Om Linda

Civilingenjör i datateknik och löpcoach som älskar utmaningar, problemlösning och att inspirera andra till att nå sin fulla potential.

Skriver om träning, tävling och de äventyr och utmaningar jag ger mig in på. Ibland dyker mina två döttrar (födda 2007 resp 2010) och våra sibiriska katter Ronja och Casper upp.

Jag började löpträna regelbundet 2009 och 2012 sprang jag över mållinjen på mitt allra första marathon, Jubileumsmaran i Stockholm. 2012 blev det även en spontananmälan till swimrunloppet Ångaloppet som innefattade 23 km tuff terränglöpning och 2 km simning i insjö och hav. Utan att ha någon som helst simträning eller terränglöpning i bagaget så tog vi (som i jag och Sofia) oss i mål. 2013 gjorde vi comeback och denna gång med ett antal crawlkurser i bagaget och en del träning i öppet vatten. Resultatet? Vi kapade totalt 25 minuter och intresset för alltmer utmanande tävlingar har därefter växt.

Det var även med Sofia som jag gjorde ett sista-minuten-inhopp på Hofors Adventure Race och för första gången satt på en mountainbike. Sedan alla dessa initiala upptåg har jag hunnit med ett gäng marathon, ett antal swimruntävlingar, ett par triathlon och ett antal Hofors Adventure Races.

Jag är så bra som jag tillåter mig själv att vara och jag är övertygad om att jag kan, om jag vill.

Annonser

3 thoughts on “Om Linda

    • Jag skulle säga att det beror på hur fysiskt förberedd din kropp är på att springa marathon. Det handlar om att lägga en god grund och successivt trappa upp träningen för att undvika skador eller att det sliter på kroppen.

      • OK – Linda – för Dig som är ung så kan det ju fungera.

        Själv har jag aldrig idrottat – men har sedan mitten av 1970-talet i stort sett varje dag gått en timmes promenad i det tempo som Kroppen ”bestämt” = ibland lite fort och ibland i slow motion och allt däremellan.

        Det är som en ”drog” = jag känner mig otillfredsställd ifall jag hoppar över min dagliga promenad. Därtill så tar jag på dans minst en gång per vecka. I det finns det glädje och fin motion – när det spelas med lämpliga = mänskliga ljudnivåer. Om vad jag menar med det här.

        Ifall hen dansar alla danserna under en kväll – så blir danssträckan 1,5-2 mil. För det mesta dansar jag alla danserna under en kväll. Att gå så långt blir ju tröttsamt och tjatigt – men att dansa så långt ”går lätt som en dans” !

        Mer än lite märkligt att det kan vara så – tycker jag – enär jag om några månader är halvvägs 150 år LivsErfaren. Men så är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s