Jag tillhör tyvärr den grupp om ca 50 % av alla långdistanslöpare som har så kallad löparmage. Min mage får frispel efter någon timme eller två och under jubileumsmaran började magen bråka vid ca 14 km och sedan satte den mina krafter på prov fram till målgång. När jag som bäst behöver vatten och energi efter ett par, tre timmars löpning så får jag inte i mig någonting. Minns att jag tvingade i mig yttepyttesmå bitar bar som liksom fick lösa upp sig i munnen.

På samma sätt som jag hade problem på maran, så bråkar magen på långpassen. Försöker hitta sätt att förbereda mig med bra mat, mycket vatten och liknande, men har ännu inte hittat något vinnande koncept. Googlar man på problemet så verkar det inte heller finnas någon uppenbar lösning eller hjälp. Jag blir mest förargad över att det är min mage som sätter käppar i hjulet för mig när det kommer till längre distanser. Ben och kropp kan vara pigga men när all energi försvinner och man inte kan tillgodogöra sig ny så känner man sig snabbt urlakad.

Förra veckan var en usel löparmagdag så nu håller jag tummarna för att dagens pass går bättre.