Voltvändningar

Att få till voltvändningar kräver träning. Att förstå teorin är kanske inte så svårt, men att omsätta alla dessa små steg kan vara nog så utmanande. Min största utmaning är tajming i andning och själva vändningen.

För att bli bättre och slipa på dessa vändningar så krävs det att man nöter tekniken. Jag har som riktlinje att jag ska voltvända när jag simmar sammansatt och även med paddlar. Det som kan ge tekniken extra skjuts och öka självförtroendet är att dedikera ett helt pass till att öva. Inte så mycket fokus på att simma, utan mer fokus på att vända.

Det kommer kanske att kännas obehagligt i näsan, för hur duktig man än är på att blåsa ut så kommer vatten sippra in. Man vänjer sig och som någon klok person sa någon gång ”man blir bra på det man tränar på”.

Backarna tar aldrig slut

De finns där ute och väntar på dig. Tänk vad härligt det är att veta att man stärker upp massor av bra muskler genom att springa uppför backen gång på gång.

Kan väl lugnt säga att det antagligen ser ut som att jag stapplar uppför backen. Inte mycket till graciöst löpsteg där inte. Men jag gör det, gång på gång och jag försöker tänka teknik och stolt hållning.

Mina goda och glada löpvänner.

20131127-200511.jpg

Måndagssim

Min måndagssimning hängde på en skör tråd ett tag när det kom rapporter om magont från skolan. När jag väl kom hem hade magontet gått över och middag hade ätits med god aptit. Phew.

Passet lades upp enligt följande.
100 m insim
200 m sammansatt
150 m med dolme
100 m paddlar
50 m tryck
300 m sammansatt
200 m sammansatt
150 m med dolme
100 m femandning
50 m tryck
100 avsim

Jag fegade lite med voltvändningarna under trehundringen eftersom det låg en annan simmare precis bakom. Varför gör folk så (nr 1)? Lämna lucka och ta det lugnt. Bedömer du att du kommer simma bra mycket snabbare så lämna en ännu större lucka.

Strax därefter är jag ensam på banan tills tant nummer ett dyker upp och bröstsimmar mitt i banan (i slowmotion), trots att det finns fyra nästintill tomma banor till. Varför gör folk så (nr 2)? Respektera de som vill simma lite fortare på samma sätt som de får respektera de som vill simma långsammare. Välj bana därefter och lägg dig inte mitt i banan.

Tant nummer två glider sedan in i ljusrosa badmössa och flyter på rygg för att sedan ställa sig och vända mitt i banan. Varför gör folk så (nr 3)? Ställ dig inte upp mitt i banan.

Jag gav upp och bytte bana men är fortfarande lite arg på mig själv för att ha vikt mig så lätt. Lite sunt förnuft ska man väl ändå kunna förvänta sig även av gamla tanter.

20131125-224131.jpg

Nyttigare gott

Det är många som tipsar om olika varianter av fröknäcke och det är inte svårt att förstå när man väl har testat. Löjligt enkelt att baka och gott som snacks eller som mellis med lite jordnötssmör.

Fröknäcke
1 dl majsmjöl
0,5 dl linfrö
0,5 dl solrosfrö
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl solros eller rapsolja
1 dl kokande vatten
Havssalt

Blanda alla ingredienser (utom saltet) och låt stå en stund. Tryck ut mellan två bakplåtspapper och strö på havssalt. Grädda i ca 50 min i 150 grader. Låt svalna och bryt i bitar.

Vill jag istället snacksa på något sött så är det nöt- och daddelbollar som går hem hos mig just nu.

Nöt- & daddelbollar
1,25 dl cashewnötter eller mandlar
1 dl urkärnade dadlar
Smaksättare (t ex lite frysta eller färska bär, kakao eller något annat du tycker om)

Lägg nötter och daddlar i blöt i varsin skål i ca 15 min. Ta upp nötter och daddlar och lägg över i en bunke. Spara en liten del nötter som du grovhackar. Mixa dadlar och nötter till en kräm. I med de grovhackade nötterna och bär (eller annan smaksättare). Rulla bollarna i kokos och förvara i kyl eller frys.

