Fullt hus med små fluffbollar

För tre veckor sedan såg Ronjas andra kull världens ljus. De är bedårande och precis lika fantastiska som vår tidigare kull.

Den här gången blev det tre killar och en tjej. Två rödsilver och två svarttabbymönstrade. Helt underbara. ❤️

SE*Lövängens Vera är reserverad och kommer flytta hem till SE*Lövängens Rex ”mormor och morfar”. SE*Lövängens Pax flyttar hem till barnens fantastiska pappa där han kommer bli bortskämd med kärlek och gos. Men först blir det full fart här hemma tills kattungarna hunnit bli 12-13 veckor.

Katt med tratt

Jajjemen, det blev vila för mig igår och jag gick och la mig tidigt, somnade som en stock och vaknade med en brummande katt tätt intill imorse.

Kragen, tratten, struten är inte så poppis och första dagen efter operation så ville Casper sparka sig ur den ideligen. Nu verkar han ha vant sig och verkar inte heller besväras alltför mycket av det omplåstrade operationssåret på svanstippen.

Han har dock anlagt en extra gosig attityd och jag tänker att det beror på att han trots allt känner sig lite småynklig. Han klättrar upp i sängen och lägger sig tillrätta med tratten. Samma sak i soffan. Lilla skrutt-Casper.

Ur balans

Under nyårshelgen hittade jag en liten knöl på Caspers svans. Casper är en fyra månader gammal sibirisk kattunge. Vår hona Ronja, är Caspers mamma. 

Först trodde jag att han hade fått en liten hårkluta på svanstippen men den var omöjlig att få bort och när jag pillade på knölen så började det blöda.

Igår ringde veterinären som undersökte knölen och berättade att det var en utväxt, en tumör. De provsvar hon fått pekade på att den kan vara godartad men att den ändå bör tas bort. Vår fina och snälla kille ska därför in på operation på måndag morgon. Då kommer veterinären att försöka ta bort tumören. Det är dock troligt att det inte går utan att amputera en svanskota.  

 

Strax innan nyår anmälde jag Casper till hans första utställning. Temperamentsmässigt tror jag att han är en optimal utställningskatt och utseendemässigt är han sannolikt lovande, men det känns så irrelevant just nu. Jag vill bara att han ska få leva och vara frisk. Att han ska få vara kvar hos oss. 

Kanske drar jag på för stora växlar då tumören antagligen är godartad. Men det är just det där…antagligen…som får det att knyta sig i magen.

Frågade veterinären om det kunde vara ärftligt men det finns inga tecken på det. Tumören har uppstått och det går inte att veta varför. Så är det tydligen ofta med katter och tumörer.

Kattungarna 1 vecka

Igår var det ännu en dag med huvudvärk. Blir galen på att dras med detta otyg. Vissa dagar är det huvudvärk och vissa dagar migrän. När migränen slår till är det bara att åka hem från jobbet. Ta migränmedicin och bädda ner sig. Igår gick det tack och lov snabbt att vila bort skräpet.


Som tur var kunde jag jobba lite hemifrån och lyckades bli på bra humör när jag tog en paus och kikade in hos de små kattungarna som just nu växer så det knakar i en bolåda här hemma. De är av rasen Sibirisk katt och både mamma- och pappakatt har fina stamtavlor och dessutom fina bedömningar från de utställningar de har varit på. Räknar med att de små kommer växa upp till riktiga skönheter.
Vi har inte namngett dem ännu men de går under smeknamn som de fick när de föddes. För att hålla isär dem och kunna följa deras viktuppgång. De bör gå upp runt 10 g per dag och ska gärna ha dubblat sin födslovikt efter en vecka. Något som hela kullen har lyckats med. De äter, sover, piper när mammakatt kommer och ”fräser” när de känner lukten av oss människor.

Vi tror att det är två hanar och tre honor i kullen. Den ljusa (cremefärgade) är en hane och likaså den mörkaste av de röda tabbymönstrade. Sedan har vi ytterligare två röda tabbymönstrade som vi tror är honor. Sist ut har vi den röda med spotted tabby som också är en hona.  

