Blomster- /fruktbröllop

Igår firade M och jag fyra år som gifta och det var min tur att bestämma vad vi skulle göra. Jag är lite förälskad i skärgården och trivs nära vattnet. Det blev därför en smarrig drink på Cadierbaren, båttur till Gåshaga och därefter mysig middag på Gåshaga Sealodge.

Fyra år som gifta och sju år som ett par. Tiden flyger när man har roligt och som världens bästa Lowa uttryckte det: ”Visst är det härligt att man är två när man älskar varandra.”

20120628-090118.jpg

20120628-090210.jpg

20120628-090133.jpg

20120628-090154.jpg

20120628-090201.jpg

Vad gör man när barnen matvägrar

L har just fyllt fem år och har bestämt sig för att matvägra om hon inte får fiskpinnar. Vi står helt handfallna och har provat alla knep. Vi har bråkat, gett efter och låtit henne vara. Inte konsekvent för fem öre, men vi har inget att sätta emot längre.

Vet att jag var likadan när jag var liten men det är en liten tröst när man är mitt uppe i det. Hoppas det går över..,

Det går utför

Det känns som att jag blir sämre och sämre på löpningen. Har noll disciplin på långpassen och stannar och går i tid och otid vid minsta tecken på ansträngning. Jag vet ju att det går upp och ner under långpassen men jag är mentalt svag och ger upp direkt hi stället.

Kortpassen är hemska och jag får slita som ett djur och får ändå ingen utväxling. Jag måste vara fel ute på något sätt, vad gör jag fel?

20120624-194243.jpg

Femårskalas

Kalas i kvadrat. Igår var delar av släkten här och firade finaste Lowan som fyller 5 år på tisdag. Jag gjorde min allra första sugarpaste-tårta med jordgubbsmousse och vit chokladmousse. Slog på stort och gjorde cake pops dessutom.

Lowa hade en toppendag fylld med fina presenter såsom Barbiedocka, spel, Lille-Skuttdocka, Bamsesaga och massor av lek med kusinerna Roy, Mio, Tea och Vidar. Och lillsyrran såklart.

Idag var det barnkalas med temat prinsar och prinsessor och det var en härlig blandning av prinsessor, riddare, kungar och sjörövare som dök upp. Det smaskades på glasstårta, kakor och bullar och lyckan var stor över alla fina presenter. Kan säga att det var fullt ös här hemma med tanke på att det ösregnade och vi hade tio vilda femåringar, en tvååring och två ettåringar på besök.

20120617-203742.jpg

Parloppet 2012

Fy fasen vad jag ogillar distansen 5 km i loppsammanhang. Jag ogillade iofs Milspårets 10 km också, så kanske är det lopp jag ogillar!?

Det regnade en del innan start igår, men jag kan tycka att det är rätt härligt att springa i lite regn. Fick provspringa lite av banan när Martin och jag transporterade oss från parkeringen i Haga Norra till starten i Haga Södra. Det kändes bra och jag minns att jag tänkte att jag hade tur som skulle få samma backe ner i slutet av mitt vänstervarv av loppet. Tänkte inte lika mycket på att detta även innebar lika mycket backe uppåt på något annat ställe…

Vi mötte upp Johan&Jessica och värmde upp tillsammans innan vi begav oss till start. Starten gick långsamt trots att vi inte var särskilt många och banan var bred. Jag kryssade fram mellan människorna och känslan var inte alls samma som på Milspåret. Här rusade jag förbi istället för att bli omrusad. Höll ett fint tempo strax över 5 min/km och var förvånad över hur bra det kändes trots ömma och trötta ben efter söndagens 30 km.

Allt var frid och fröjd och efter ca 2 km började jag hålla utkik efter Martin. Skulle tippa på att vi möttes ungefär halvvägs, men sedan tog det tvärstopp i två mördarbackar, varav en brant rackare ute på gräsmattan. Kan tänka mig att det är en finfin pulka-backe på vintern men det var långt ifrån en trevlig lutning (eller underlag) för löpning under ett lopp. Jag ville kräkas och min princip att inte vika mig och gå under ett 5 km-lopp var bara att glömma. Hade jag försökt springa uppför backen så hade jag nog aldrig kommit i mål.

Efter backen var det lite lite mer uppför, men jag tvingade mig själv att springa genom att motivera mig själv med att det snart skulle vara över och att jag aldrig någonsin behöver gå med på att göra om det. Kan tilläggas att även min pulsklocka hade svårt att hantera loppet och därför la av efter drygt 2 km.

Spurtade in i det jag trodde var mål, för att inse att målet var 25 meter längre fram. De sista 25 metrarna gick inte snabbt och jag klockade in på tiden 27:35. Kände mig rätt sur och missnöjd eftersom siktet var inställt på en tid kring 25 minuter, men såhär en dag efter är jag ändå nöjd. Träningen har fokus på långt och långsamt och banan var sjukt mycket jobbigare än Bellmanstafetten förra året.

Martin och jag slutade tillsammans på plats 182 av ca 600.

I mixed-klassen slutade jag på placering 666 (av ca 1200)…vilket får symbolisera det här loppet. Ett djävulslopp. 🙂