Årstaviken runt idag och mina ben var raka motsatsen till pigga. Kändes som att jag hade blyvikter runt fotlederna och mantrat fick vara att det var okej att jogga fram. Jag kan inte riktigt förklara varför jag tyckte det var en bra idé att springa idag när jag senast igår beklagade mig över att mina ben var slutkörda efter backar och ett tufft crawlpass med mycket benstyrka. Kanske trodde jag att de magiskt skulle återhämta sig i turbofart. Mer sannolikt var nog att jag inte tänkte så noga, vilket inte är så schysst mot mig själv eller min kropp.

Dagens ledord får således bli, jag behöver träningsvila och ska sluta ignorera kroppens signaler.