Ronja the cat

Jag är uppvuxen med katt och har själv haft katt tidigare. De har alla varit bondkatter/huskatter dvs vanliga blandraskatter. De har alla varit fantastiska på sina sätt men drömmen har alltid varit den där extra gosiga knäkatten som älskar att socialisera.

IMG_2904.JPG IMG_2901.JPG

Martin är allergisk och att ha katt har därför aldrig varit ett alternativ. Fram tills i somras då vi fick höra talas om den ”allergivänliga” rasen Sibirisk katt. Vi googlade på rasen och det visade sig vara raka motsatsen till vår bild av en allergivänlig kattras. Inte var det någon nakenkatt utan snarare en stor och ståtlig ras med fantastisk semilånghårig päls.

Drömmen om ett husdjur tändes hos mig och barnen och jag vågade inte ha alltför höga förväntningar när vi besökte en uppfödare för att stämma av Martins reaktion. Han kände ingenting vilket är smått otroligt med tanke på antalet katter på en och samma plats.

Den ljusa paddtassen.
IMG_2949.JPG

Nu började sökandet och valet föll på den bedårande lilla Klockarbackens Menja. Den sköldpaddsfärgade honan med den lilla ljusa baktassen där en av hennes paddfläckar finns. Vilken vinstlott det var. Vår lilla Ronja är den mest fantastiska katt jag har träffat. Hon är utan tvekan den lugnaste, tåligaste, snällaste och mest tillgivna katt jag träffat. Hon hittar inte på bus och hon har aldrig ens markerat irritation. Inte när barnen bär henne eller när husse och matte tvingar henne att bada eller torkas med hårtorken. Hon tar livet med ro och vill alltid ligga hos barnen eller matte och husse i soffan och så har det varit från dag ett. Att bli kliad bakom öronen, under hakan eller på magen är det bästa tussbollen vet och det är som att dra igång ett litet tröskverk när hon sätter igång och spinner.

Underbara, fina Ronja. Jag är så kär i den här lilla kissen.

IMG_2744.JPG IMG_2943.JPG

Prickiga magen.
IMG_2796.JPG

Annonser

Heldag i bassäng

Höstlov med tjejerna och vi har haft en härlig dag på badhuset. Lowa simmar obehindrat och Wilja körde en våga-vägra-puffar och ville köra utan hon med. Vi hängde i den varma bassängen där lillfia bottnade när hon stod på tå. Känns som att hon är bra nära att knäcka simkoden för hon tar sig fram väldigt fint under vattnet.

Väl hemma var jag tvungen att ta en powernap och jag har blivit något av en mästare på att somna kvickt. Var verkligen slut efter att ha varit ensam och på helspänn med två barn på badhuset. Lowa tyckte jag var tråkigaste mamman i världen när jag sa att jag ville vila en stund.

Lyckades dock hämta mig lagom till Sofia frågade om jag ville hänga med och simma. Nytt badhus, annat fokus. Vi körde ett Hassepass med fokus på grepp och drag och det rev vi av relativt snabbt. Det är bra trevligt att köra tillsammans.

Älska lata, men ändå aktiva dagar.

IMG_2935.JPG

Backe all in

Backträning behöver inte betyda att man enbart springer uppför diverse olika backar. Man gör sig själv en tjänst om man dessutom tacklar de åt det motsatta hållet, dvs utför. Utförslöp kan vara minst lika jobbigt som uppförslöp. Kanske inte konditionsmässigt, men väl muskelmässigt. Det märks extra tydligt när man springer långa kuperade lopp. Ta t ex Lidingöloppet där många tvingas smyga nedför backarna och till och med backar nedför ibland.

Jag märkte det för egen del när jag sprang Jubileumsmaran och låren var fullkomligt slut i nedförsbackarna (som i mitt sinne skulle vara så lätta och välkomna).

Utmed Årstaviken södra sida finns en kortare sträcka om ca 250 m som både går uppför för att sedan gå direkt nedför. Den sträckan sprang jag åtta vändor och fick således åtta uppförslöp och lika många utförslöp. Jag tog en kortare vila (15 s) efter utförslöpet för att därmed kunna förmå mig själv att pressa på även utför istället för att använda utförslöpet som vila. Blockvilade 60 s efter fyra vändor och detta gjorde jag för att ha bra med kraft under resterande fyra vändor.

