Om tio år fortsätter jag att våga. Jag vågar följa mitt hjärta och ägna mig åt saker jag tycker om. Jag delar träningsglädje med min man och med mina döttrar. Jag cyklar, simmar och springer. Jag inspirerar och blir inspirerad. Jag lever i harmoni.
Månadsarkiv: juni 2015
Episkt träningspass
Inget SL-kort betyder transportcykling när man bara har en dag kvar innan sommarsemestern drar igång på riktigt. Idag fick jag premiärcykla min nya skönhet till jobbet och det kändes mindre slitigt än på gamla Ruben och jag var inte halvt död när jag kom fram. Vet inte om det gick så mycket fortare men jag var rätt nöjd att benen var med mig överhuvudtaget med tanke på söndagens swimrunlångpass med Sofia.
Vad var det då för swimrunpass? Jo, Sofian och jag drog till Rösjön och simmade över till Sollentuna-sidan för att därefter springa till Väsjöbacken. Väl där drog vi fyra backintervaller. Gång uppför, löp utför. Det var så varmt i våtdräkten att det kändes som att huden skulle ta eld i vilken sekund som helst. För att överleva var vi tvungna att sjunka ned i det lilla vattenhålet nedanför backen. Very classy.
Efter fyra vändor i backen stack vi tillbaka till Rösjön och simmade över till Täby-sidan där vi hade base camp med vätska och energi. Efter 12 minuter (som jag fortfarande inte fattar vart de tog vägen) så gjorde vi om allt igen. Över Rösjön, bort till Väsjöbacken, fyra vändor upp (med pit stop i näckrospölen) och sedan tillbaka och över Rösjön. För att sluta med fanan högt så drog vi två korta backar upp till parkeringen och en minisimning till flytbryggan innan vi ansåg oss klara.
Under dagen drack jag kopiösa mängder vatten, vätskeersättning och sportdryck. Klämde dessutom i mig åtskilliga fruktpuréer, dumlekolor, en halv bar, tre GT-tabletter och en bit delicatoboll. Jag tyckte att jag hanterade vätske- och matintaget riktigt bra och slapp de värsta frossbrytningarna, huvudvärken och energidipparna. Till och med magen höll sig på mattan utan krångel och då avslutade jag under sista backen med att dra i mig en winforce gel för första gången.
Det här passet var fantastiskt bra. Härdande och stärkande på så många olika sätt. Allt som allt var vi ute i knappt fyra timmar och jag (som inte ofta får träningsvärk) stapplar runt som en stelopererad.
26/30 – träning utomlands eller på resande fot
Löpning i Strömstad
Oavsett resmål så tar jag med löparskor och kläder efter väder. Brukar även försöka komma ihåg att packa ner gummiband för att kunna köra styrka på resande fot. Jag behöver få in träning även när jag är borta för att må bra och då får man ta till de medel man har. Finns det pool så brukar jag även försöka simma men ofta kan det vara lite bökigt eftersom poolerna sällan är anpassade för simning utan snarare är inriktade på plask och lek.
Styrka i Hamburg
Uteträning
Styrka på Teneriffa
Backintervaller på Teneriffa
25/30 – sporter jag utövat
Jag har hunnit avverka ett antal sporter sedan barnsben. De flesta utövade jag inte särskilt länge men samtidigt är det så jag fungerar. Jag vill vidga mina vyer och testa nya saker och stannar inte gärna upp och nischar in mig. Jag tycker om att ha en bredd oavsett om det gäller arbetsliv eller sportutövande. Det är då jag trivs bäst.
Först ut är simningen som jag ägnade mig åt när jag var 6-7 år och som jag för ett år sedan återupptog i form av mastersimning. Jag tycker om att känna mig trygg i vattnet och att kunna ta mig fram obehindrat.
Därefter följer fotbollen som jag utövade mellan 8-11 års ålder i Högdalens AIS. Vi hade superfula röd- och gulrandiga tröjor och jag minns känslan av sträva knickers, stela fotbollsstrumpor och illaluktande benskydd. Vi spelade uteslutande på grus och jag spelade back. Ett år var vi till Gothia Cup och jag minns hur vi mötte ett lag från Kina som hade elaka dobbar på sina skor.
