Ur fas

Ibland krävs det inte mycket för att det ska kännas som att all energi försvinner ur en i ett nafs. Vissa dagar står man stadigt som en orubblig klippa för att i nästa sekund bli till en skör skapelse som inte klarar minsta lilla vindpust.

Att jag i sista sekund tvingades ställa in mitt efterlängtade simpass på temat distans igår fick en sådan effekt på mig. Besvikelsen sköljde över mig och jag fullkomligt vräkte i mig glass i något sorts försök att trösta mig själv. Det är märkligt hur till synes små händelser kan skaka om ens värld och hur känslor ibland kan tyckas oproportionerligt starka i förhållande till vad som triggat dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s