Ibland krävs det inte mycket för att det ska kännas som att all energi försvinner ur en i ett nafs. Vissa dagar står man stadigt som en orubblig klippa för att i nästa sekund bli till en skör skapelse som inte klarar minsta lilla vindpust.

Att jag i sista sekund tvingades ställa in mitt efterlängtade simpass på temat distans igår fick en sådan effekt på mig. Besvikelsen sköljde över mig och jag fullkomligt vräkte i mig glass i något sorts försök att trösta mig själv. Det är märkligt hur till synes små händelser kan skaka om ens värld och hur känslor ibland kan tyckas oproportionerligt starka i förhållande till vad som triggat dem.