Månadsarkiv: april 2015

Tankar om att cykla

Publicerat i Mountainbike av

   Det här med transportcykling. Det är ju genialt att klämma in som vardagsmotion. I teorin alltså. Och säkert även i praktiken om man:

  1. Har en vettig pendlarhoj
  2. Är van att cykla längre än fem minuter till tåget

Punkt 1 och 2 kanske inte behöver vara uppfyllda om man inte har sådär jättelångt till jobbet. Antagligen inte alls. Jag har 18 km till jobbet och uppfyller varken punkt 1 eller 2. Att vardagsmotionera på en fet mountainbike 18 km till jobbet är pissjobbigt. Fast jag känner mig alltid väldigt nöjd när jag kommer till jobbet. När jag kommer hem brukar jag vara helt slut. Nere för räkning. Jag brukar vara sådär utslagen som jag ibland kan vara efter ett extra långt långpass.    

Slänger suktande blickar efter alla som svischar förbi mig på racers och tänker att det är där farten och enkelheten sitter. Jag behöver en racer för att det ska sluta vara pissjobbigt att cykla till och från jobbet. Att det är cykeln det hänger på och inte mina obefintliga cykelben, det är ju givet.

Dipp

Publicerat i Crawl, Löpning, Mountainbike av

Har en släng av motivationsdipp. På de flesta plan bortsett från löpning och jag tror att det hänger samman med en längtan efter att vara utomhus. Kanske är det även en släng av ålders-/identitetskris. Vad vill jag syssla med egentligen och vad är det jag drömmer om.
  
Löpning fungerar som terapi just nu och jag går runt och längtar efter nästa löptillfälle. Simningen hamnar dessvärre på den andra delen av listan. Motivationsbottenlistan. Trots det tvingade jag iväg mig själv på simträningen igår kväll och det gick bättre än vad jag hade trott och var roligare än väntat. Men jag längtar ändå inte efter att simma. Tur att min Engadin-kamrat kompletterar mig och älskar simning. 
 
Att jag är en periodare är dock ingen nyhet så förhoppningen är att det vänder och att jag fortsätter harva på tills det gör det. Har även premiärcyklat till jobbet idag och kanske kan ett sådant genidrag få mig att slå in på en mer motiverad väg.

Glad dag

Publicerat i Familjen, Trädgård av

Vissa dagar är fyllda av så mycket glada saker att det (nästan) kan fylla mitt glädjeförråd i en månad.

Vi har börjat vår jakt på nytt kök och var på besök hos en köksleverantör och pratade luckor, vitvaror och annat under ett par timmar imorse. Att tänka att vi äntligen (efter åtta år i huset) ska få bygga ”vårt” kök känns fantastiskt.

Sedan en sådan sak som att vårsolen skiner här i Stockholm och att jag fick dra på mig trädgårdshandskarna och beskära rosbuskarna. Sådant gör mig glad. Och att få sitta i solen med en kopp kaffe och bara mysa medan Wilja springer runt barfota och plockar blommor.

I mitt glada tillstånd plockade jag fram chinsbaren och testade med handflator både framåt och bakåt. Fick även ett ryck och skrev teoriprovet från löpcoachutbildningen i förra veckan.

Nu låter det som att jag haft en väldigt aktiv dag men känslan är att jag haft en dag med välgörande återhämtning.  

   

Womens Health Halvmarathon

Publicerat i Löpning av

Den där halvmaran som jag liksom slängde in i förbifarten visade sig bli en lärorik historia. Detta var min första halvmara i loppsammanhang och jag har verkligen inte tränat specifikt för loppet. Jag maler på och samlar kilometrar och backar. Jag samlar inte fart och det märktes rätt tydligt idag.
  
Just nu spinner dessutom livet på (jobb och fritid) i ett tempo som inte är riktigt hållbart för mig och jag ligger back många timmar i återhämtning och vila. För att vara snäll mot mig själv så har jag försökt intala mig att dagens lopp inte var något att hänga upp sig på. Halvmara på Djurgården istället för att nöta långpass hemmavid. Lattjo lajban och låta kroppen styra.

