Jag brukar försöka transportspringa någon gång i veckan. Det är inte alltid det funkar men jag uppskattar de gånger det gör det. Jag har skrivit om det förrut, men det tåls att upprepas. Min transportlöpning sker tämligen kravlöst. Det handlar om att ta sig från punkt A till B. Punkt.

Precis som under långpassen ger detta mig möjlighet att ta in och uppleva omgivningen. Ofta går det något fortare än långpassen, men det beror främst på att jag under långpassen aktivt tänker på att hålla tempot nere för att spara energi och kunna vara ute länge.

Det är fantastiskt nu när det börjar bli ljusare på eftermiddagen och jag kan ta ut svängarna lite och springa på ställen där det annars kan kännas för mörkt. Små skogsstigar är ett exempel och häromveckan snubblade jag över en liten trollsamling. 

Dessa små troll hade jag aldrig träffat på om jag hade åkt kollektivt.