Efter förra veckans totalvila så har jag tassat igång träningen igen. Det är en rätt stor utmaning att ta sig an när man befinner sig nästintill ekvatorn. Vi har kört ett par löppass i grupp och trots att vi startat redan kl 7.30 så har solen gassat och tvingat oss att sänka både tempo och ambition. Det är helt enkelt för varmt redan tidigt på morgonen och lokalborna har tittat lite halvt oförstående på oss när vi kommit springandes längs landsvägen. De har dock vinkat och utropat glada jambos och mambos.

Detsamma gäller ow-simningen. När havet håller runt 28-30 grader så är det nästan olidligt att simma eftersom man är så exponerad för solen. Första ow-passet låg jag och skvalpade som en kork i högvattnet som skapade kraftiga vågor. Idag testade jag att simma i lågvatten och det var en behagligare upplevelse. Svårigheten låg i att undvika att stranda på korallreven och dess inneboende sjöborrar.

För att ta tillvara på träningstillfällena och omgivningen så har Kicki och jag även sprungit i en av de långa trapporna som leder från hotellet ned till den privata stranden men den vita sanden och det turkosfärgade vattnet. Sextioåtta trappsteg satte vi tänderna i en trappsekvens som fick det att kännas lite överallt dagen efter. 944 trappsteg avverkades innan det droppade svett på trappstegen och benen skakade som nykokt spagetti.