Jag brukar förvara dem i frysen eftersom de tinar snabbt. Kan väl tillägga att jag hade lite svårt för bollarna i början när jag var ovan vid smaken. Hjärnan var inställd på chokladbollar men fick något helt annat. Nu tycker jag att de är grymma som mellis eller efter träning.

20131124-190543.jpg

Blandade backar

Så i torsdags fick jag till ett backpass och jag tror bestämt att jag närmar mig målet (tror till och med att jag redan är där) att bli kompis med att springa backe. Det är tungt och tufft, både mentalt och fysiskt, att springa backe. Det gäller att bestämma sig för att man kommer klara det och lägga upp en strategi i form av hur många backar man ska köra. Om man inte har bestämt sig innan man ger sig ut är det väldigt lätt och frestande att modifiera den där planen och sänka antalet intervaller.

Är det första gången man kör backe så tycker jag dock att man kan känna sig för lite. Det kan vara svårt att veta vilken fart och hur många backar som är rimligt att köra. Sedan finns det ju många olika sorters backar. Branta, flacka, korta och långa. Jag tycker om att variera mig och ibland köra långa och branta, ibland långa och flacka, korta och branta osv.

I torsdags körde jag i en relativt brant och lång backe. Där gäller det att vara taktisk och inte gå ut för hårt (och att värma upp kroppen innan i ca 10 min). För att ge mig själv mental pepp så körde jag åtta backar där jag varvade långa (1:45) och lite kortare (1:20). Det gjorde att det kändes mer överkomligt att gång på gång kräma ur benen.

Det var tungt, kanske delvis pga att jag sprang utan sällskap. Just backar tenderar att kännas lättare att genomlida om man har ett par vänner som peppar (och som man själv kan peppa) vid sin sida. Halvvägs in i passet la dessutom min telefon av och jag fick således kämpa på utan hjälp av musik. För att fokusera på annat än att det var jobbigt började jag aktivt tänka på min teknik. Stolt hållning och att inte sjunka ner med höfterna, jobba med armarna och små steg.

För att sammanfatta min syn på backar:

  • Bestäm i förväg hur passet ska se ut avseende upplägg (varierande längd, pyramid, stegrande osv) och antal intervaller.
  • Variera dig och spring i olika typer av backar.
  • Värm upp ordentligt innan.
  • Spring med en kompis.
  • Tänk på tekniken.
  • Var inte rädd för att träna utförslöp också.

Ur fas

Ibland krävs det inte mycket för att det ska kännas som att all energi försvinner ur en i ett nafs. Vissa dagar står man stadigt som en orubblig klippa för att i nästa sekund bli till en skör skapelse som inte klarar minsta lilla vindpust.

Att jag i sista sekund tvingades ställa in mitt efterlängtade simpass på temat distans igår fick en sådan effekt på mig. Besvikelsen sköljde över mig och jag fullkomligt vräkte i mig glass i något sorts försök att trösta mig själv. Det är märkligt hur till synes små händelser kan skaka om ens värld och hur känslor ibland kan tyckas oproportionerligt starka i förhållande till vad som triggat dem.

Årstaviken runt

Årstaviken runt idag och mina ben var raka motsatsen till pigga. Kändes som att jag hade blyvikter runt fotlederna och mantrat fick vara att det var okej att jogga fram. Jag kan inte riktigt förklara varför jag tyckte det var en bra idé att springa idag när jag senast igår beklagade mig över att mina ben var slutkörda efter backar och ett tufft crawlpass med mycket benstyrka. Kanske trodde jag att de magiskt skulle återhämta sig i turbofart. Mer sannolikt var nog att jag inte tänkte så noga, vilket inte är så schysst mot mig själv eller min kropp.

Dagens ledord får således bli, jag behöver träningsvila och ska sluta ignorera kroppens signaler.