Det vore kanske inte helt sant att säga att sommaren har varit träningsmässigt slapp (med tanke på Jubileumsmarathon samt Ångaloppet och träningen inför dessa) men jag känner att jag saknat att få ta ut mig ordentligt. Jag saknar framför allt långpassen på 2-3 timmar som jag körde inför marathon och de lite tyngre styrkepassen.

Dessvärre är min vänsterfot fortfarande inte bra efter Ångaloppet och jag är lite rädd för att belasta den. Jag vill springa, men samtidigt vill jag att foten ska läka. De senaste kvällarna har jag kört NTC för att trösta mig själv och förhoppningsvis skingra lite av den ångest jag alltid känner när hösten är på ingång. Det är inte lätt när det känns som att man vissnar tillsammans med sommarblommorna…