Nya långpassmöjligheter

Överraskade mig själv när jag i lördags kväll snörde på mig löparskorna efter att jag nattat W kl 20:45. Det var inte så mycket tiden i sig som överraskade eftersom jag sprungit sent på kvällen vid andra tillfällen. Det var distansen.

Långpasslängtan låg och pyrde men jag viftade bort den med tanke på den (för mig) sena timmen. Men det pyrde och blossade till slut upp och jag såg mig själv svänga av på ytterligare fem kilometer när jag efter 10 kilometer sprang förbi hemmavid. Där och då överraskade jag mig själv. Det var mörkt, lite kallt, sent och lördagskväll.

Sedan började jag fundera på varför jag, som förespråkar löpning utomhus åren runt, har dramatiserat långpasslöpning på kvällen. För mig har långpass varit något jag springer på morgonen och allra senast tidig eftermiddag. Varför vet jag inte, men att som småbarnsförälder undvika att låsa sig till vissa tider gör så att träningen är lättare att få till. Plötsligt öppnar sig en ny värld med möjligheter till att genomföra långpass trots att helgerna är fulla med barnens aktiviteter och kalas.

IMG_3166.JPG

Annonser

Stora tankar – stora handlingar

Saker och framför allt handlingar som tidigare skulle ha verkat nästintill omöjliga har jag under de senaste åren börjat våga mig på.

Ta bara det här med min masterssimning. I min värld är ett sådant steg enormt och väldigt läskigt. Att ensam anmäla sig till något som jag inte vet något om. Många tankar kring huruvida jag är tillräckligt bra eller om jag kommer att göra bort mig har snurrat genom mitt huvud. Samtidigt har jag med åren lärt mig att de här tankarna nästan alltid saknar grund.

Det häftiga med att utmana sig själv är att det ger en kick samtidigt som det bygger nytt självförtroende. Att våga. Ibland handlar det om att ta klivet ut från avsatsen för att få känna något helt nytt.

Varje söndag när jag går från simningen så känner jag mig tacksam och stolt. Det pirrar i hela kroppen och inte nog med att simningen lägger en grund för nästa års swimrunsatsning, det ger mig en självförtroendekick som varar långt in i nästkommande vecka. Jag vill, jag vågar och jag kan.

IMG_3168.JPG

Hostattacker

Jag kämpar med hosta som river och bränner i bröstet. Var sjuk förra veckan och nu vägrar hostan att ge med sig. Ska se om totalvila kan hjälpa mig att bli av med den.

Som ett ytterligare tecken på att jag inte är helt i form så har jag somnat bredvid den här lilla gosan vid nattningen de två senaste kvällarna.

IMG_2780.JPG

Backar i regn

Visst kan man springa oavsett väder. De första gångerna känner man sig som en viking men storhetsvansinnet trappas av i samma takt som man avdramatiserar löpning i mindre bra väder. Sedan att resten av världen antingen ser en som en tuffing eller en idiot, det är en annan femma.

Jag tycker att det kan vara härligt att springa i regn. På med löparkläder och en keps och du är redo. Idag sprang jag backar och det gick allt annat än spänstigt och fort. Men jag bockade av sex backar om ca 1:20 sekunder innan jag joggade tillbaka till jobbet.

IMG_3083.JPG

Rise and shine simning

Att orka pallra sig upp redan kl 6 (snooze till 6:15) för att bege sig till simhallen är inte något jag någonsin har kunnat skryta om tidigare. Men plötsligt händer det och det var visst en helt vanlig tisdag i november det skulle hända.

Fast egentligen hände det ju inte. Det var jag som aktivt valde att sticka till simhallen och simma så pass tidigt.

Hänga på swimrunlåset

Igår öppnad anmälan till både Ångaloppet och Engadin swimrun. Jag och Sofia hängde på låset. Kl 10.00 knep vi en plats i Ångaloppet där vi i augusti 2015 kommer att köra för fjärde gången.

Kl 18.00 satt vi hemma i köket hos Theresia och klickade hem en plats i Engadin swimrun som kommer bli nästa års stoooora utmaning. 46 km löpning i bergen och 6,5 km simning i iskalla schweiziska sjöar. Här snackar vi ultralångt utanför bekvämlighetszonen. Jag räknar med ett riktigt äventyr och en upplevelse att minnas och jag känner mig trygg och väldigt glad över att få dela det med Sofia.

IMG_3012.PNG IMG_3007.JPG