Månadsarkiv: september 2016

Tystnad och reflektion

Publicerat i Löpning av

Det har inte funnits varken energi eller inspiration i mitt huvud den senaste tiden och jag har låtit mina reflektioner stanna i mitt eget huvud. Ibland ruskar livet om en på ett oväntat sätt och då gäller det att hitta strategier för att möta och hantera en värld som är i gungning. Där har jag befunnit mig den senaste tiden.

Swimrunpass, löpning, simning och ett Lidingölopp har passerat… Idag fick jag rensa skallen och rasta benen under ett lunchpass runt Årstaviken. Det var välbehövligt och välkommet. Luften är så härligt krispig och syrerik nu på höstkanten. 

Boom boom cha-cha-cha

Publicerat i Allmänt av

Hade en jättefin ambition att cykla till jobbet igår. Den var så pass fin att jag lämnade barnen i full cykelmundering. Efter att ha irrat runt på skolgården i ett försök att synka ihop syskonfotografering för barnen var jag sen. Sen som tusan och fick avstyra alla cykelplaner och ta bilen. Jag tar ALDRIG bilen. Men igår tog jag bilen.

Planerade snabbt som attan om till att försöka springa på lunchen istället. Även det försöket magplaskade hårt. Ombytt och redo inser jag att jag inte har med mig skorna. Skorna. Hur kan jag glömma skorna men komma ihåg precis allt annat. De flesta ggr jag glömt något har jag lyckats skaka fram alternativ. En buff har fått agera sport-bh när denna har glömts hemma. Jag har lånat byxor och jag har sprungit utan tröja (men med sport-bh). Jag gör det jag behöver för att springa. Men utan skor är det svårt. Fick avstyra och lomma iväg på en promenad istället.

På kvällen fick jag iaf möjligheten att göra något fysiskt då det var dags för kurstillfälle nummer två på den danskurs jag och Martin går. Nybörjarkurs i 10-dans där vi under de två första lektionerna har fått lära oss grunderna i cha cha. Boom boom cha-cha-cha. Boom boom cha-cha-cha. Ungefär så. Jag känner mig lite bortkommen och har nog inte alltför många dansanta ben i kroppen. Samtidigt är det roligt att som vuxen få lära sig något nytt från grunden (som frisim eller dans). Har ju dessutom med mig Martin så jag slipper göra bort mig ensam. Vilket jag är väldigt tacksam för. 

Coachad

Publicerat i Allmänt av

I söndags var jag på gymmet och körde styrka med Martin som coach och det fanns således ytterst lite utrymme för fusk från min sida. Det var ordentligt djupa knäböj, snygga och starka marklyft och oändligt många repetitioner bröstpress med hantlar (i olika lutningar).

Efter sista övningen ville jag kräkas och darrade som ett asplöv i en sommarbris. Det är första gången jag maxar ut så pass under ett styrketräningspass och jag var rätt skakis resterande del av dagen. Trots detta så kom jag ut på ett löppass i Ellagårdsslingan och lyckades överleva utan att dö trötthetsdöden. Det brukar vara så…samma dag som jag kör styrka brukar jag klara att springa eller simma utan att det känns alltför problematiskt. Brukar kunna vara lite trött i benen vilket resulterar i att farten blir lidande, men det funkar.

Annat var det när jag sprang igår kväll. På schemat stod:

  • 2 km uppvärmning
  • 2×1,5 km tröskel (2 min vila)
  • Nedjogg

Jag var stel som en pinne och hade ungefär 0,2 kraft i benen på en skala mellan 1-10. Uppvärmningen var tung och när det var dags för tröskel ville jag lägga ner redan efter 200 m. Vilket jag givetvis inte gjorde eftersom jag är envis som få. Dealade med mig själv och tänkte att jag kör en intervall men inte mer. Vilket jag givetvis inte heller gjorde eftersom jag är envis som få.

Jag sprang mina två intervaller á 1500 m inom tänkt fartintervall och det gav mig en skön tillfredsställelse. Jag gör det jag tagit mig för att göra. Och jag gör det även om det känns tufft.

I samma veva reflekterade jag lite och kom fram till att jag inte bara sprang med trasiga styrketräningsben. Det var dessutom över 1,5 månad sedan jag körde intervaller senast. Det har varit tävlingar och brustna muskler. Inte konstigt att det känns tungt och jobbigt.

Himlen är oskyldigt blå

Publicerat i Löpning, Simning av

img_0956

Jag tror att jag börjar närma mig det där hejet som jag tvekade inför förra veckan. Hej som i hej vaden, nu är vi nog kompisar med varandra igen.

