Fullt hus med små fluffbollar

För tre veckor sedan såg Ronjas andra kull världens ljus. De är bedårande och precis lika fantastiska som vår tidigare kull.

Den här gången blev det tre killar och en tjej. Två rödsilver och två svarttabbymönstrade. Helt underbara. ❤️

SE*Lövängens Vera är reserverad och kommer flytta hem till SE*Lövängens Rex ”mormor och morfar”. SE*Lövängens Pax flyttar hem till barnens fantastiska pappa där han kommer bli bortskämd med kärlek och gos. Men först blir det full fart här hemma tills kattungarna hunnit bli 12-13 veckor.

Annonser

Katt med tratt

Jajjemen, det blev vila för mig igår och jag gick och la mig tidigt, somnade som en stock och vaknade med en brummande katt tätt intill imorse.

Kragen, tratten, struten är inte så poppis och första dagen efter operation så ville Casper sparka sig ur den ideligen. Nu verkar han ha vant sig och verkar inte heller besväras alltför mycket av det omplåstrade operationssåret på svanstippen.

Han har dock anlagt en extra gosig attityd och jag tänker att det beror på att han trots allt känner sig lite småynklig. Han klättrar upp i sängen och lägger sig tillrätta med tratten. Samma sak i soffan. Lilla skrutt-Casper.

Ur balans

Under nyårshelgen hittade jag en liten knöl på Caspers svans. Casper är en fyra månader gammal sibirisk kattunge. Vår hona Ronja, är Caspers mamma. 

Först trodde jag att han hade fått en liten hårkluta på svanstippen men den var omöjlig att få bort och när jag pillade på knölen så började det blöda.

Igår ringde veterinären som undersökte knölen och berättade att det var en utväxt, en tumör. De provsvar hon fått pekade på att den kan vara godartad men att den ändå bör tas bort. Vår fina och snälla kille ska därför in på operation på måndag morgon. Då kommer veterinären att försöka ta bort tumören. Det är dock troligt att det inte går utan att amputera en svanskota.  

 

Strax innan nyår anmälde jag Casper till hans första utställning. Temperamentsmässigt tror jag att han är en optimal utställningskatt och utseendemässigt är han sannolikt lovande, men det känns så irrelevant just nu. Jag vill bara att han ska få leva och vara frisk. Att han ska få vara kvar hos oss. 

Kanske drar jag på för stora växlar då tumören antagligen är godartad. Men det är just det där…antagligen…som får det att knyta sig i magen.

Frågade veterinären om det kunde vara ärftligt men det finns inga tecken på det. Tumören har uppstått och det går inte att veta varför. Så är det tydligen ofta med katter och tumörer.

Kattungarna 1 vecka

Igår var det ännu en dag med huvudvärk. Blir galen på att dras med detta otyg. Vissa dagar är det huvudvärk och vissa dagar migrän. När migränen slår till är det bara att åka hem från jobbet. Ta migränmedicin och bädda ner sig. Igår gick det tack och lov snabbt att vila bort skräpet.


Som tur var kunde jag jobba lite hemifrån och lyckades bli på bra humör när jag tog en paus och kikade in hos de små kattungarna som just nu växer så det knakar i en bolåda här hemma. De är av rasen Sibirisk katt och både mamma- och pappakatt har fina stamtavlor och dessutom fina bedömningar från de utställningar de har varit på. Räknar med att de små kommer växa upp till riktiga skönheter.
Vi har inte namngett dem ännu men de går under smeknamn som de fick när de föddes. För att hålla isär dem och kunna följa deras viktuppgång. De bör gå upp runt 10 g per dag och ska gärna ha dubblat sin födslovikt efter en vecka. Något som hela kullen har lyckats med. De äter, sover, piper när mammakatt kommer och ”fräser” när de känner lukten av oss människor.

Vi tror att det är två hanar och tre honor i kullen. Den ljusa (cremefärgade) är en hane och likaså den mörkaste av de röda tabbymönstrade. Sedan har vi ytterligare två röda tabbymönstrade som vi tror är honor. Sist ut har vi den röda med spotted tabby som också är en hona.  

Kattungar


Jobbade hemma igår och Ronja verkade lite småorolig. La henne i bolådan och klappade lite. Plötsligt började krusningar ses på magen och vid kl 14.15 hade hon synbara värkar. 45 min senare kom första ungen till världen och strax därpå valde nummer två att göra entré.

Det tog lite tid men så småningom hade fem små parvlar kommit till världen. Det är fyra rödtottar och en cremefärgad. Kön var ruggigt knepigt att se men den ljusa och minst en av de röda är hanar. Det kan vara så att hela bunten är hanar då röda honor är ovanligt.

Ronja skötte sig exemplariskt och tvättade ungarna och såg till att de avnavlades ordentligt. De små var ivriga på att dia och hade relativt snart hittat varsin spene. 

Natten har varit lugn och Ronja har ätit och druckit och legat och gosat med de små (som piper till då och då) i lådan.
 

Intervaller i kvällen

 
Gårdagens försök till cert för Ronjas del blev något av ett litet magplask. Hon blev stressad och skrämd och försökte bita domaren. Inte helt poppis… Det är som att Ronja byter karaktär så fort hon ska upp på domarbordet. Katten som aldrig visar tecken på irritation blir plötsligt en mardrömskatt som fräser och har sig. Stackars liten. Kanske är det här med utställning inte riktigt hennes grej.
  
Jag fick årets ångestpåslag av att hon försökte bita domaren och hade svårt att skaka av mig det. För att rensa huvud och kropp så stack jag ut på ett intervallpass när barnen somnat. Jag tycker om att springa på nya ställen och Hampetorp visade upp en praktfull grönska. Det är fantastiskt att få springa på små grusvägar ute på landet.

Ville köra ett intervallpass med fokus på explosivitet och små snabba muskler. 10×200 m intervaller fick mig att blåsa ur all oro ur kroppen. Fanns inte plats för något annat än fullt fokus på att överleva intervallerna.