Idag kikade jag in här för första gången på länge. På år. Jag har inte förmått mig och när jag nu är här förstår jag varför.
Smärtan och sorgen hoppar på mig på ett obönhörligt sätt och det jag försökt glömma är plötsligt lika verkligt som det var då. När allt rasade som ett korthus.
