”Don’t believe in everything that you think” är visdomsord som jag hittade i en påse Yogi-te. Orden träffade mig och även om jag litar på min intuition och känsla så poppar det ibland upp tankar som inte är verklighetsförankrade.

Igår tacklades jag med tankar kring min mastersimning. Inte min simning generellt utan just måndagspassen med mastersgruppen. Jag upplever passen som rätt hårda eftersom det är lång bana, många är snabba och det blir en viss del ryggsim. I avsaknad på teknik så tar mina ben slut när vi ryggsimmar och det sitter sedan i passet igenom.

Förra veckans pass blev något av en negativ upplevelse eftersom jag inte lyckades ta mig igenom hela passet. Kroppen sa stopp och jag bröt i förtid. Här skulle man kunna tänka att det faktiskt är vettigt att bryta om kroppen inte är helt hundra. Istället kände jag mig dålig och började tuta i mig själv att jag inte hör hemma i gruppen. Det är sådana tankar som jag inte ska tro på.

Istället för att ge upp i detta läge valde jag att möta nervositet och rädsla och gå till träningen igår. Det gick bra och nu jobbar jag vidare på att avdramatisera dessa måndagspass.

Med det sagt. Om något inte går som du hade hoppats. Våga prova igen.