Well, det blev inte så. Jag är mästare på att ändra förutsättningarna för mig själv längs vägen, vilket alltid resulterar i att jag misslyckas och blir besviken på mig själv. Vilket gör mig ännu mer förbannad på mig själv.

Startade fint med en fin känsla men gick (i klassisk Linda-stil) ut snabbare än jag hade tänkt. Låg mellan 1:59-gruppen och 2:09 och tänkte att det här går fina fisken. Tills jag gick mig tom på energi runt 12,5 kilometer och 2:09-gruppen passerade mig. Ungefär samtidigt bröt jag ihop mentalt eftersom målet om att springa in under 2:10 (vilket jag tydligen satte upp under loppet) sprang ifrån mig. Blev dessutom återigen förbannad på att jag tyckte farthållarna envisades med att hålla ett högre tempo än de borde. 10 sekunder snabbare per kilometer är mycket när man ligger på gränsen.
  
Jag hittade dessutom på målet att inte gå någon gång längs loppet vilket jag också misslyckades med ungefär i samma veva som min mentala kollaps. Jag började gå. På platten. Eftersom jag redan var så jäkla misslyckad. WTF!? ”Jag är så jäkla dålig så jag klarar inga mål jag sätter upp.” När sådana tankar maler är det inte helt lätt att bryta sig ur. Jag hade några kilometrar där jag fick frossa, gick i uppförsbackar och svor för mig själv och undrade hur f-n jag är funtad som springer lopp. Självplågeri på hög nivå.

Jag messade Martin för att beklaga mig när det var 3,5 km kvar till målet. Han svarade att det var underbart att gå i det fina vädret och jag fick kraft av att ha fått gnälla lite. Började återigen springa men fick varva med lite gång någon gång eller två. Vid 1 km kvar så gick jag ikapp en tjej som powerwalkade och vi tog ett gemensamt beslut om att springa i mål. Det blev min snabbaste kilometer och alla dumma tankar om min egen uselhet var som bortblåsta. 

 
Jag är helt övertygad om att jag kan göra en snabbare halvmara om jag tränar dedikerat för det och har det som ett mål jag brinner för. Det har jag inte nu, så att jag i min enfald får för mig att jag trots detta ska springa turbosnabbt är inte realistiskt. 

På väg hem messade jag min vän Annika som är coach och sa att nu måste jag börja jobba med min mentala inställning och att sätta realistiska mål. Jag vill vara min egen bästa supporter när jag springer, inte min främsta fiende. 

Träningsvärk med stort T

Publicerat i Träning av

 

 Min kropp lider av ohygglig träningsvärk som inte på något sätt kan anses vara lokal. Den är överallt. I varenda liten muskel och att gå i trappor, öppna dörrar, sätta upp håret och hosta är smärtsamt. 

Jag gillar träningsvärk generellt men massiv träningsvärk överallt är på gränsen till outhärdligt. Förstår inte för mitt liv hur jag ska kunna simma ikväll när rotationer i axlarna får det att bränna likt tusen eldar i axlar och rygg. Vi ska inte tala om att försöka ha båda armar i streamlineposition. Jag är för tillfället oförmögen att räta ut armbågarna. 

Jag har PT-Ingas cirkelpass och Rubins plyopass (samt min träningsglada kropp) att tacka för denna temporära smärtattack. Tack!

Hög på kunskap

Publicerat i Löpning, Träning av

Det har nog aldrig hänt mig tidigare att tre dagar i skolbänken har känts så inspirerande och energifyllda som de senaste tre.

Jag gick löpcoach steg 1 (inriktning grupper) för ett år sedan och har sedan dess längtat efter steg 2 (inriktning individ/personlig träning). Steg 2 är bland det roligaste jag har gjort. Hela mitt väsen spetsade öronen och sög i sig kunskap om konsultintervju, löpteknik, programskrivning, biomekanik, spänstträning och rehabträning. Vi fick dessutom praktisera intervju, pt-löppass, plyometrics och stabiliseringsövningar. Jag fullkomligt älskade varenda stund och det blir allt tydligare vad som är ”min grej” och vad som fyller mig med glädje och motivation.

