpningen lockade också, men innan jag hann testa så hade jag hunnit sluta på friidrott.

Under gymnasiet fick jag ytterligare ett infall och bestämde mig för att börja med thaiboxning i en tjejgrupp vid Rådhuset. Det var svettigt och tungt och jag kände mig lite bortkommen.

Sedan halkade jag in på löpning efter att Lowa föddes och jag behövde en lättillgänglig träningsform. Av någon outgrundlig anledning tycks jag ha fastnat där. Jag som avskydde allt som hette löpning (bortsett från sprint).

24/30 – träningsmagi

Swimrunträning är sann träningsmagi. Jag minns hur det bubblade av endorfiner när Sofia och jag för första gången swimruntränade i Rösjön för tre år sedan. Det kändes galet och busigt att kasta sig i vattnet med skor och sedan leta sig upp i vassen för att tassa vidare till nästa istigningsplats. Att det är förknippat med magi för mig beror på flera faktorer men här kommer de främsta:

  • Du är så nära naturen du kan komma (både på land och i vattnet)
  • Du gör det tillsammans med en swimrunpartner
  • Känslan att ta sig från A till B oavsett om det betyder traillöpning eller öppet vatten-simning
  • Variationen

23/30 – saker som ger mig energi

Solen och ljuset. Jag är starkt beroende av solljus och är en person som påverkas kraftigt negativt av den mörkare årstiden. Sedan kan givetvis aktiviteter och positiva möten ge energi men om jag inte är grundladdad med solenergi så kan jag ibland ha svårt att finna energi i annat. Jag är som en elbil. Behöver laddas med jämna mellanrum men kan gå på alternativa energikällor också.

Jag får även energi av att umgås med min familj och extra mycket när vi är på nya platser eller upplever nya saker tillsammans (förutsatt att humöret hålls uppe och vi inte drabbas av kriser i form av akut trötthet och/eller hunger för då hamnar vi istället i klorna på en energitjuv).

Det luriga med energi är att saker som ger energi, ibland även tar energi. Det är som att man investerar energi i något som i sin tur genererar energi.

Jag får också energi av

  • att träna
  • äventyrslopp
  • avslappning
  • att baka
  • att gosa med Ronja
  • att få lösa kluriga problem

Premiärtramp

Tog min nya kompis (ej namngiven än) på en premiärtur. Det kändes ovant att cykla på en lätt cykel efter att ha lattjat med Ruben (min mtb) i ett år. Testade växlar och bromsar och reflekterade över att det som kändes mest ovant var bockstyret. Och att svänga. Nu brukar jag såklart svänga även men Ruben, men där är det mer pansarvagnskänsla. Nu kändes det lite läskigt och fladdrigt så det kommer nog ta några gånger att övervinna. 

  
Apropå namngivning så deklarerade Wilja (snart 5 år) att hon har bestämt vad hennes barn ska heta. De ska heta Charlie och Hjärtat och båda kommer att vara flickor. Så, nu vet vi det.