Den massiva tröttheten


Den här helgen har det varit ett helt fantastiskt väder med löften om vår. Jag älskar när ljuset återvänder och det känns som att världen sjuder av liv. De senaste två dagarna har jag trots solen känt mig helt dränerad. Kan det bli en chock för kroppen att plötsligt få hantera stora mängder solljus? 

  
Petade hursomhelst in åtta km snabbdistans på lördagen och följde upp med 25 km långpass på söndagen. Snabbdistansen kändes lika oförskämt bra som långpasset kändes slitigt. Fick streta som en arbetsmyra och det kändes tungt från start. Blev inte heller bättre av att vissa partier av min valda runda bjöd på glansis som var ytterst svårlöpt utan Icebugsen (som jag lämnat hemma eftersom resterande del av rundan gick på asfalt utan is). 

  

Benspark med starttid

Det märktes rätt tydligt igår att sätesmuskulaturen hade fått jobba under backharvandet i söndags. Var ändå pigg när det var dags för simpass med träningsgruppen och kände mig väl till mods när jag såg att temat var korta intervaller och benspark. 

Passet

  1. 250 m uppvärmning
  2. 4×75 (benspark på rygg, catch up, sammansatt)
  3. 5×50 m start 1:05
  4. 100 löst
  5. 6×25 m benspark med platta start 0:40
  6. 100 löst
  7. 6×25 m benspark med platta start 0:40
  8. 25 löst
  9. 2 st startdyk
  10. 25 m hårt med startdyk från pall

Hoppla poppla. Första gången jag fick köra benspark med starttid. Minns en gång i tiden då sammansatt simning med start 35-40 gav mig ångest. Nu hade jag bara ben att transportera mig med och det var lite nervöst eftersom jag aldrig har tagit tid på benspark. Det gick överraskande bra och trots att jag gick ut för hårt på första intervallen så höll jag hela vägen. 

Att benen fick arbeta igår märktes idag. Inte genom träningsvärk utan genom att mina svullna ben fått ett schysst rutmönster av mina stövlar. Crazy, but true.

 
  

Minutes of Running

På jobbet brukar jag skriva Minutes of Meeting (MoM) efter de möten jag håller i. Här kommer mina Minutes of Running (MoR) från gårdagens långpass med Sofia.

Närvarande

Syfte med passet

  • Samla höjdmeter
  • Lågintensivt
  • 4 varv runt Mörtsjön
  • 5 vändor i Mörtbacken (?) per varv


Noteringar

Reka – verkade inte ha fått instruktioner om det lågintensiva syftet med passet utan rusade runt som en toka det första varvet. Trots detta höll hon nosen högt under resterande del av passet. Go Reka!

Sofia. Ville. Inte. – Sofia kungjorde efter ett par varv att hon ville föra till handlingarna att hon kände ett stort mentalt motstånd till passet. Efter två och en halv timme hade Sofia trots detta avverkat 4 varv runt Mörtsjön och 20 vändor i ”Mörtbacken”. Yay, Sofia!


Linda med stavarna – Linda överlistade långpassdemonerna genom att omväxlande låtsas vara Robin Hood, Catniss Everdeen och godtycklig skidskytt när hon tog sig fram med sina stavar på ryggen. Stavarna användes sedan med framgång under backintervallerna. Wohoo, Linda!

Action points

  • Boka in långt backpass med fika när Väsjöbacken inte längre är skidbacke

Simfeedback

Förra veckan filmade Henke oss under måndagssimningen och idag fick vi personlig feedback samtidigt som vi tittade på filmen. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men jag fick väldigt fin feedback i form av att jag simmar lugnt och avslappnat med bra rotation. Det enda jag eventuellt kan tänka på är att inte avsluta draget för tidigt för att utnyttja den där sista pushen med fart. 

Känns bra att jag nu fått samma feedback från både Henke och Coach Ludde. Får väl lägga manken till och börja jobba med den där pushen.

Mot min första ultra

Ultratankar har jag haft i ett par år men jag har inte vetat vilket lopp jag ska köra eller när. Eller hur långt för den delen. Har sneglat på TEC (Täby Extreme Challenge) men 8 mil känns sjukt långt även om loppet går på hemmaplan. 

Nu blev det en anmälan till Ursvik Ultra 45 km. Som en liten babyultra distansmässigt men med en utmanade banprofil och starttid. Tre varv på den kuperade Ursvik Extreme-banan. Med start kl 03.00. Pigg som en mört. 

   

Två sjöar runt


Både Edsviken och Ekebysjön tillhör numera mig och Sofia. För det är så det funkar om man springer runt en sjö eller simmar kors och tvärs över en sjö. Man blir dess rättmätiga ägare.
Vi nosade även på en tredje sjö (Rösjön) men lyckades inte omringa den med vårt långpass så jag får väl gå med på att den inte är vår…än.

 

High five-vecka


Den här veckan blir bara bättre och bättre. Det som började med spring, sim, semla har fortsatt i samma kvalitativa anda.
Jag har sprungit backintervaller, visserligen i regn och hagel (hej november i februari), men vad gör det om känslan är bra. Vilket den iofs inte var hela tiden men vad gör det när man får saker gjorda. Fokus på det positiva. Fokus på det positiva.

Jag har simmat ett varierat och roligt masterspass med en hel del fjäril och medley. Medley som jag storknade av att bara höra talas om och som nu är riktigt roligt och överkomligt. Coachen hade dessutom petat upp 6 min benspark på tavlan och jag överraskade mig själv med att jubla lite inombords. Jag tänker att benspark ger mig starka ben och att starka ben är bra när man ska swimrunna uppför fjäll. Fokus på det positiva.