Fick därefter ett ryck och började på friidrott i Huddinge AIS någon gång i mellanstadiet. Jag tyckte det var roligt att springa och hoppa längd. Häcklöpningen lockade också, men innan jag hann testa så hade jag hunnit sluta på friidrott.
Under gymnasiet fick jag ytterligare ett infall och bestämde mig för att börja med thaiboxning i en tjejgrupp vid Rådhuset. Det var svettigt och tungt och jag kände mig lite bortkommen.
Sedan halkade jag in på löpning efter att Lowa föddes och jag behövde en lättillgänglig träningsform. Av någon outgrundlig anledning tycks jag ha fastnat där. Jag som avskydde allt som hette löpning (bortsett från sprint).
24/30 – träningsmagi
Swimrunträning är sann träningsmagi. Jag minns hur det bubblade av endorfiner när Sofia och jag för första gången swimruntränade i Rösjön för tre år sedan. Det kändes galet och busigt att kasta sig i vattnet med skor och sedan leta sig upp i vassen för att tassa vidare till nästa istigningsplats. Att det är förknippat med magi för mig beror på flera faktorer men här kommer de främsta:
- Du är så nära naturen du kan komma (både på land och i vattnet)
- Du gör det tillsammans med en swimrunpartner
- Känslan att ta sig från A till B oavsett om det betyder traillöpning eller öppet vatten-simning
- Variationen
23/30 – saker som ger mig energi
Solen och ljuset. Jag är starkt beroende av solljus och är en person som påverkas kraftigt negativt av den mörkare årstiden. Sedan kan givetvis aktiviteter och positiva möten ge energi men om jag inte är grundladdad med solenergi så kan jag ibland ha svårt att finna energi i annat. Jag är som en elbil. Behöver laddas med jämna mellanrum men kan gå på alternativa energikällor också.
Jag får även energi av att umgås med min familj och extra mycket när vi är på nya platser eller upplever nya saker tillsammans (förutsatt att humöret hålls uppe och vi inte drabbas av kriser i form av akut trötthet och/eller hunger för då hamnar vi istället i klorna på en energitjuv).
Det luriga med energi är att saker som ger energi, ibland även tar energi. Det är som att man investerar energi i något som i sin tur genererar energi.
Jag får också energi av
- att träna
- äventyrslopp
- avslappning
- att baka
- att gosa med Ronja
- att få lösa kluriga problem
Premiärtramp
Tog min nya kompis (ej namngiven än) på en premiärtur. Det kändes ovant att cykla på en lätt cykel efter att ha lattjat med Ruben (min mtb) i ett år. Testade växlar och bromsar och reflekterade över att det som kändes mest ovant var bockstyret. Och att svänga. Nu brukar jag såklart svänga även men Ruben, men där är det mer pansarvagnskänsla. Nu kändes det lite läskigt och fladdrigt så det kommer nog ta några gånger att övervinna.
Apropå namngivning så deklarerade Wilja (snart 5 år) att hon har bestämt vad hennes barn ska heta. De ska heta Charlie och Hjärtat och båda kommer att vara flickor. Så, nu vet vi det.
Tisdagsmix
Idag stod tröskelintervaller på schemat, två stycken á 1,5 km. Hade preppat klockan och ställt in intervallängd och vilket tempointervall jag ville ligga i så att den skulle varna om jag gick utanför den tilltänkta zonen.
Det här låter ju finfint tills jag (efter uppvärmning) inser att jag har ställt in klockan på trösklar i 2×15 km. Lite lagom utmanande för ett lunchpass, eller vad säger ni. Fick hålla koll på klockan och själv stoppa efter 1,5 km. Inför intervall nummer två föddes den briljanta idén att utöka denna till att omfatta 1,7 km istället. Detta för att träna på att hålla i lite längre än vad jag först hade tänkt, vilket ibland händer på lopp. Man tror att man ser målporten men det visar sig att det är sisådär 200 meter kvar. Har hänt mig vid ett flertal gånger och då gäller det att orka in i mål.
