15 minuter NTC

15 minuter är bättre än noll minuter. Ibland är det svårt att få tid till träning och idag var just en sådan dag. Fixade frukost till mig och tjejerna medan Martin var ute på långpass och samtidigt bakade jag Västerbottenpaj till kräftisen vi skulle på senare idag. Det fina vädret inbjöd dessutom till lite trädgårdsfix och jag spenderade en bra stund med att plocka plommon från gräset för att sedan kunna klippa gräsmattan. Antagligen sista gången för året, vilket ger ett sting av sorg i hjärtat.

Hade en vision av att hinna riva av ett NTC-pass på 45 min men efter att ha pysslat med barnen fanns där ingen tid kvar. Tänkte att en minut är dock mer än ingen minut så jag plockade fram hantlar och medicinboll och drog igång ett 30 minuters NTC-pass i alla fall. Hann bara köra 15 min innan det var dags att packa in familjen i bilen, men jäklar vad bra det kändes att ändå ha kört den där kvarten. Var skakis i hela kroppen och tror att effekten blev minst lika bra som att köra ett helt pass i mesfart.

Dagens visdomsord får därför bli: Sluta underskatta de kortare passen och tillåt dig själv att känna dig nöjd.

Annonser

Super Fusion

Det känns som att det var betydligt längre sedan än de fem dagar dom passerat sedan Stockholm Marathon. Söndag, måndag och tisdag hade jag känningar i låren efter maran men i onsdags kändes det så pass bra att jag gav mig på ett lunchpass. Benen var pigga och verkade tycka det var trevligt att springa fortare än marafart. Gick därför till och med snabbare än det brukar på fem kilometer. Klockade in på ca 5.30-tempo och det är piggare och snabbare än jag brukar springa.

Jag har kommit till slutsatsen att jag varit väl förberedd både mentalt och fysiskt inför Stockholm Marathon och att det gett utdelning. Återigen, det är en häftig känsla att klara ett marathon med ett leende på läpparna. Det här kan låta sjukt, men att springa marathon och må bra hela loppet ger en kick som liknar den man får när man har klarat en förlossning. Har inte varit så här uppfylld av endorfiner sedan Wilja föddes.

Hursomhelst fick jag även simma igår och efter förra veckans superroliga pass så var jag taggad till tänderna. Det blev dessvärre ett riktigt magplask. Passet var rent ut sagt trist. Vi skulle bland annat köra någon sorts distansträning fast uppbrutet i 50:or med diverse tekniktips som mest bara kändes lösryckta och fullkomligt obegripliga. Fick därefter köra 10 minuter med hög frekvens i armtag men lite tryck. Det var något mer givande.

Idag fick det bli ett 45 min NTC-pass. Det var svettigt (som alltid) och jag känner mig stolt över att ha genomfört trots att jag var trött innan.

20130606-212655.jpg

Project bedroom

Project bedroom har återupptagits efter vår sjukdomsvinter och vår ambition är att jobba åtminstone lite i rummet varje kväll. Om det så bara blir en futtig kvart så är det bättre än ingen kvart.

För att göra tapeteivningen ännu lite jobbigare så körde jag ett NTC-pass med fokus på axlar precis innan. Lär bränna fint imorgon.

20130304-222502.jpg

Uppsving

Förra veckan var misär och jag var sjuk mån-sön. Har aldrig varit sjuk så länge under hela mitt liv, varken som vuxen eller barn. Till råga på allt var Wilja också sjuk så familjen var inte på topp, vilket har varit ett genomgående tema sedan nyårsafton.

Well, den här veckan har varit mer åt det positiva hållet och vi har varit mer eller mindre friska. (Om man bortser från öronont hos Lowa i måndags och att Wilja kräktes inatt.) Inser nu när jag skriver att det känns märkligt att skriva att jag ändå anser oss vara mer eller mindre friska, men det känns faktiskt så. Lite kräk och halsont är ju en baggis.

Träningsveckan har varit riktigt bra och jag har lyckats få till en varierad och väldisponerad träning. Jag tränar (för det mesta) det jag tycker är kul. Undantaget är löpningen som jag just nu har svårt för. Jag känner prestationsångest och stress inför maran och det får lusten att sticka ut och springa att sjunka som en sten till botten.

Jag borde springa mer för att träna inför maran men jag vill göra så mycket annat också. Jag vill och jag vill inte…

Jullovsträning

Har hållit mig hemma med minibus idag. Hon är inne i en fas där hon ena sekunden gosar och pussas för att i nästa sekund få raseriutbrott utan dess like. Turbulent att vara två år.

Lillbusan hade dock inga problem med att heja och skratta åt mig när jag körde ett kort NTC Get Focused-pass mitt på dagen. ”A mamma gör?”, som hon säger när hon tycker att jag gör något lustigt. Körde passet Butt Buster och det kändes som det tog på rätta stället. Passet kändes inte heller lika enformigt som vissa andra NTC-pass. Vissa pass känns ihopslängda utan någon som helst logik och med övningar som är svåra att utföra på ett kvalitativt sätt efter varandra.

Nu på kvällen har jag varit otroligt trött, men lyckades ändå övertala mig själv att köra ytterligare ett NTC Get Focused-pass (Shoulder shaper) och ett P90X2 AbX-pass. Shoulder shaper visade sig vara på tok för tung att köra med 3 kg hantlar så jag fick improvisera med lösa viktplattor istället. Körde dock så mycket som möjligt med hantlarna och bytte enbart till viktplattor när det blev alltför tungt.

20130103-215819.jpg