Nu har jag kört 10 km två dagar i rad i Ensta. Igår var det med fokus på att ta mig själv runt och överleva. Idag var det fokus på att peppa och coacha Jessica runt samma spår och det kändes bra att ha lite koll på spåret.

Det var Jessicas första mil men då hon är van vid att köra Enstas femma så var hon stark och tog sig an utmaningen med bravur. Vi hade ett riktigt tungt väder att kämpa emot. Det var varmt och kvavt och det hade varit en god idé att ta med sig vatten. Jag brukar inte ha med vatten på 10 km och har vant kroppen vid att löpa i värme och utan vatten. Tror dock att det hade varit bra för Jessica (och mig) med vatten nu när det var så tryckande varmt. Det är kämpigt nog att klara sin första mil utan att behöva göra det törstig.

Jag är imponerad över Jessicas beslutsamhet och hur väl hon kämpade sig uppför de tunga backarna. Får extra mycket energi i min egen löpning när jag känner att jag kan hjälpa någon annan att utvecklas och framför allt, när jag får trevligt sällskap som får mig att fokusera på annat än att det är jobbigt.