Dipp

Har en släng av motivationsdipp. På de flesta plan bortsett från löpning och jag tror att det hänger samman med en längtan efter att vara utomhus. Kanske är det även en släng av ålders-/identitetskris. Vad vill jag syssla med egentligen och vad är det jag drömmer om.
  
Löpning fungerar som terapi just nu och jag går runt och längtar efter nästa löptillfälle. Simningen hamnar dessvärre på den andra delen av listan. Motivationsbottenlistan. Trots det tvingade jag iväg mig själv på simträningen igår kväll och det gick bättre än vad jag hade trott och var roligare än väntat. Men jag längtar ändå inte efter att simma. Tur att min Engadin-kamrat kompletterar mig och älskar simning. 
 
Att jag är en periodare är dock ingen nyhet så förhoppningen är att det vänder och att jag fortsätter harva på tills det gör det. Har även premiärcyklat till jobbet idag och kanske kan ett sådant genidrag få mig att slå in på en mer motiverad väg.

Annonser

Jag och fenorna

Simmade på egen hand igår och hittade ett intervallpass som Theresia hade kört. Modifierade det lite för att det skulle funka i 50-metersbassäng och siktade in mig på att hinna igenom 2500 m på 60 min.



Tårtan som jag, Sofia, Theresia och Maria skapade förra helgen.



Det var lite trångt i banan så jag missade ett par starttider pga trängsel och att andra simmare simmade ut precis framför mig. Inte mycket att göra åt saken så jag skakade av mig det och körde på.

Intervall 2500 m

  • 200 valfritt
  • 6×50 m teknik
  • 2×50 m (25 m löst/25 m hårt)
  • 6×100 m start 2:15
  • 100 m löst
  • 6×100 m start 2:00 (paddlar + fenor
  • 100 m löst
  • 2×150 m arm (dolme)
  • 200 m avbad

Jag (som helst undviker fenor) valde alltså att frivilligt köra med fenor. För att jag är envis och vägrar ge mig och igår gav det lite utdelning. Tyckte att jag hittade ett förvånansvärt fint flow under mina fenintervaller så det kanske finns hopp för framtiden.

Varför envisas jag då att köra med fenor trots att jag inte tycker om det? Jo, för att det ger variation i min simträning. Tanken är att det ska träna upp benstyrka, hjälpa mig att hitta en effektivare benspark och få mig att träna i högre farter. Dessutom vägrar jag att acceptera att jag inte kan simma med fenor.



I bassäng

Jag har haft ett uppehåll i simningen och kan inte säga att det är helt ofrivilligt. Har känt mig lite less och har via mina egna prioriteringar inte gett simningen tillräckligt med tid för att utvecklas. När jag inte utvecklas så tappar jag intresset.

Eftersom jag har siktet inställt på ett antal swimruns nästa år så har jag ett behov av att bryta detta mönster. Min ambition och plan är därför att börja simma med en mastersgrupp för att hitta tillbaka till glädjen i att simma.

Var en sväng till Tibble igår och simmade. Utan plan och med enda syfte att komma i och simma några längder. Det kändes rätt tungt och tufft i axlar men i övrigt gick det över förväntan. La en del tid på att träna voltvändningar och de kändes förvånande nog lugna och stabila.

Min upplevelse är att jag har god potential att bli bättre med ett större teknikfokus och att jag fortfarande är en bra bit ifrån min bästa nivå. Det gör det hela mycket mer spännande. Hur stor utveckling kan ske de närmaste månaderna?

IMG_2369.JPG

Litet Ångaloppet-genrep

Jag och Sofia åkte ut till Hellasgården igår eftermiddag/kväll för att köra ett genrep inför Ångaloppet. Milebreaker anordnar ett antal testtävlingar och det kändes skönt att slippa ta ut en egen bana och istället kunna följa snitslingen. Man kör en rundbana som består av ca 3 km löpning och 1 km simning fördelat på tre löp- och två simsträckor. Banan körs sedan två varv.

Det kändes lite ovant att köra utan våtdräkt och paddlar, men eftersom det är så vi kommer köra på söndag så ville vi köra samma utrustning igår. Ångaloppet är ett av få swimrunlopp som inte har krav på våtdräkt. Jag skulle tro att det till viss del beror på att simsträckorna är så pass korta och att den totala simsträckan ”bara” är två kilometer. Hursomhelst så är det väldigt skönt att slippa springa med våtdräkt.

20140808-085725-32245096.jpg

Sofia och Theresia preppar lina.
20140808-085725-32245496.jpg

Utan våtdräkt

Klippte min våtdräkt i början av veckan och limmade sömmarna som behövde härda ett dygn. Fick därför infallet att ta en tur i Rösjön utan utrustning såsom våtdräkt, paddlar och dolme och det är nog en av de bästa simupplevelserna jag haft i år. Känslan var total frihet när jag omslöts av det ljumma Rösjö-vattnet.

