Pratade med en kille på jobbet som ska springa Göteborgsvarvet och inser hur lätt bisarrt det är att jag kände att det är som vilket söndagspass som helst. För några år sedan hade jag fasat över en distans över en mil. Det är uppenbart att jag har en skev bild när jag tycker att jag är dålig som ”bara” springer 22-23 km ibland.