Två dagar sedan min tvåmilare och jag känner mig fortfarande lite vimsig och matt. Tycker att det är svårt att få i mig tillräckligt med energi i samband med och framför allt efter långpassen. Efteråt är jag sällan hungrig utan dras ofta med en bråkande mage och ett lätt illamående. Annat är det nu dagarna efter, nu kan jag äta hur mycket som helst utan att fylla den kurrande magen. Problemet är att det känns som att skadan redan är skedd och som att jag försöker fylla ett såll.

Jag måste hitta bättre sätt att förbereda och pressa i mig mat, för att gå runt och känna sig urlakad i flera dagar känns som ett rätt uselt alternativ.

Det underbara vädret igår bjöd på pulkaåkning, varm choklad och värmande vårsol tillsammans med familjen.

På eftermiddagen fick jag även till ett långpass på egen hand och benen rullade på bra. Drygt 23 km lyckades jag skramla ihop och måhända var det en lite för stor ökning mot föregående veckors modesta 15 km, men jag gick på känsla och en önskan att få bevisa för mig själv att jag kan hantera längre distanser. Resten av kvällen var jag halvt död.