Utöver ett inspirerande kursupplägg så lärde jag känna och fick hänga med ett gäng härliga löpcoacher som jag hade väldigt roligt med. Det är fascinerande hur ett intresse kan föra samman människor med olika bakgrund och olika sysselsättning, och hur mycket utbyte man kan ha av dessa möten. Känner mig lyckligt lottad som fått gå utbildningen och som fått träffa dessa goa människor. Det har gett mig ny energi, insikt och en längtan efter att drömma stora drömmar.


Elin visar sin spänst under plyopasset.


PT-Inga slängde ihop ett cirkelpass och Maja kör chinsträning som en del i passet.

Alive and kicking

Publicerat i Allmänt av

Senaste veckan har varit galen. Jag mår sådär när veckor blir galna och då kan man såklart undra vad jag lägger in i begreppet galen vecka. En galen vecka är när jag tvingas släppa på rutiner och anpassa mig till en (för mig) icke vanlig vardag. Under veckan har jag rest i jobbet. Måndag till tisdag spenderades i Hamburg och på torsdagen tog jag fakirflyget till Oslo och kom hem sent samma kväll. 

Det här kan ju låta exotiskt och spännande och jag vet att det finns många som älskar att resa i jobbet. Jag sållar mig inte till den skaran. Det kan vara helt okej och roligt att resa men det tar otroligt mycket på mina krafter. Långa dagar och att vara knivskarp i sin koncentration är helt enkelt krävande. Ytterligare följder av att resa med jobbet är att jag sällan kan träna. 

Nu tänker någon, det handlar om att prioritera och det är klart att man kan träna även när man reser. Ja och nej. Man kan absolut träna när man reser, men om man jobbar runt 12 timmar inklusive restid så tillåter inte min kropp att jag tränar. Den orkar helt enkelt inte det.

Nu toppar jag denna galna vecka med något av det bästa jag vet, en tredagarskurs i löpcoachning. Hade det varit någon annan kurs så hade jag antagligen brutit ihop av trötthet och hemlängtan (det är inget roligt att vara borta från familjen så mycket som jag har varit den här veckan). Nu riktigt gottar jag mig och kursen är bara så kul.  

På Hans Im Glück har man björkar som inredning

  

Styrka i Hamburg

  

Blixtlåshus i Hamburg

 

Utslagen på en parkbänk

Publicerat i Allmänt av

Blev tipsad om en ny backe av fröken Steinsaphir och resultatet blev ett vidrigt och samtidigt fantastiskt stärkande backpass idag. Jag sprang till Trekanten i Liljeholmen och påbörjade mina långa intervaller upp mot Nybohov. Till en början rätt flackt för att efter en skarp sväng bli desto brantare. De första två intervallerna tog runt 2:30 upp och lika lång tid ner. Intervall tre och fyra bytte jag backe efter den skarpa svängen och tog en brantare väg upp. Klockade in dessa två intervaller runt 2:45 och trots att de var lika långa som de första två så sög de musten ur mig eftersom de var brantare. Något typ av pannben tror jag ändå att jag bygger för när jag kom upp efter fjärde vändan ville jag nästan göra mig av med både frukost och mellis. Lyckades häva det hela genom att lägga mig på en parkbänk. Stil och finess, that’s me.

För att runda av dessa backar så tog jag två vändor i backen upp mot Nybohovs vattenreservoar. Här kan vi snacka brant backe och på ca 180 meter klättrar man nästan 50 höjdmeter. Vi pratar gåintervaller och det värmde och brände rätt fint i låren vid det här laget. Känslan satt kvar även på vägen tillbaka till kontoret och benen var stumma som två stockar. Utöver trötta ben så fick mina vrister jobba både uppför och för att hålla emot på väg nedför. Något som ger sig till känna nu på kvällen och jag har tassat runt med kompressionsstrumpor sedan jag kom hem.

