Som en kalv på grönbete. Det är den liknelse som bäst beskriver min känsla av att kunna sticka ut och springa på lunchen. Efter att ha spenderat en och en halv vecka i Shanghai där jag var förpassad till hotellets löpband och därefter ha legat hemma sjuk så var det med lätta ben och ett lika lätt sinne jag tog ett lugnt distanspass på lunchen.

Jag brukar nog se rätt sammanbiten och koncentrerad ut när jag springer men idag studsade jag fram som ett litet barn med ett leende.