Berikade mina löparben med 26 härliga (nåja) kilometer igår tillsammans med Sofia. Det var upplyftande att klara distansen med god form efter att ha fått bryta långpasset veckan innan.

Lärdomar är att jag ska lyssna på min kropp och när den skriker nej så det ringer i öronen så betyder det nej. När kroppen däremot kinkar och gnäller litegrann och tycker att den kanske börjar bli aningen trött, då kan jag vifta bort det hela och locka mig själv att fortsätta ett tag till.

Det är märkligt hur olika det kan kännas. Igår så var jag pigg och benen tuggade på fint. Kan ärligt säga att jag kände mig pigg och fräsch första 14 km. Därefter gick det böljande upp och ner och jag låg mer år minus än plus men jag stretade på och det är en vinst. Förmågan att fortsätta även om det inte är helt bekvämt känns som en viktig ingrediens för ett marathon.