Samma dag åkte vi båt till Pont och åt middag. Ljuset på kvällen är magiskt.

20140724-104428-38668849.jpg

Stockholm swimrun 2014 – race report

Solen sken och blåsten skakade i träden när jag strax efter kl 11 i lördags begav mig till Stora Skuggan där Stockholm Swimrun skulle starta. Min kollega och patrullkamrat Kicki var redan på plats och hade hunnit hämta ut våra simmössor och nummervästar. Det bjöds på lunch men med känsliga magar så ville vi inte chansa och hade därför med oss egen lunch som vi petade i oss under pre race mötet. Säkerhetsregler drogs och vi fick även veta att den sista simsträckan hade blivit indragen på grund av en ilsken svanfamilj. Kort därefter var det dags att plocka fram utrustning och kläder för att göra sig i ordning för start. Jag smorde in knä- och armveck, nacke och insida lår med vaselin. Även fötterna fick sig en omgång och därefter hoppade jag i våtdräkt, strumpor och skor. På med nummerväst, magväska (med liten vattenflaska, energibar, nötter och russin), simmössa, simglasögon, paddlar och lina i karbinhake.
IMG_0192 IMG_0193

Alla startade samtidigt men fem lag i varje klass fick starta något längre fram i startledet. Vet inte riktigt varför man gjorde så för så fort startskottet gick så sprang alla i klunga efter fyrhjulingen som skulle hålla takten nere fram till första simsträckan. Det kändes otroligt skönt att få glida ner i vattnet efter första löpsträckan. Vi hade bestämt oss för att behålla all utrustning på under hela loppet eftersom sträckorna var så pass korta att det inte kändes värt att cabba ner eller ta av simmössa. Första löpningen blev något varm med hellång dräkt och simmössa men samtidigt gick det över förväntan att springa i dräkten. Kicki drog första biten på simningen som var den längsta simsträckan under dagen (ca 1400 m). Det var många människor i vattnet men det gick ändå bra tills vi kom till Ålkistan. Strax innan hade vi bytt så att jag drog istället och i den relativt smala passagen blev det lätt kaotiskt. Det var folk överallt och jag förundras över hur folk bara kör på utan uppsikt. Jag försökte hålla koll på omkringsimmande för att undvika att slå/sparka eller simma på någon men det fanns dessvärre rätt många som fullständigt struntade i artt visa hänsyn. De simmade över en, slog en i huvdet och kryssade fram och tillbaka. Jag fokuserade på att skydda huvudet (nästan som en boxare) och att metodiskt ta mig framåt. Kände att jag hade Kicki i linan bakom mig men hann vid flera tillfällen tänka att det är ett under om linan håller och inte trasslar in sig i någon annans lina, fötter eller armar. Hade vi inte haft lina hade vi garanterat tappat bort varandra, den saken är klar. Kicki berättade senare att linan hade trasslat in sig i ett annat pars lina och att en stor knut hade uppstått.

Efter Ålkistan så fick vi mer plats och kunde ta oss till uppstigningspunkten. Vi hade klarat kaoset och den långa simningen riktigt bra. Vi sprang en kortare bit innan det var dags att simma igen. Kände tidigt att vi var starka i vattnet och att paddlarna hjälpte mycket. Vi var dessutom stabila i navigeringen. Turades om att dra på olika sträckor och jag tyckte att det funkade fint. När man låg längts fram så navigerade man och när man låg bakom så fokuserade man på linan och den lilla knut vi hade knutit mitt på linan. Knuten hjälpte oss att veta att vi var på lagom avstånd bakom den andra.

Efter andra simsträckan väntade den första checkpointen och vätske-/energistation. Vi hade varit nervösa över att hinna till den första checkpointen som i den initiala planeringen låg redan efter 70 min. Senare utökades tiden till att omfatta 130 minuter istället. Vi klockade in vid checkpointen efter 66 minuter. Vi petade i oss vatten och kärleksums och pinnade iväg på tredje löpsträckan. Nu kändes det tungt och varmt att springa. Hälften av simningen var avklarde men vi hade nästan 17 km löping kvar. Det kändes långt trots att vi höll ett lugnt tempo (för att orka hela vägen) och blev omsprungna av ett flertal lag. Jag längtade till simningen som kändes som vila. Väl framme vid nedstigning så var det en hög brygga. Bara att slänga sig i och börja simma. Uppstigningen som väntade vid Haga var rätt nasty. Det var dy och det var inte särskilt trevligt att simma i. Försökte ställa mig upp men sjönk djupt ner i dyn och bestämde mig för att ändå simma några meter till. Tydligen såg jag krigsmålad ut för Kicki tyckte att jag skulle skölja av mig vid vätskestationen som väntade uppe vid koppartälten. Här petade jag i mig en smoothie för att få i mig energi. Drack vatten och lite av den Resorb jag själv hade med mig i mina soft flasks.