Kattungar


Jobbade hemma igår och Ronja verkade lite småorolig. La henne i bolådan och klappade lite. Plötsligt började krusningar ses på magen och vid kl 14.15 hade hon synbara värkar. 45 min senare kom första ungen till världen och strax därpå valde nummer två att göra entré.

Det tog lite tid men så småningom hade fem små parvlar kommit till världen. Det är fyra rödtottar och en cremefärgad. Kön var ruggigt knepigt att se men den ljusa och minst en av de röda är hanar. Det kan vara så att hela bunten är hanar då röda honor är ovanligt.

Ronja skötte sig exemplariskt och tvättade ungarna och såg till att de avnavlades ordentligt. De små var ivriga på att dia och hade relativt snart hittat varsin spene. 

Natten har varit lugn och Ronja har ätit och druckit och legat och gosat med de små (som piper till då och då) i lådan.
 

Intervaller i kvällen

 
Gårdagens försök till cert för Ronjas del blev något av ett litet magplask. Hon blev stressad och skrämd och försökte bita domaren. Inte helt poppis… Det är som att Ronja byter karaktär så fort hon ska upp på domarbordet. Katten som aldrig visar tecken på irritation blir plötsligt en mardrömskatt som fräser och har sig. Stackars liten. Kanske är det här med utställning inte riktigt hennes grej.
  
Jag fick årets ångestpåslag av att hon försökte bita domaren och hade svårt att skaka av mig det. För att rensa huvud och kropp så stack jag ut på ett intervallpass när barnen somnat. Jag tycker om att springa på nya ställen och Hampetorp visade upp en praktfull grönska. Det är fantastiskt att få springa på små grusvägar ute på landet.

Ville köra ett intervallpass med fokus på explosivitet och små snabba muskler. 10×200 m intervaller fick mig att blåsa ur all oro ur kroppen. Fanns inte plats för något annat än fullt fokus på att överleva intervallerna. 

    

Rock’n’crawl, öppet vatten och trösklar

Busy bee, busy days. Precis som det ofta är såhär i maj så hopas aktiviteter, träningar och roligheter. Under det senaste dygnet har jag hunnit avverka aktiviteter som nästan skulle kunna fylla en vecka.
 

Har HCM-scannat Ronja för att säkerställa att hon har ett friskt och fint hjärta inför den tilltänkta parningen. Om allt går som det ska så siktar vi på att försöka para fröken runt midsommar. Det är många prylar som ska falla på plats och jag känner mig lätt bortkommen i denna djungel av tester och förberedelser för att försöka skaffa kattungar. Jag är dock lyckligt lottad som har Ronjas fantastiska uppfödare att rådfråga. Vete tusan hur jag skulle få koll på allt utan hennes expertis. Nu återstår blodprov, utställning och löp.

Lowa trotsade regnet och hoppade och hoppade…

  
Samma eftermiddag som veterinärbesöket hade vi träningstillfälle nummer tre i friidrott för barn födda 2007. Det är så otroligt roligt att vara med som tränare. Det gäller dock att kunna improvisera och detta fick jag och de andra tre tränarna praktisera när det fullkomligt vräkte ned efter knappt 30 minuter av träningen. Ingen hit att hoppa höjdhopp på en matta som är som en mindre pool med regnvatten. Barnen höll gott mod och humör och jag ser fram emot de kommande träningarna.

   
På kvällen skippade jag masterssimning till förmån för den rock’n’crawl-kväll som Medley anordnande i Mörbybadet. Om det var så mycket rock som skvalade ur högtalarna kan vi diskutera men det var gott om plats och jag, Maria, Theresia och Sofia körde ett trevligt pass som gav mig en liten boost. Det är så jäkla lätt att simma i 25:a i jämförelse med 50:a och längderna avverkas i ett nafs. (Att det tyder på att jag har viss bristande teknik som ger sig till känna när jag inte får dra nytta av de extra frånskjuten…det väljer jag att bortse ifrån just i detta nu).

