Vädret är minst sagt omväxlande på vår semester. Ena stunden sol och i nästa sekund ösregn. Min förkylning håller i sig, men jag är feberfri sedan idag.
Vi myser i fulla drag och har varit på gigantiskt lekland i Malmö, botaniska trädgården och domkyrkan i Lund. Vi utforskar och upplever och har det allmänt bra. Imorgon kanske jag får träna lite…kanske…eller så fortsätter jag njuta av att bara ta det lugnt och umgås med mina fina.
Jag har ju aldrig feber, vad är det här? Tusen nålar i huden och ont i öron, hals och huvud. I hate this!
Till råga på allt snodde W alla mina näsdukar och spolade ner de i toaletten. Misär…
…med en attackförkylning. Finns inget ord som bättre kan beskriva det jag drabbats av. Igår anade jag ytte pytte halsont, men det kunde lika gärna ha varit efterdyningar från en kallsup. Hade en trevlig kväll med spontanmiddag i kvällsol tillsammans med familjen Petersson/Granström och anade föga vad som väntade.
När jag vaknade imorse rådde det knappast något tvivel om att jag blivit sjuk. Huvudvärk, halsont, snuva och en tung kropp. Har feberkänningar och mår allmänt dåligt. Skräp, jag har ju semester nu.
Igår fick jag hämta ut min GP Moodlite Globe som jag ska testa å Smartsons vägnar. Lampan var större än jag trodde att den skulle vara och riktigt häftig. Jag gillar att man kan välja färg, styrka och effekter. Både W och L tyckte det var superspännande med en lampa som kan ändra färg och som man dessutom har en fjärrkontroll till. Det är dessutom toppen med en lampa som är slagtålig, tål vatten, och lätt kan flyttas runt eftersom den är uppladdningsbar. Man vet aldrig vad vårt minsta lilla yrväder lyckas med så alla dessa egenskaper passar utmärkt i vårt hem.
På kvällen fick lampan följa med in till barnen och fungera som nattlampa.
Surar över att jag inte kommer att kunna springa Bellmanstafetten med jobbet och att de Inov8 X-talon 190 jag beställt på nätet var för stora trots att jag mätte fötterna och följde storleksguiden. Enligt guiden ska jag ha storlek 6 eftersom mina fötter är 24,5 cm långa, men när jag provar skorna har jag nästan 1,5 cm till godo. Känns inte som att den här typen av minimalistisk sko ska ha så mycket extrautrymme framtill?
Skönt med en liten minisemester i Hampetorp. Igår sprang jag och M en runda på 8 km och det var tungt. Behöver kanske återhämta mig lite från löpningen ett tag. Fick även bada och plaska i Hjälmaren, 19,2 grader. Det var inte särskilt kallt men jag frös som bara den när jag kom upp och börjar överväga våtdräkt på Ångaloppet. Känns bara surt att införskaffa något som jag antagligen inte kommer använda överdrivet mycket…
Har blivit utvald som testpilot hos Smartson för GP Moodlite Globe. Ska bli spännande att få hämta ut paketet och börja testa mysbelysningen. 🙂
Idag pinnade jag ut på lunchen och i väntan på mina nya Inov8 så håller jag mig till asfalt och grusvägar även om jag sneglade in mot lite schyssta skogspartier. Framför allt försöker jag vänja kroppen vid varierad löpning där det går både upp och ner och på olika underlag.
Man skulle kunna tro att mitt marathon sugit musten ur mig, men så är inte fallet. Söndag var jag visserligen mer eller mindre däckad med ömmande ben och en ofantlig trötthet. Ville sova, sova och sova lite till. Antar att det har med kroppens återhämtning att göra. Köpte kylande gel på Apoteket och höll mig i horisontalläge.
Måndagen fick också gå i återhämtningens tecken då benen fortfarande var lite ömma och stela. Men lusten att springa mer fanns där hela tiden och det tar jag som ett gott tecken på att jag tacklade min utmaning med förnuft. Jag tog det lugnt och undvek att stressa och pressa för att uppnå något specifikt tidsmål.
I tisdags rastade jag benen i sågspånen på Polishögskolan. Jag studsade fram och kände en otrolig löpglädje. Tror jag ska sluta titta på min pulsklocka och låta kroppen styra framöver.
Idag mötte jag upp Sofia för ett simpass inför Ångaloppet. Vi hade förmånen att få bli coachade av Roger och det var tacksamt att få lite tekniktips. Jag kan inte påstå att jag var någon fena på crawl, höll på att dö av andnöd varvat med kallsupar flera gånger om. Sofia var däremot en riktig stjärna och det är tur det, då kan hon rädda mig när jag nästan drunknar under loppet. Det är jobbigt att simma och framför allt är man helt slut efteråt.
Tror jag måste stålsätta mig och träna mer simning, den saken är biff.
Känner mig oövervinnelig, jag har sprungit mitt livs första marathon!
Linda Doktár 