Lidingöloppet 2014 – race report

Måndag morgon och jag kan med glädje lägga in 30,25 km på löpkontot. Jag drömmer mig tillbaka och minns hur jag på lätta ben och med lätt sinne spurtar om person efter person under målrakan på Lidingöloppet 30 km. Jag har sällan mått så bra och känt mig så nöjd direkt efter ett lopp. Jag lyckades få precis den upplevelse jag strävade efter.

Morgonen började lugnt och jag plockade rätt på utrustning och kläder. Sol utlovades så jag bestämde mig för att köra i t-shirt men långa 2xu tights. Jag förberedde vätskebälte med en flaska Resorb Sport och en flaska väldigt utspädd Vitargo Electrolyte. Med känslig mage tycker jag att det är skönt att ha med dryck och energi som jag vet att jag klarar av. Jag upplever att jag lätt blir varm och gör av med mer vätska än jag hinner fylla på om jag enbart dricker på stationerna.

Petade ner några fruktstänger, lite nötter och torkad frukt och en extra resorb.

IMG_2386.JPG

Tog mig ut till Lidingö, hämtade nummerlapp och lämnade in väskan för att direkt därefter bege mig till starten vid Koltorp. Hann precis med ett toabesök och sedan var det dags att gå in i startfållan. När startskottet ljöd så blev jag omsprungen av en hjord på omkring 985 personer. Jag formulerade dagens mantra ”mitt lopp, mitt tempo” och började låta det gå i huvudet för att inte dras med. Klockan hade jag preppat så att den enbart visade distans och heart rate.

Jag tog det lugnt och fint men upptäckte snabbt att jag var törstig och gladde mig åt mitt vätskebälte och att jag hade varit klok nog att inte ta långärmad tröja. Jag trivdes bra där i skogen och struntade i att lyssna på musik (som jag annars gärna gör).

IMG_2388-0.JPG

Jag sprang om och blev omsprungen och relativt snabbt hade 6 km avverkats. En femtedel tänkte jag glatt och fortsatte i mitt tempo. På asfalten runt Kyrkviken vid Lidingövallen så kände jag mig långsam då många fick en väldig fart på det flackare partiet. Fick återigen plocka fram mitt mantra. Nu började jag återigen bli rejält törstig och vätskekontrollen som väntade var välkommen. Vet att jag vid 9 km kom fram till att det bara var en halvmara kvar och att en halvmara var något jag minsann kunde klara vilken dag som helst. Bara fortsätta springa och tugga i sig en GT-tablett.

Runt 12 km konstaterade jag att jag snart var halvvägs och att jag därefter kunde börja räkna ner. Härligt, det här går ju fina fisken. Hade börjat få lite frossa vid det här laget och jag tolkade det som ett tecken på energibrist. Tryckte i mig lite av en fruktstång och längtade efter att kroppen skulle kvickna till.

Strax därefter hade 15 km avverkats och det mesta kändes fantastiskt. Vågade mig till och med på att slurpa i mig sportdryck men avstod från bananer och bullar. Någonstans strax därefter kändes det som att backarna började bli tuffare och jag tröttare. Kom till en backe där det plötsligt tog stopp och jag började gå uppför. Försökte ta de små backarna och men gick i de brantare. Sprang på så gott det gick nedför. Det var trångt och väldigt många som gick uppför, nedför och på de flacka partierna. Tidvis gick det inte att springa alls.

IMG_2396.JPG

Passerade vätskekontrollen vid Grönsta och fyllde på vätskebältet. Många säger att publiken bär dig uppför Grönstabacken men här kände jag mig inte riktigt mottaglig för hejarop och gick istället uppför. 10 km, en mil är inte långt. Det springer jag i sömnen. Försökte lura mig själv att jag just börjat springa och att benen var pigga och fräscha. Funkade rätt bra och jag sprang på stabilt ända till nästa backe. Knata lite och känna efter hur stelheten kröp sig på i vaderna.

Springa på platten och nedför. Gå uppför och vips var jag vid Aborrbacken, men hann peta i mig blåbärssoppa någonstans på vägen också. Backen är brant och jag funderade på om det egentligen inte är bättre att springa med små små steg istället för att gå och på så sätt ta sig upp på krönet snabbare.

Utförslöp igen och någon påstod att det skulle vara nedför i en kilometer. Det var det inte och vid det här laget började minsta lutning uppfattas som bestigning av ett berg. Otroligt många gick när vi var på väg mot Karins backe. Jag sprang och längtade till backen där jag skulle få gå lite. Pepsin på sista vätskekontrollen har också etsat sig fast i minnet. Jäklar vad gott det var.

Snart var det bara två och sedan en kilometer kvar. Jag började ligga på och räkna ner distansen på klockan. 800 m kvar, 600 m och plötsligt befann jag mig på målrakan. La in en extra växel och plockade ett gäng löpare utan att själv bli omsprungen. Så fantastiskt härligt att ha lyckats och att ha gjort det på mitt sätt och enligt plan.

