Fortsätter följa Röhnisch Running Schools 10-kmsträning. Inte för att klara min första mil utan för att få bättre struktur på mina kvalitetspass. Förra veckan klämde jag således i med 16 st enminutsintervaller och ett pass med 4 km snabbdistans. Det första var vidrigt eftersom jag hade tokont i magen och mådde illa som en galning. Hade ätit rödcurrygryta och den var på väg upp åtskilliga gånger. Är ändå nöjd att jag genomförda även om det inte blev i den fina form som jag hade hoppats.

Kvalitetspass två, snabbdistans var också jobbigt. Trots att jag lockas av tanken att springa snabbare så känns det som att jag är mer tillfreds efter ett långpass. Kanske är det därför jag drömmer om att någon dag springa ett ultralopp. Långt och länge känns mer jag, än kort och snabbt. Min kropp och hjärna får ingen riktig kick av att pressa mig på korta distanser. Känner mig mest dålig och misslyckad för att jag är långsam. Långa pass däremot får mig att känna mig grym. Det går inte snabbt, men jag är uthållig.

Långpasset i RRS har jag valt bort till förmån för mina egna långpass. I söndags körde jag 14 km och benen var som två tunga stockar. Tror det är en signal att jag behöver träningsvila så den här veckan blir lugnare.

Bytte t ex ut måndagens transportlöpning mot ett crawlpass. På plats i bassängen hittade jag Karl från crawlkursen och på bassängkanten stod tränar-Hasse och hade privatlektion. Kändes nästan som en träningsonsdag så jag la upp ett strukturerat pass om 200 m uppsim, 2 x (100 m paddlar, 100 m sammansatt), 100 m med andningsfokus (5, 3, 5, 7), 100 m paddlar, 250 m nedsim. Efteråt tränade jag voltvändningar.

En annan reflektion såhär under min intensiva träningshöst är att jag behöver mer mat. I helgen slog jag till och bakade en äppelpaj på äpplen från vårt lilla miniträd och frukostfrallor på surdeg.