Super Fusion

Det känns som att det var betydligt längre sedan än de fem dagar dom passerat sedan Stockholm Marathon. Söndag, måndag och tisdag hade jag känningar i låren efter maran men i onsdags kändes det så pass bra att jag gav mig på ett lunchpass. Benen var pigga och verkade tycka det var trevligt att springa fortare än marafart. Gick därför till och med snabbare än det brukar på fem kilometer. Klockade in på ca 5.30-tempo och det är piggare och snabbare än jag brukar springa.

Jag har kommit till slutsatsen att jag varit väl förberedd både mentalt och fysiskt inför Stockholm Marathon och att det gett utdelning. Återigen, det är en häftig känsla att klara ett marathon med ett leende på läpparna. Det här kan låta sjukt, men att springa marathon och må bra hela loppet ger en kick som liknar den man får när man har klarat en förlossning. Har inte varit så här uppfylld av endorfiner sedan Wilja föddes.

Hursomhelst fick jag även simma igår och efter förra veckans superroliga pass så var jag taggad till tänderna. Det blev dessvärre ett riktigt magplask. Passet var rent ut sagt trist. Vi skulle bland annat köra någon sorts distansträning fast uppbrutet i 50:or med diverse tekniktips som mest bara kändes lösryckta och fullkomligt obegripliga. Fick därefter köra 10 minuter med hög frekvens i armtag men lite tryck. Det var något mer givande.

Idag fick det bli ett 45 min NTC-pass. Det var svettigt (som alltid) och jag känner mig stolt över att ha genomfört trots att jag var trött innan.

20130606-212655.jpg

Kalas för Lowa

Vår blivande sexåring firades idag av mormor, morfar, mostrar och kusiner. Underbart väder och vi kunde sitta ute och fika på temat choklad. Kladdkaka, chokladcookies, chokladbollar. Det smög sig även in en rabarberpaj som visade sig göra succé.

Barnen studsade studsmatta och lekte med vatten medan de vuxna slappade. Bra nationaldag med kalastvist.

20130606-191740.jpg

Dopp i det blå

Börjar närma sig badpremiärdags men idag när det känns som att nordanvinden ligger på så känns det inte alltför lockande. Inför Ångaloppet i augusti så kommer jag behöva lägga om min träning. Mer fokus på terräng- och backlöpning samt crawl i öppet vatten. Måste dock införskaffa en våtdräkt först så jag inte fryser ihjäl.

Lowa premiärbadade (med våtdräkt) i söndags.

20130604-080130.jpg

Ruset efter Stockholm Marathon 2013

Känner mig lätt euforisk när jag tänker tillbaka på mitt Stockholm Marathon 2013. Det är precis den här känslan jag vill komma åt med min löpning. Alla långpass under vintern har gett utdelning och jag känner mig så pass stolt att jag säkert växt flera centimetrar sedan i lördags.

Att kunna blicka tillbaka och känna enbart positiva känslor är häftigt. Jag känner mig stärkt av prestationen och att ha klarat mitt utsatta mål på under fem timmar med god marginal. Känner mig helt enkelt oövervinnelig.

Då ska tilläggas att jag är väldigt självkritisk och dömande när det kommer till mig själv och gärna tenderar att hitta negativa saker att fokusera på när jag ser tillbaka på något jag genomfört. Den här gången är de positiva tankarna och känslorna så hårt rotade att ingenting kan rubba dem. Så jäkla häftigt!

20130603-222317.jpg

Två marathon

Den här helgen har jag avverkat två marathon. Igår Stockholm Marathon och idag Stockholm Mini Marathon med Lowa. Jag överansträngde hälsenan under maran igår och det gjorde rejält ont under de 1,2 km jag sprang med Lowa.

20130602-121827.jpg