    

Startade denna dag okristligt tidigt med att möta upp samma donnor som under simmet igår (plus Malin och Mårten). Denna gång vid Café Sjöstugan vid Brunnsviken för att chocka kroppen med mer öppet vatten-simning. Runt tio grader även denna gång och jag tyckte det kändes lättare än senast. Klart det var kallt, men jag var betydligt mer mentalt förberedd denna gång och tyckte inte att det var så farligt. Skakade dock rätt friskt efter den korta simturen och var tvungen att duscha varmt och därefter bädda ner mig för att återfå normal temp i kroppen. Ser dessa tidiga dopp som självförtroendebyggande och mentalt stärkande. Vi snackar ingen egentlig distans men i detta skede känns inte det som det viktigaste.

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. ;)

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. 😉

Sist jag simmade ute var jag sänkt resten av dagen. Idag har jag haft ett flow och drog denna veckas tröskelintervaller på eftermiddagen. Ca 15 min uppvärmning, 5×800 meter i tröskelfart och sedan lugn nedjogg. Jag jobbar med att bygga löpsjälvförtroende och känner att det omtag jag tagit de senaste veckorna ger utdelning. Känner mig stark och stabil. Även om jag behöver pusta lite efter mina intervaller.  
 

Ronja – Best in Show

IMG_5741

För ett år sedan hade jag ingen aning om att jag ett år senare skulle befinna mig på en kattutställning. Än mindre som utställare på en kattutställning. 

Katt har för mig länge varit detsamma som huskatt/bondkatt men då min man är allergisk så har det inte varit möjligt för oss att ha katt. Tills den sibiriska katten gjorde entré i vårt liv. En fantastisk semilånghårig, fluffig raskatt med ett socialt och trevligt temperament.

I augusti flyttade Ronja (eller S*Klockarbackens Menja) hem till oss och hela familjen fullkomligt älskar henne. Fick frågan från uppfödaren om jag ville testa att ställa ut henne och tänkte att jag alltid kan testa. Helt ny och obekant miljö men under mina två första utställningar fick jag mycket stöd och hjälp av uppfödaren.

I söndags ställde jag ut helt själv för första gången. Det började med att jag var tvungen att sy ett burskynke till buren. Dammade av mammas gamla symaskinen och hoppades att min 5:a i syslöjd från högstadiet skulle göra sig påmind. Ytterst tveksamt om den gjorde det men ett burskynke, toaskynke och en bottendel med vadd blev resultatet.

Ronja var mycket lugnare än den senaste utställningen och en riktigt fin bedömning av domaren. Hon blev Excellent 1 mot en annan junior av samma ras och färgställning. Därefter blev hon Best in Variant Total mot alla sibiriska katter med samma färgställning. Detta medförde att hon fick komma tillbaka för eventuell nominering till domarnas panel.

Vid nomineringen blev hon vald till domarens bästa junior och slog därmed domarens övriga juniorer oavsett ras. I och med detta blev hon nominerad till panel där utställningens alla domare har valt ut sina respektive bästa katter för en slutfinal. Att komma såhär långt är svårt och stort och jag var sjukt nervös när Ronja lyftes fram för en sista bedömning där var och en av de sju domarna tittade på de sju bästa juniorerna för dagen.

Ronja började bli lite less vid det här laget och fräste lite mot domarna. Dock inga klor eller nafs utan bara lite fräs för att visa att hon fått nog. När jag väl fick kliva fram för att ta över Ronja från assistenten för att invänta domarnas röster slog mitt hjärta galet fort. Knasigt att bli nervös för hur ens katt ska bli bedömd. Det spelar ju egentligen ingen som helst roll eftersom hon är fantastisk i våra ögon. Men på något sätt kändes det speciellt och stort att stå där. Jag var så överraskad och stolt över att ha kommit till panel.

Det var bara Ronja och en annan junior som fick röster av domarna och det visade sig att 5/7 domare röstat på Ronja. Jag var totalt överraskad och så chockad att jag tappade talförmågan. Ronja blev Best in Show (BIS) bland alla semilånghåriga juniorer den dagen, Best in Show, förstapris!