Kvitto på träning

Som ett brev på posten så är den där idag, träningsvärken. Rumpa, lår och axlar talar alla sitt tydliga språk idag. What have you done, skriker de. Så för att tysta ner dem så sprang jag runt Årstaviken på lunchen.

20140130-155102.jpg

Annonser

Simma på egen hand

Igår fick jag till både backpass och kvalitativ simning och det får det att bubbla av lycka i mig. Jag kunde inte vara med på gårdagens träningstillfälle i crawl eftersom vi inte hade någon barnvakt. Det löste sig genom att jag och M turades om så att jag simmade på egen hand tidigare på kvällen.

Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver strukturera simpassen istället för att ”bara simma på”. Ungefär som när man som löpare harvat sina 5-kmsrundor och behöver ta nästa steg.

Jag känner mig dock lite lost när det gäller att planera och strukturera simpass. Hur ska de komponeras? Vad bör jag fokusera på, osv. Inspirationen till gårdagens pass fann jag på Instagram. Hittade ett pass som jag modifierade till att passa mig och den tid jag hade till mitt förfogande.

Jag satte starttider för 150, 100 och 50 m men fick avvika från dem pga trängsel i bassängen. Försökte dock tänka att jag skulle börja lugnt med 150:orna och sedan öka något på hundringarna för att till sist trycka på ordentligt på 50:orna.

Gårdagens pass
2×100 m insim
6×25 m drills (enarm, catchup, stop’n’go)
2×25 m hårt

4×150 m
4×100 m
4×50 m

150 m avsim

Som jag nämnde så var det trångt i bassängen och det gör mig stressad. Vi hade vissa snabbsimmare som varvade crawl med bröstsim i slow-motion och andra som körde fullt ös medvetslös. Jag blev sparkad och riven av en ryggsimmande man (som simmade på banan bredvid) två gånger och slagen i huvudet av en attacksimmande snabbcrawlare. Det är bra träning att försöka hålla sig lugn i dessa situationer och det är den här typen av kaos som får mig att föredra Tibbles 50-metersbassäng före Mörbybadets 25:a.

20140130-084541.jpg

Pigga ben uppför

Lunchbackar idag tillsammans med en Lofsian och det kändes riktigt bra. Fick dock stressa iväg och klockan ville inte vara med och leka. Blev lite kort uppvärmning så vi började med att springa 30 sekunder uppför och gå 20 sekunder nerför. Detta upprepade vi fyra gånger innan vi joggade ner till början av backen.

Vi varvade sedan långa (2 min) och lite kortare (1 min) och försökte komma så långt som möjligt. Detta upprepades fyra gånger och på de långa var jag nästan uppe på toppen. Sista gången blev jag peppad och tog mig ända upp. Små segrar och framför allt ett trevligt pass.

20140129-170258.jpg

20140129-170304.jpg

Roslagsleden

Jag älskar små äventyr och utmaningar och i lördags var det så äntligen dags att springa den första etappen på Roslagsleden. Vi var en liten patrull om fem personer som satte iväg och stack in i skogen.

Jag blir glad bara av att tänka på hur befriande det är att springa i skogen och att låta stigen och underlaget få bestämma hastighet. Ibland är det den här typen av aha-upplevelser som ger en extra liten energiboost till löpningen. Jag vill springa mer trail, den saken är klar. Det är knöligt och bökigt och sjukt jobbigt ibland, men samtidigt är det så oändligt skönt att bara få släppa loss löparglädjen och köra. Kanske slår det an rätt strängar eftersom jag just nu är lite less på mina gamla vanliga rundor. Det blir slentrian och helt enkelt trist att harva på.

Målet med lördagen var att vi skulle ta oss till Såstaholm där delar av sällskapet skulle övernatta. 14 km skrapade vi ihop innan vi fick duscha och gotta oss i afternoon tea.

20140129-083712.jpg

Vissa dagar…

…skulle jag gärna snabbspola förbi. Jag såg fram mot en relativt lugn jobbdag (för omväxlings skull) men lillfia fick feber igår kväll så jag fick ställa in mig på vab. Natten var som en enda lång mardröm. W var skruttig och vaknade och väckte mig om och om igen.

20140121-190144.jpg

Knappt sex timmars osammanhängande sömn är inte funkis för mig. Jag har släpat mig runt som en zombie hela dagen medan W har varit relativt pigg med sina drygt 38 grader. Jag lirkade, klurade och finurlade för att få henne att titta på film så jag kunde sova. Så fort jag somnade till så var hon där och väckte mig.

Jag hade (i min enfald) trott att jag skulle kunna få till ett kortare styrkepass som kompensation för utebliven löpning på lunchen. Låt mig säga som så att zombies styrketränar inte gärna. De lyfter helst inte ens på benen när de släpar sig fram.

Lugn i yogan

Vi behöver alla sätt att finna lugn. Vissa är lugna till naturen och andra behöver finna mer uttalade strategier för att nå det som skänker kropp och sinne ro. Att få vila i sig själv, sin egen kropp och sina egna tankar.

För min del spelar träningen en viktig roll. Att springa är meditativt för mig och i löpningen når jag många gånger klarhet och avslappning. Om jag vill finna riktigt lugn väljer dock gärna ett yogapass. Jag praktiserar uteslutande hemma men jag har även gått yogaklasser och bikramyoga på ett par olika center. Det är dock hemma jag finner störst harmoni i min yoga. Jag föredrar de mer fysiskt utmanande passen än de som fokuserar på ren avslappning och stretch.

Min främsta källa till yogapass är doyogawithme.com där Fiji McAlpine är min favoritinstruktör. Klasserna är filmade ute i naturen och känns kvalitativa. De är dessutom gratis, vilket är lite smått fantastiskt. Har även testat blandad youtube-yoga, yoga dvd:er och Yogobe men ingen av dessa källor har kommit i närheten av doyogawithme. En liten guldgruva.