Ut på nästa löpning och denna gick i Hagaparken längs vattnet bort till Lings grav. Vi simmade upp till cykeltunneln och fick klättra upp över ett staket. Vid uppstigningen började baksida lår hos Kicki att protestera genom att krampa. Vi stannade till och försökte häva krampen som dock inte släppte förrän vi började småspringa. Snart var vi inne i skogen och på väg till Ulriksdals handelsträdgård där ytterligare vätska och energi väntade. Här vågade jag mig på ett glas sportdryck och lite gazpacho som faktiskt funkade riktigt fint som energi. Sprang återigen ner mot vattnet och träffade på Martin och barnen. Kramades lite innan vi fortsatte bort till bryggan som ägs av polishögskolan. Nu var det dags för Edsviken och Kicki drog oss fint genom vågorna ut till Kaninholmen. Här var det så pass mycket vågor att jag var tvungen att växla över till två och fyrandning eftersom vågorna gjorde det svårt att andas åt vänster. Kaninholmen bjöd på skogslöpning i relativt kuperad, om än kort, form. Därefter var det dags för dagens kortaste simning om ca 80 m.

IMG_0206 IMG_0202

Ut på längsta löpningen men med ett litet stopp vid Ulriksdals slott där Martin och tjejerna slutit upp med Mats och killarna. Vi fick varsin dadelboll och lite Pepsi och fortsatte vår väg mott Bockholmen. Nu kändes det att vi var på väg ”hemåt”. Vi hade avverkat mer än hälften av löpningen vilket kändes väldigt bra. Vägen mot nedstigningsplatsen mot Bokholmen kändes oändligt lång även om den var lättlöpt. Små backar kändes som berg och det var riktigt skönt att få hoppa i vid Bockholmen. Jag drog denna gång och vågorna drog i mig. Jag började dessutom känna av vänster axel som nu var riktigt trött. Vi ålade oss upp på en klipphäll och fortsatte över ön till vätske-/energistationen där det serverades köttbullar. Dessa hoppade vi över men vi tog lite sportdryck och vattebn. Simningen som följde skulle vara 300 meter men jag tror att de var uppemot det tredubbla. Nu var vi tillbaka nedanfr Ekhagen och Lappis och en mer teksnik skogslöpning följde. Kicki hade vid det här laget kramp i båda benen, men som den kämpe hon är så var det inget som stoppade henne. Började känna mig frusen och tror att det främst berodde på energibristen. Vi hade nu varit ute i ungefär 3,5 timme.

Glada i hågan fortsatte vi och pratade lite om att vi trodde att vi enbart hade simningen i Laduviken kvar. Det visade sig dock vara en simsträcka kvar i Lilla Värtan och här blåste det på friskt. Ett tag kändes det som att vi simmade i en pool med jetstrålar. Vi kom upp och nu var målet nära men jag fasade ändå lite för stigningen mot Fiskartorpet. Innan vi kom dit så sprang vi längs en lång grusstig med solen i ögonen och löpningen kändes tung, så tung. Vi gick en del i uppförsbackar och svårsprungen terräng och Kicki tog en gel för att orka ändå in i mål. Jag petade i mig en näve blöta nötter och russin och plötsligt bar det av neråt utan att vi ens hade uppfattat att vi kommit till toppen av hoppbacken. Ner i laduviken och den bjöd på en hel del undervattenskrafs och dy vid uppstigningen. Sista löpningen återstod och vi kopplade loss oss och drog av simmössa och brillor. Jag hade ungefär noll kvar att ge och det kändes som att jag harvade på ettans växel. Jag måste gå en stund var det enda som malde i mitt huvud men Kicki var mer målfokuserad och jag vill ju inte vara den som gör att vi börjar gå när det är 400 m kvar till mål. När det är så nära då går man inte, så är det bara. Vi klockade in i mål på 4:32 och på en 7:e plats av damlagen och blev varmt mottagna av våra respektive familjer som hade plockat ängsblommor åt oss.

IMG_0215

Vilken kick! Vi fixade det och 4 timmar försvann nästan i ett nafs. Längtan efter nästa swimrun är stor.

Simfeeling

När det är så pass sommarvarmt som det är idag så är längtan efter att få glida ner i en sjö om möjligt ännu större. Förra veckan fick jag till tre riktigt bra simpass.

  1. Poolpass i 50-metersbassäng, 1,5 km.
  2. Swimrun-pass med Kicki i Långsjön varav ca 1 km simning med paddlar.
  3. Distansträning med Sofia i Rösjön. Knappt 2 km varav 500 m med paddlar.

Det sägs att mycket vill ha mer och precis så är det. Jag längtar efter att få simma öppet vatten.

20140609-175512-64512700.jpg