Hej då grönskande skogar. Hej innerstan. (På måndag blir första dagen inne på Kungsholmen.)
Månadsarkiv: september 2012
40 timmars sömn efterfrågas
Egentligen känns det som att jag saknar flera veckors sömn, men om jag kan få en vecka sömn av det kvalitativa slaget så kan det godtas. Jag är sjukligt trött och det faktum att vi leker hela havet stormar varje natt börjar kännas. Släng i en dos gråa regntunga skyar i minst ett halvår så kommer jag säkert bli piggare. Jag är inte höst och vinterkompatibel…
Skakis efter backar
Skakis i hela kroppen efter att ha satt en av backarna på PHS på plats…hela fyra gånger.
Min vän pausstubben. 
Luddig
Luddig tröja och massa ludd i näsan. Atjoo.
Nästan så att…
…jag inte vågar säga det högt. Men idag är tredje kvällen som tjejerna somnar på egen hand, utan mamma eller pappa i rummet. Jag är så oändligt glad att de börjar bli så pass stora att det faktiskt funkar. Med det inte sagt att vi pratar långa ostörda nätter och långa sovmorgnar, där är vi inte än.
Äpplen i mängder
Äppelplockardag i Sofia och Jonas trädgård och just idag kändes hösten lite okej. Friskt i luften och lite sol, barnen som lekte med Reka och mysfika med kanelbullar och sockerkaka.
Topploppet 10 km
Jag har bestämt mig för att vara nöjd med mina prestationer i tävlingssammanhang. Jag som alltid brukar känna mig missnöjd efter ett lopp har börjat inse att jag aldrig kommer leva upp till mina egna krav. Springer jag milen på 58 minuter är jag missnöjd för att jag inte sprang på 55 minuter och skulle jag springa på 55 så skulle det såklart inte heller vara tillräckligt bra. Lite som när man löneförhandlar eller prutar, det känns alltid som att man kunde ha pressat och vunnit mer. Men vad är det för liv, att aldrig få känna sig nöjd.
Faktum är att jag bestämt mig för att se på det här med framgång i träning och tävling på ett nytt sätt. Det måste inte handla om att kunna springa snabbt. Det kanske lika gärna kan handla om att vara i form och att ha en kropp som orkar springa en mil på 58 minuter utan att det gör ont någonstans efteråt.
Idag var det roligt att springa och det kanske var för att jag struntade i att hålla koll på farten. Eller bara för att det var avstressande att springa efter en vecka full av stress. Jag är (och det är nog första gången) väldigt väldigt nöjd med min tävlingslöpning.
Så till loppet. Topploppet 10 km, det var regnigt och kallt men ganska trevligt väder för löpning. På förmiddagen sprang Loppan, Filippa och Willem Minitopploppet 200 m. Det var över på några minuter men barnen verkade nöjda och roade sig med ansiktsmålning och hoppborg.
Kl 13.05 gick starten för oss 10-kmslöpare i startgrupp 2. Jag kände mig stark och förvånansvärt lätt i steget uppför första backarna och det kändes som att jag plockade ganska många placeringar. Det var musik i samband med varje kilometermarkering och allt ifrån dj:s till livemusik, sambadansare och folkmusik. Strax innan 2 km/7 km sprang man till och med genom ett discotält med discokula och rökmaskin.
Karin sprang ikapp mig strax innan varvningen vid 5 km och jag försökte först hänga på, men släppte den tanken ganska snabbt eftersom jag ville låta min egen kropp styra. Andra varvet och uppförsbackarna i början var mentalt tuffare än första varvet, men gick bra. På slutet av andra varvet tappade jag en del placeringar eftersom jag kände mig lite sliten, men jag gick inte ett steg. Det vara löpning för hela slanten.
Inspirationskväll med Karin
På väg hem från en inspirationskväll med IT-huset som Karin bjöd med mig på. Först seminarium om mental träning som hölls av den coach som hjälpt Brynäs till SM-guld. Det var intressant att lyssna på men det mest fascinerande var att jag känner igen mig och mitt team på jobbet i mycket av det som klassades som ett högpresterande team. Vi har roligt, mår bra, har gott självförtroende och presterar väldigt bra. Känner mig lyckligt lottad som har fått komma in i ett så pass välorganiserat och proffsigt team.
Därefter bjöds vi på buffé med asiatiskt tema och lite vin. Lagom uppvärmda efter maten så var det dags för Martina Haag att hålla ett föredrag. Så jäkla roligt att jag stundtals grät.
Ömma muskler
Känner mig lite stel i diverse muskler i ben och axlar och vad passar då bättre än att plocka fram foamrollern.
Transportlöpning, skam den som ger sig del 2
Jag försöker mota min löpningsångest med löpning. Löpning utan pace och bara på känsla.
Jag ifrågasatte mitt beslut att springa hem från jobbet när regnet öste ner, men lagom till att jag stack hade regnet upphört. Jag måste erkänna att jag gick den översta tredjedelen av backen vid Confidencen för att spara krafter inför resten av sträckan, men i övrigt fick jag rätt bra flyt i löpningen. Det är lite jobbigare att springa med en tung ryggsäck, men ändå överkomligt jobbigt.
Känner mig nöjd nu. Jag kan, om jag vill.
Linda Doktár 