Tisdag och fortfarande tagen av min tvåmilare

Två dagar sedan min tvåmilare och jag känner mig fortfarande lite vimsig och matt. Tycker att det är svårt att få i mig tillräckligt med energi i samband med och framför allt efter långpassen. Efteråt är jag sällan hungrig utan dras ofta med en bråkande mage och ett lätt illamående. Annat är det nu dagarna efter, nu kan jag äta hur mycket som helst utan att fylla den kurrande magen. Problemet är att det känns som att skadan redan är skedd och som att jag försöker fylla ett såll.

Jag måste hitta bättre sätt att förbereda och pressa i mig mat, för att gå runt och känna sig urlakad i flera dagar känns som ett rätt uselt alternativ.

20130226-173034.jpg

Annonser

Längsta passet detta år

Det underbara vädret igår bjöd på pulkaåkning, varm choklad och värmande vårsol tillsammans med familjen.

På eftermiddagen fick jag även till ett långpass på egen hand och benen rullade på bra. Drygt 23 km lyckades jag skramla ihop och måhända var det en lite för stor ökning mot föregående veckors modesta 15 km, men jag gick på känsla och en önskan att få bevisa för mig själv att jag kan hantera längre distanser. Resten av kvällen var jag halvt död.
20130225-081728.jpg20130225-081748.jpg20130225-081758.jpg

Uppsving

Förra veckan var misär och jag var sjuk mån-sön. Har aldrig varit sjuk så länge under hela mitt liv, varken som vuxen eller barn. Till råga på allt var Wilja också sjuk så familjen var inte på topp, vilket har varit ett genomgående tema sedan nyårsafton.

Well, den här veckan har varit mer åt det positiva hållet och vi har varit mer eller mindre friska. (Om man bortser från öronont hos Lowa i måndags och att Wilja kräktes inatt.) Inser nu när jag skriver att det känns märkligt att skriva att jag ändå anser oss vara mer eller mindre friska, men det känns faktiskt så. Lite kräk och halsont är ju en baggis.

Träningsveckan har varit riktigt bra och jag har lyckats få till en varierad och väldisponerad träning. Jag tränar (för det mesta) det jag tycker är kul. Undantaget är löpningen som jag just nu har svårt för. Jag känner prestationsångest och stress inför maran och det får lusten att sticka ut och springa att sjunka som en sten till botten.

Jag borde springa mer för att träna inför maran men jag vill göra så mycket annat också. Jag vill och jag vill inte…

Sjukt trött på sjukdomar och vinter

Den här vintern tycks vara för evigt. Den har varit kantad av sjukdomar och jag kan ärligt säga att det känns som att jag går på knäna. Då är det inte ens jag som varit mest sjuk, utan resten av familjen. Sjukdomarna har avlöst varandra och vi har betat av vattkoppor, kräksjuka, influensa, förkylningar och feber som aldrig tycks ge med sig.

Nu är jag själv sjuk och känner att det måste få räcka nu. Jag/vi orkar inte mer. Under den här vintern har vi haft fler sjukdagar än vi haft totalt sedan Lowa föddes för snart sex år sedan. Vet inte hur många fler vaknätter med febriga, kräksjuka eller hostande barn vi klarar. Det räcker nu.

Det har varit rekordmycket snö och vi har åkt pulka en gång. Resten av tiden har någon varit sjuk, vilket säger rätt mycket om hur illa det är och har varit. Om vi verkar asociala så beror det inte på att vi väljer bort att umgås. Vi brottas bara med denna evighetslånga vinters alla sjukdomar…

20130213-130311.jpg

Mastodontpasta på Piatti

Ett glas vin och världen snurrar en aning. Kanske en kombination av intensivt och koncentrationskrävande jobb och hård träning de senaste fyra dagarna. Kanske ovanan att dricka alkohol. Hursomhelst så känns det välförtjänt.

Kan tilläggas att jag tog mig an en mastodontpasta med hummer på Piatti. Pastan vann.