För att krydda passet ytterligare så pustade jag ut lite och tog sedan en vända i blodsmaksbacken i Tanto. Detta är ytterligare ett sätt att träna (och lura) kroppen att orka lite mer när den egentligen tycker att den har jobbat färdigt. Så nästa gång du är ute och kör platta intervaller så avslutar du med att springa i en backe på vägen hem alternativt så kör du ett par korta rusher efter att du har kört backintervaller.
19-22/30 – blandad kompott
På grund av semester, midsommarfirande och födelsedagar har jag inte hunnit med alla inlägg i Upp och hoppas juniutmaning. Här kommer en uppsamling.
19/30 – hur min träning förändrar mig
Träning har en viktig plats i mitt liv och är en naturlig del av min vardag. Träningen hjälper mig att bygga både självförtroende och en stark kropp som i sin tur tillåter mig att våga testa nya äventyr.
20/30 – en träningsform jag älskar
Inte helt överraskande måste jag säga löpning. Det är en enkel träningsform att utföra och det är svårt att hitta något som är mer lättillgängligt när man som småbarnsförälder har ont om tid.
21/30 – efter träning
Efter träning ser jag allra mest fram emot en uppfriskande dusch. Är inte så mycket för att belöna mig själv med mat eller liknande men efter långpass kan jag längta efter american pancakes eller cola och då brukar jag låta kroppen få vad den vill.
22/30 – ett intervallpass
Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva men jag är lite kär i backintervaller. De känns effektiva och jag känner mig som en riktig kämpe när jag tagit mig igenom dem. Jag tycker även om att springa korta snabba intervaller på max två minuter och kör gärna intervallpass där distans eller tid successivt blir kortare eftersom det då är mentalt lättare att hålla tempot uppe. T ex supertusingar (400-300.200-100 m) eller 4×90 s, 4×60 s, 4×30 s.
Långpass med skrapat ben
Lyckades ramla över ett litet trästaket i lördags. Ett sådant där som är knappt knähögt och finns på parkeringar. Jag skulle lite snabbt och elegant hoppa över staketet men slant med foten och skrapade istället upp skenbenet och föll handlöst över på andra sidan.
Fick en chock när jag fem minuter senare slängde ett öga på benet och det såg ut som att jag hade petat in en golfboll innanför mina leggings. Så jäkla obehagligt. Svullnaden har lagt sig något men det stramar och bultar fortfarande.
Tog mitt halta ben och sprang ett mentalt stärkande långpass igår. Hade väl tänkt springa någon gång på förmiddagen men timmarna rann iväg och vid kl 16.30 var jag tvungen att ta en power nap. Där och då kändes det högst osannolikt att jag skulle orka mer än ett par meter.
Strax innan kl 20 kom jag iväg och jag älskar det faktum att det är ljust ute. Då gör det inget att löpningen sker på sena kvällen. Jag tuffade på och lyssnade på maratonpodden samt en ljudbok och lät varje kilometer passera. Fortsätter att fascineras av hur lätt det kan kännas vissa dagar och vilken kontrast det är mot de dagar då jag springer i sirap, i motlut.
Efter 23 kilometer var det kris hemma då Wilja inte ville sova utan mig. Började bege mig hemåt och klockade in tre kilometer senare (hos en sovande Wilja).
Är tacksam och glad över följande från gårdagens pass:
- Jag sprang konstant i 26 km
- Det var första gången jag sprang en sådan distans i mina Inov8 X-talon 212
- Hade inte ont någonstans under eller efter passet
- Fick inga skavsår
- Fick springa ett varv runt Rönningesjön och två varv runt Enstas femma i vacker sommarnatur
- Jag klämde en gel utan maghaveri
- Jag kollade inte tempo på klockan en enda gång
Linda Doktár 