 

Nu på kvällen tycker jag mig dessutom ana ovälkomna stickningar i halsen så jag plockade genast far min flaska Coldzyme som jag fick på Blogger Boot Camp. Nu håller jag tummarna för att det gör susen och att jag slipper förkylning.

IMG_5970

Jag har slagit rekord

Publicerat i Allmänt, Löpning, Simning av

 

I antalet hårtvättar per dag. Skämt åsido så är jag inte mycket för att prata rekord, farter, tider eller hur tunga vikterna var. Jag är helt enkelt inte särskilt mycket för att jämföra mig med andra och är inte heller intresserad av att någon annan ska använda mig som måttstock för vad som är bra eller dåligt. Återigen skrev Petra Månström på maratonbloggen en fantastisk text som jag nickade instämmande till.

Det var en text till en bild på instagram som talade om det här med att vara löpare. Att det finns folk som tycker att man inte är löpare om man inte springer milen på en viss tid eller tränar på ett visst sätt. Precis som Petra skriver så är det ibland svårt att inte ta till sig eller bli ledsen av sådana åsikter. Personligen ser jag mig själv som löpare trots att jag lätt faller in i att förminska och ursäkta mig själv när löpning kommer på tal. ”Jo, jag springer en tre, fyra pass i veckan men jag är inte snabb.” Jag tränar just nu på att sätta punkt innan bisatsen för vem är jag att bedöma eller kritisera vad som är snabbt eller inte (och spelar det någon roll). För någon är det en bragd att ta sig ut på 3 km lugn jogg och för någon annan är det att springa milen under 60 min. Alla är vi bra på vårt sätt.

På samma sätt stör jag mig fortfarande något otroligt på den kommentar som Sofia fick på en bloggpost efter att vi hade simmat 10 000 m strax innan jul. Vi valde att dela upp passet i fyra delar om 2500 m med kortare paus mellan passen. En trevlig dag i simhallen med målet att simma totalt 10 000 m, dvs 10 km, en mil. Något som är en utmaning för oss som tog våra första crawltag för ett par år sedan.

Kommentaren löd något i stil med ”Att simma 10 000 m på det sätt ni gjorde gills inte. Vi simmare har simmat 10 000 m sedan tidernas begynnelse och då gör man det 100×100 m med en viss starttid och kanske något toastopp. Fika och lunch!? Det är ju som att dela upp ett marathon i flera delar och vila däremellan.” Well, I beg to differ. Den här typen av nedlåtande kommentarer borde åka rakt ned i soptunnan, men ändå triggar det mig att bli lite (eller ja, ganska så mycket) arg. Varför finner vissa människor nöje i att trycka ned någon annan? Jag tror mer på att uppmuntra och peppa än att försöka bevisa att man är bättre än någon annan.

Med det sagt så slog jag i alla fall rekord i antal hårtvättar igår. Första tvätten efter plask och lek med barnen på badhuset, andra tvätten hos frisören och tredje tvätten efter simning med mastersgruppen på kvällen. Det mina vänner, det är ett rekord.

Ingen TI, inget långpass

Publicerat i Allmänt av

Ingen TI igår kväll och inget långpass idag. Igår hade jag någon sorts djup skrovlig hosta och var så trött efter att ha vallat påskkärringar att maken fick ta min plats på testa TI med simcoachen i Gubbängen. Det var han och ett gäng triathlontjejer, typ. Hursomhelst så var det ruggigt skönt för mig att få stanna hemma och slappa med tjejerna.  

Glad påsk

  Halva dagen idag har jag varit under isen med migrän. Fy f-n för huvudvärk och migrän. Försökte mota bort huvudvärken med kaffe, mat, vila, migränmedicin (receptfri och receptbelagd) tills jag gav upp och hängde med familjen ut på shopppingtur. Visade sig vara ett typiskt dåligt val och så fort vi kom hem var jag tvungen att lägga mig igen. Två timmar djup sömn senare var all migrän som bortblåst. Det går inte att beskriva lättnaden i att vakna efter ett migränanfall och känna sig hel och ny igen.