Kontrasternas vecka

Inom loppet av en vecka har jag fått uppleva det kylslagna 1000 lakes i Tyskland (race report kommer) tillsammans med min glada teamie Johan och den stekande heta savannen i Tarangire nationalpark i Tanzania (utförligare inlägg kommer) tillsammans med familjen och ett gäng härliga kollegor.

Jag är utan tvekan lyckligt lottad som får vara med om dessa äventyr och kontraster och utförligare poster kommer när mitt wifi tillåter det. ❤️

Annonser

Tanzania

Hänger på savannen med zebror, elefanter, giraffer, lejon och andra fantastiska djur. 

Träning och energi

Det var rätt länge sedan jag kände mig riktigt stark under träning. Det har varit alltifrån att jag varit sliten efter tävling (läs Rockman) till muskelbristning, till evighetssnuva med hosta, till mental stress som kommit i vägen för det. Det är många olika saker som kan påverka träningen och det är ibland värdefullt att påminna sig själv om att man behöver ta hänsyn till helheten. Till livet i stort.

Men bara för att det är tungt en period så behöver det inte vara så för alltid. Plötsligt vänder det och i lördags sprang jag Enstamilen på lätta ben. Stärkt av det så  vågade jag mig på ett löpintervallpass på lunchen igår. Och jag kände mig stark och full av energi.

Passet såg ut enligt följande:

  • 2 km uppvärmning 
  • 4×90 s (60 s vila)
  • 4×60 s (60 s vila)
  • 4×30 s (60 s vila)
  • 2 km nedjogg

Jag sprang intervallerna på bana och ökade farten i takt med att intervallerna blev kortare. Vilan blev stå/gåvila.

På kvällen var det dags för tillfälle nummer 6 på den kurs i pardans som jag går tillsammans med Martin. Vi fick fortsätta öva på social tango och jag måste säga att det tilltalar mig mer än cha-cha som var den första dansen vi fick lära oss. Tangon känns roligare och mer spännande.

I slutet av lektionen introducerades vi till swing/jive och det är nog den dans vi hittills haft svårast för. Martin svängde runt och jag hade svårt att hänga med och tappade bort mig i nästan varenda snurr.

För att toppa dagen så stack vi till simhallen och körde ett kvällspass. Jag har en fin känsla i simningen just nu och hoppas att jag kan hålla igång under vintern.

Nordic military training

Söndag morgon och regnet smattrade mot fönstret när jag något motvilligt steg upp för att bli upplockad av Elin. Hon hade lurat med mig på ett pass Nordic military training. Oömma kläder, handskar, blött, lerigt och jättekul var det jag plockade med mig från Elins instruktioner inför passet.

img_1617

På plats blev jag iklädd en jättestor orange väst som tydligt indikerade att jag var newbie och att man inte kan räkna med att jag vet vad jag håller på med. De andra hade gröna eller röda västar, vilket jag lärde mig var någon typ av ranking.

Instruktör för dagen var Magnus och han dirigerade med fast hand samtidigt som han deklarerade militärtermer med stark röst. Problemet är att militärtermer är totalt obegripliga för en som aldrig ens nosat på någon kamouflagefärgat. Som att någon pratar hittepåspråk i små stötvisa utrop. Framstupa ställ. Jomen visst, jag tackar. Och ställer mig i framstupa ställ (armhävningsposition).

img_1628

Vi joggade igång i i två led och stannade på väl valda ställen i Enstaspåret för att få instruktioner. Vi fick lägga oss platt på mage och låta tröja och byxor suga i sig iskallt regnvatten samtidigt som vi gjorde rygglyft och räknade högt. Vi fortsatte med situps och armhävningar. Fler armhävningar och lite burpees. Och vi ska inte glömma att vi stod i planka så att smågruset gnuggade mot armbågarna. Vi puttades och dragkampades och vi fick krama träd medan kompisen gjorde sitt bästa för att bända loss en från trädet. Elin, stark som en oxe, gav mig en god match och vi skrattade när vi brottades och hängde på varandra. Efter trädkramar och brottningsmatch kändes det som att jag gett håret en granbarrsinpackning.

Vi var dock ett vasst och bra team. Det visade sig inte minst när man i par skulle springa en sträcka och sedan göra så många burpees som möjligt innan nästa sprintstart gick efter 30 sekunder. Det gällde att samla ihop totalt 60 burpees per par och det kirrade vi snabbare än snabbast. När vi väl lekt färdigt joggade vi tillbaka till Ensta krog för avslutning.

Barrfest, lera och grisiga övningar. Det kan ju låta lätt avskräckande men det var helt fantastiskt. Att få vara ute i skogen, oavsett väder och att få jobba med pulstoppar. Det var slitigt och jobbigt men samtidigt väldigt roligt och tufft. Kände mig sådär härligt manglad efteråt. Så där så att jag har gått runt och doftat tigerbalsam resten av dagen.