Som om inte allt detta var fantastiskt nog så blev jag bjuden på pannkakskalas hos Theresia. Vi snackar riktigt kalas med kompisar, pannkaksberg, sylt, färska bär, Nutella, glass och partyhattar. Partyhattar och girlanger. Och ballonger. Så fint på alla sätt. Till och med (eller kanske speciellt) när Theresia med assist av Sofia utförde sina rehabövningar i skepnad av en liten enhörning. 

Spring, sim, semla


Måndagen startade med att jag vaknade av att Wilja, 5 år, petade på mig kl 02:15 eftersom hon tyckte att det var en ypperlig tidpunkt för att få hjälp att installera ett barnspel på mobilen. Jag delade inte hennes uppfattningoch skickade henne bums i säng igen. En halvtimme senare stod hon där och petade på mig igen. Nu var hon hungrig. Upp, fixa litet nattmål och sedan bums i säng igen.

 

På lunchen rastade jag mina pianosträngshamstrings i ett Stockholm fyllt med löften om att våren är i antågande även om det kommer att dröja tills den är här på riktigt. Längs en solig Årstavik sprang jag mina långa intervaller och kryssade mellan de lunchpromenerande människorna.

Passet såg ut enligt följande:

  • Uppvärmning i 2 km
  • 4×1000 m med 60 s gåvila
  • Nedjogg i 2 km

I intervallerna höll jag en fart som är något högre än min tävlingsfart på femkilometer där känslan är jobbig utan att vara mjölksyrajobbigt. I vilan så går jag i ca 30-45 s för att därefter jogga igång lagom till nästa intervall.


På kvällens simträning visade det sig att fokus låg på *trumvirvel* långa intervaller. Det råkade visst bli gårdagens tema att harva långt och länge både i vertikal- och horisontalläge.
Passet såg ut såhär:

  • 4×25 utan att andas
  • 4×50 (25 teknik/25 ss)
  • 100 m vf
  • 400 m f3+-f2
  • 300 m f3+-f2
  • 200 m f2
  • 100 m f2+
  • 2×75 m (3, 5, 7-takt)
  • 2×50 m f3+ få andningar
  • 50 m avsim

När jag kikar på klockan såhär i efterhand så känner jag mig väldigt nöjd med mina tider på huvudseriens 400-300-200-100 m. Jag är snabbare än vad jag tror och det är en fin känsla. Förhoppningsvis kan det hjälpa till att släppa prestationskraven och leda till en mer ”avslappnad” tröskelsimning som då går fortare.

För att nämna var det finns förbättringspotential så kan jag bli bättre på att känna in farter. Nu gick 400-300-200 i typ identiska tempon medan 100-ingen gick 12 sekunder snabbare per 100 m än övriga distanser. Jag behöver träna på att känna in fart på samma sätt som jag relativt lätt och enkelt kan hitta rätt fart i löpningen. Kan jag inom löpning, så kan jag inom simning.

En annan reflektion som knyter an till både löpning och simning är att jag gör betydligt bättre ifrån mig på korta och explosiva distanser. Där är det lätt för mig att prestera och pressa. Går inte riktigt hand i handske med mina långloppsambitioner, men hey, varför göra det lätt för sig. 🙂

Som avslutning på simsammankomsten åt vi mini-Nutella-semlor som familjen Demnert hade knåpat ihop. Riktigt smarrigt.

Stelbent långpass

Det var med stela ben och träningsvärk som jag stapplade ut på veckans långpass den här söndagen. Efter att ha spenderat en heldag på tränarutbildning i friidrott under lördagen var kroppen (föga märkligt) stelare och ömmare än på länge. Kan ha att göra med att  häcklöpnings- och höjdhoppsövningar inte direkt hör till min vanliga träningsrepetoar. Har helt enkelt (på gränsen till pinsamt) mycket träningsvärk idag.

 

Det var dock inget som fick mig att stryka mitt inplanerade långpass. Däremot kom livet emellan i form av släktbesök (med bärpaj) och hämtning på barnkalas vilket gjorde att jag fick senarelägga mitt pass. Kom iväg strax innan kl 17 och för att inte missa middag med familjen nöjde jag mig med 15 löpta kilometrar. Tar med mig följande från passet:

  • Jag sprang igenom känslan av tunga ben
  • Jag höll ett fint tempo utan att aktivt försöka hålla en viss fart
  • Jag sprang hela sträckan utan stopp 
  • Jag sprang med en låg puls

Sim i Vasalund

Jag tycker väl kanske inte att rubriken här är helt sanningsenlig. Gårdagens simpass blev lite av en besvikelse då den innehöll rätt lite av just sim. Jag var peppad till tusen inför att få simma och kom på mig själv med att längta till kvällen vid ett antal tillfällen under dagen.

  

Har ju fått en passplanering av simcoachen men har givetvis ingen rutin att titta på den och var därför inte alls mentalt förberedd på ett pass med fokus start och voltvändningar. Det är visserligen rätt lajbans men det var inte vad jag var sugen på igår. Jag ville simma, mycket. Inte simma ytte pytte och sedan stå och vänta på land eller i vattnet på att få göra start eller voltvändningar.

Nu hoppas jag på att nästa vecka ger mig den kick jag söker. Over and out.