Försöker undvika att slita för mycket på mig själv inför torsdagens Bellmanstafett och söndagens Stockholm Triathlon. Samtidigt behöver jag hålla igång för att känna mig alert och på hugget. Fin balansgång det där.

Sprang korta intervaller på lunchen där jag värmde upp i ca 2 km. Körde ett par löpskolningsövningar och ett stegringslopp. Därefter väntade 10×40 s med fokus på fart och känsla men utan att maxa ur benen. Gå-/joggvilade mellan intervallerna. Känslan var avslappnad men fartfylld. 

Min stora utmaning är att hålla högt tempo under en längre tid. Jag kan få upp bra fart på korta intervaller men så fort vi snackar längre distans så freakar pulsen ur och känslan blir att jag inte kan syresätta musklerna ordentligt. 

Har lagt en hel del tid på att springa intervaller men trots detta blir min grundfart aldrig högre och mina forna om än blygsamma glansdagar känns avlägsna. Om det beror på fel typ av träning, för mycket träning i förhållande till vila eller det faktum att jag äter viss medicin är svårt att säga. Jag tycker att jag borde få större utväxling av min träning.