IMG_2405.JPG

Framgångsfaktorer

  • Träning på mjukt underlag (motionsspår)
  • Backträning (uppför och nedför)
  • Låta kroppen bestämma tempo (enbart HR och distans synligt på klockan)
  • Eget vätskebälte med Resorb
  • Dimor för att förebygga magstrul
Annonser

Lidingöloppet – vilken dag

Jag mår prima och har haft en helt fantastisk dag ute på Lidingö. Känns minst sagt mäktigt att ha genomfört dessa backiga 30 km för första gången.

Race report kommer. Nu sova.

IMG_2401.JPG

I bassäng

Jag har haft ett uppehåll i simningen och kan inte säga att det är helt ofrivilligt. Har känt mig lite less och har via mina egna prioriteringar inte gett simningen tillräckligt med tid för att utvecklas. När jag inte utvecklas så tappar jag intresset.

Eftersom jag har siktet inställt på ett antal swimruns nästa år så har jag ett behov av att bryta detta mönster. Min ambition och plan är därför att börja simma med en mastersgrupp för att hitta tillbaka till glädjen i att simma.

Var en sväng till Tibble igår och simmade. Utan plan och med enda syfte att komma i och simma några längder. Det kändes rätt tungt och tufft i axlar men i övrigt gick det över förväntan. La en del tid på att träna voltvändningar och de kändes förvånande nog lugna och stabila.

Min upplevelse är att jag har god potential att bli bättre med ett större teknikfokus och att jag fortfarande är en bra bit ifrån min bästa nivå. Det gör det hela mycket mer spännande. Hur stor utveckling kan ske de närmaste månaderna?

IMG_2369.JPG

Allt har sin förklaring

Det där med att jag sprang långsamt igår fast ansträngningen var hög. Det hade tydligen att göra med någon typ av infektion. Ikväll har jag feber och undrar lite stilla hur de närmaste dagarna kommer att arta sig. Kanske är det inte meningen att jag ska pinna runt på Lidingö i helgen.

Långsamt

Dagens korta långpass gick långsammare än långsammast. Jag tyckte jag höll bra fart tills jag sneglade på klockan. Vissa dagar verkar inte kropp och knopp vara riktigt synkade.

Strax under 17 km fick det bli och nu väntar en snäll vecka för att vara i form på lördag.

Nöjd att jag valde keps när skyfallet plötsligt drog in efter 11 km.
IMG_2333.JPG
Mina Pegasus kommer åka på tippen direkt efter Lidingö.
IMG_2334.JPG

Äppelkaka

Vårt lilla miniäppelträd ser kanske inte mycket ut för världen men faktum är att det alltid ger oss en lagom skörd för att göra några satser äppeljuice och ett par äppelkakor och -pajer.

Idag har tjejerna hjälpt mig att baka äppelkaka.

IMG_2301.JPG

IMG_2304.JPG

IMG_2306.JPG

Lek kring tröskeln

Har länge känt att fartlek inte är min grej. De gånger jag sneglat på träningsprogram och det har stått fartlek på programmet så har jag direkt känt mig avigt inställd. Varför? Fartlek har för mig varit detsamma som planlös löpning med sporadiska fartökningar här och var mellan lyktstolpar eller något annat odefinierat. Av någon anledning känns det som att jag dör av tristess bara jag tänker på att utsätta mig för fartlek.

Lyssnade på Petra Månströms marathonpodden (för ett tag sedan) då hon hade Rune Larsson på besök och enligt honom så passar fartlek kanske inte alla. Inte så konstigt eftersom vi alla är olika.

Med det sagt så hittade jag ett fartlekspass på Runners World som faktiskt lät intressant. Jag kunde inte låta bli att testköra det och vips så fick fartlek en ny innebörd för mig. Jag fick möjlighet att leka med farten under kontrollerade och framför allt väldefinierade former.

Passet går ut på att ligga på eller strax över tröskeln i intervallerna för att därefter sänka farten till att ligga strax under tröskeln. På detta sätt tränar man upp kroppens förmåga att göra sig av med mjölksyra under arbete vilket i sin tur bidrar till att man blir uthålligare.

Jag moddade passet något och körde
Uppvärmning 10 min
Löpskolning 10 min
2 x 90 s med 90 s återhämtning
4 x 60 s med 60 s återhämtning
4 x 45 s med 45 s återhämtning
4 x 30 s med 30 s återhämtning

Eftersom jag ofta springer med musik och tycker att det kan vara svårt att märka när klockan signalerar för ny intervall så la jag denna gång upp en ny timer i appen Ultratimer. Med den kan jag ha musik på som tonas ned när signalen för en ny intervall ljuder. I Ultratimer brukar jag även lägga in ett extra pling för att signalera när 10 s återstår. På så sätt kommer övergångarna inte lika plötsligt samtidigt som det uppmuntrar till att trycka på de sista 10 sekunderna.

IMG_2294.PNG