Så i torsdags fick jag till ett backpass och jag tror bestämt att jag närmar mig målet (tror till och med att jag redan är där) att bli kompis med att springa backe. Det är tungt och tufft, både mentalt och fysiskt, att springa backe. Det gäller att bestämma sig för att man kommer klara det och lägga upp en strategi i form av hur många backar man ska köra. Om man inte har bestämt sig innan man ger sig ut är det väldigt lätt och frestande att modifiera den där planen och sänka antalet intervaller.

Är det första gången man kör backe så tycker jag dock att man kan känna sig för lite. Det kan vara svårt att veta vilken fart och hur många backar som är rimligt att köra. Sedan finns det ju många olika sorters backar. Branta, flacka, korta och långa. Jag tycker om att variera mig och ibland köra långa och branta, ibland långa och flacka, korta och branta osv.

I torsdags körde jag i en relativt brant och lång backe. Där gäller det att vara taktisk och inte gå ut för hårt (och att värma upp kroppen innan i ca 10 min). För att ge mig själv mental pepp så körde jag åtta backar där jag varvade långa (1:45) och lite kortare (1:20). Det gjorde att det kändes mer överkomligt att gång på gång kräma ur benen.

Det var tungt, kanske delvis pga att jag sprang utan sällskap. Just backar tenderar att kännas lättare att genomlida om man har ett par vänner som peppar (och som man själv kan peppa) vid sin sida. Halvvägs in i passet la dessutom min telefon av och jag fick således kämpa på utan hjälp av musik. För att fokusera på annat än att det var jobbigt började jag aktivt tänka på min teknik. Stolt hållning och att inte sjunka ner med höfterna, jobba med armarna och små steg.

För att sammanfatta min syn på backar:

• Bestäm i förväg hur passet ska se ut avseende upplägg (varierande längd, pyramid, stegrande osv) och antal intervaller.
• Variera dig och spring i olika typer av backar.
• Värm upp ordentligt innan.
• Spring med en kompis.
• Tänk på tekniken.
• Var inte rädd för att träna utförslöp också.