Jag har sprungit ett gäng pass den senaste veckan och inget har ställt till det så jag är vid gott mod. Det är bra när det stormar under den där oskyldigt blåa himlen och jag behöver min löpning extra mycket. Har utöver löpning lyckats få till både pass i bassäng och pass i öppet vatten. Det kändes rätt häftigt att en söndag i september kunna dra på sig våtdräkten och ta sig en tur i närmsta sjö. Och lika fantastiskt bra kändes det faktiskt att få glida ner i bassängen och dra ett simpass inomhus igår.

 

Swimrun en tisdag

Publicerat i Swimrun av

Tänk att en tisdag i slutet av augusti kan bjuda på en härlig swimrunkväll. Måndagen som passerade innan tisdagen var en av de blötaste i mannaminne och då pratar vi om nederbörd och inget annat. Det regnade, duggade och fullkomligt öste ner om vartannat.


Att då tänka sig att dagen efter ta sitt pick och pack (dvs swimrunbuddy och swimrunutrustning) och bege sig till Rösjön kändes som en potentiellt kylslagen och lerig historia. Såg framför mig hur vi skulle simma i lera för att sedan frysa ihjäl i någon liten vattenpöl. Tarzan (aka Johan) lyckades dock lägga beslag på en av säsongens sista neoprentröjor på Wolff Wear så vi visste att en av oss skulle överleva kölden.

Vi kittade om på parkeringen till Rösjöbadet med halva Täby MTB som publik. Man får inte vara pryd när man är cool swimrunner inte. Vi satte av mot Sollentunasidan för att få upp lite värme innan första simningen. När vi väl klev i vattnet så var det betydligt behagligare än vi befarat och första simsträckan gick tämligen obemärkt förbi. Vi hann dock reflektera över att vi simmade nästintill identiskt avseende fart. Vår navigering var kanske inte lika fantastisk och vi var på väg att bumpa in i varandra vid ett flertal tillfällen.

Vi studsade iväg mot Fjäturen och jag försökte fokusera på att inte stå på näsan när vi sprang över otaliga rötter. Vi hittade dessutom en äng som vi tassade över. Tror att det kan ha varit här som Johan utrustade sina strumpor med små gröna spikes som såg ut som nitar. Väldigt modernt och nytänkande.

Simsträckan över Fjäturen drog jag konstant åt vänster vilket resulterade i att jag var på väg in i Johan vid fler än ett par tillfällen. Vi lyckades ta oss över utan kollision och fortsatte mot Käringsjön. Precis som förra gången så kände vi oss lite vilse. Jag var tvärsäker på att vi sprungit för långt medan Johan menade att vi skulle fortsätta framåt. Det visade sig att min inbyggda gps var icke-existerande och att herr Ahlbergs funkade desto bättre. Han bjussade dessutom på en Snickers. En bra swimrunbuddy, that’s for sure.

Ner i mammutsjön och simma i det bruna vattnet med fem cm siktdjup. Johan tyckte att det var mysigt att passa på att ta en brunvattensjöinpackning och skippade således badmössan. Upp med en härlig känsla av sunkvatten och Snickers i munnen för att därefter kila vidare längs sjöslingan och slutligen komma fram till Mörtsjön. Fick en demonstration i hur man tar sig i vattnet på coolast möjliga sätt. Tydligen ska man liksom rotera åt sidan och skruva sig i. Då är man cool. Jag fick mest bara vatten i näsan.

Försökte spana efter 20 kiloskarparna som enligt uppgift bor i sjön men såg bara vatten och näckrosor innan vi var över på andra sidan. Trippeti trapp och vi tog oss vidare tillbaka till Rösjön där vi hamnade rakt under ett par akrobater som balanserade på en 300 m lång lina. Simmade vidare till en klippa där det var snorhalt och Tarzan fick baxa upp mig ur vattnet för att jag inte skulle ramla ner igen.

Lite skogslöpning mot den berömda udden (som visade sig vara en sten) för att avsluta med något som inte alls kändes som en stark simning eftersom jag återigen ville dra åt vänster. Måste uppenbarligen stärka upp mig så jag inte är lika skev i fortsättningen. Eller så var jag bara sällskapssjuk och ville störa Johan som simmade på min vänstra sida.

Vi joggade upp till parkeringen och lyckades tajma att hela Täby MTB anslöt. Perfekt med publik när man ska kitta av sig all utrustning. Speciellt om man (not me) ska korva sig ur en superläcker neoprentröja lite lagom smidigt. Helt klart en härlig kväll med många skratt.