Känner mig lätt euforisk när jag tänker tillbaka på mitt Stockholm Marathon 2013. Det är precis den här känslan jag vill komma åt med min löpning. Alla långpass under vintern har gett utdelning och jag känner mig så pass stolt att jag säkert växt flera centimetrar sedan i lördags.

Att kunna blicka tillbaka och känna enbart positiva känslor är häftigt. Jag känner mig stärkt av prestationen och att ha klarat mitt utsatta mål på under fem timmar med god marginal. Känner mig helt enkelt oövervinnelig.

Då ska tilläggas att jag är väldigt självkritisk och dömande när det kommer till mig själv och gärna tenderar att hitta negativa saker att fokusera på när jag ser tillbaka på något jag genomfört. Den här gången är de positiva tankarna och känslorna så hårt rotade att ingenting kan rubba dem. Så jäkla häftigt!