IMG_2924.JPG

Supersöndag

Startade med 10 km löpning för att inte missa mitt mål om minst 20 km/vecka. Tycker att löpningen har svängt och att den nu känns mer angenäm igen. Svackan kan ha berott på stress och vad som kändes som tusen timmar på resande fot. Två veckor, fyra städer i fyra olika länder.

På kvällen var det dags för 90 min masterssimning. Ny grupp, ny nervositet. För några år sedan hade det suttit långt inne för mig att ge mig i kast med något liknande. Nu är jag nervös men samtidigt tillräckligt trygg för att även känna mig förväntansfull.

Vilket pass det blev. Det var fullt ös med en härlig mix av frisim, bröstsim och fjäril och jag tror att det kommer att ge mig en skjuts i min simning. Det var dessutom roligt hela vägen rakt igenom och jag riktigt längtar efter nästa söndag.

IMG_2918.JPG

Ett återseende

Det visade sig bli ett kärt sådant när jag igår stack till Tanto och flirtade med blodsmaksbacken. Det blev fyra vändor i backen eftersom jag var tidspressad men fyra vändor är alltid bättre än inga vändor.

Tänkte på tekniken och fokuserade på små, kvicka steg, armpendling och avslappning. Fick ett fint flyt och kände att löpningen satt där den skulle.

Jag hade initialt tänkt att jag skulle springa fler vändor i backen men tiden tillät det inte. Vid sådana tillfällen jobbar jag med kvalitet och gör det bästa utifrån de förutsättningar jag har. Jag försöker inte ta igen missade vändor senare i veckan utan kör vidare enligt planerade pass.

IMG_2862.JPG

IMG_2869.JPG

Fröken Ronja på utställning

Utställningsdebut både för mig och Ronja idag. Det var Uppsala Kattklubb som anordnade utställningen och Ronjas uppfödare var på plats och hjälpte mig och Ronja med alltifrån information inför utställningen till handfasta tips på plats. Heidi hade inrett buren med ett grönt burskynke och mysiga små detaljer som kudde, en vippa och en liten batteridriven lykta.

Ronja var lätt stressad när vi kom in i hallen och det tog ett tag innan hon fann sig tillrätta. Syrran Freja satt i buren bredvid och tjejerna passade på att fräsa åt varandra utan tillstymmelse till igenkänning.

Jag kammade och fixade med Ronja innan det var dags att plocka fram henne till domaren. Freja och Ronja tävlade i samma klass och mot varandra eftersom båda är små sköldpaddor. Enligt domaren var de båda donnorna ”promising”. Ronja hade något bättre ansiktsform medan Freja hade vuxit till sig bättre. Jag upplevde att domaren velade lite kring vem som var bäst för dagen. Slutligen föll valet på Freja som fick utmärkelsen BIV och Excellent 1. Vår duktiga lilla tjej blev Excellent 2.

Jag är otroligt stolt över Ronjas lugna och samlade insats.

IMG_2820.JPG

Transport möter kalas

Efter flera långa dagar på affärsresa i Hamburg kändes det fint att åter kunna snöra på löparskorna och transportlöpa hem från jobbet. Det blev mitt första pass där jag medelst transportlöpning med tung ryggsäck gjorde mitt yttersta för att applicera KALAS-metoden.

Det var knepigt och jag balanserar på en fin fin lina där jag överväger att ge upp redan innan jag börjat. Med löpningen överlag. Jag harvar, sliter och kämpar och trots detta så vill jag varken lyfta på knän eller hälar. Min hjärna verkar inte förstå hur den ska signalera till min kropp att lyfta på knäna och därmed sluta släpa fötterna efter mig.

Jag tog mig sju kilometer och det var inte alltigenom nattsvart även om det kändes mörkgrått lite då och då. Det gick bättre när jag stannade till och gjorde en omstart och jag tänker att om jag fortsätter ”tvinga” in kroppen i detta nya rörelsemönster så kanske det till slut ger sig. Just nu surar benen mest och protesterar. Det vet ju alla att det inte går att lära gamla ben att springa vettigt.

IMG_2784.JPG

IMG_2765.JPG