Fick ett mess från Sofia där hon frågade om jag ville simma ikväll och hela min kropp skrek ja (medan hjärnan sa nej eftersom jag inte är hemma.). Jag är helt såld på simning och går runt och längtar till nästa gång. De senaste gångerna jag har simmat har jag haft en så jäkla bra känsla och nu vill jag inte tappa den. Misstänker dock att det är som med löpningen att motivationen kommer att variera över tiden. Nu vill jag bara rida på den här vågen så länge det bara går.